2009-07-15 13:53, olust, oro & Ångest

Något är fel, jag vet inte riktigt vad, det är det som är jobbigt! Men jag misstänker att det kan vara stress, som antingen kommer ifrån att jag inte tagit tag i den djävla lian, eller av det nya jobbet, eller av att kroppen är i ohälsa, kanske just nu på grund av en paj fot, som gör att basket som varit en ljuspunkt på sistone inte blir av på ett tag, på grund av att jag inte känner mig som någon bra pojkvän, som bara är trött sur och grinig, inte orkar göra massa saker, tja man kan väll säga att jag känner igen alla symtomen från när det brakade in i väggen senast. Ljust nu skulle jag gärna stanna hemma från jobbet två veckor, men det kommer inte hända, jag har tillräckligt ångest att jag inte har jobbat dom här tre dagarna, men det hade inte funkat, hade det varit ett jobb jag kunde på mina 10 fingrar som jag kunde göra i sömnen ja då hade jag hel klart hoppat dit på mina kryckor, men nu är det något jag inte kan, jag måste var 100% fokuserad, och jag är just nu inte ens 75% fokuserad på grund av foten, sen blir det ju inte bättre på grund av hur resten av mig mår nu, och det värsta är ju att egentligen ingenting är fel, jag borde bara sätta fart fixa en LIAN, det går att göra, för fan, det är ju något jag vill göra, eller är det där skon klämmer jag vågar helt enkelt inte som jag skrivit innan att ta mig för något nytt för jag är så fruktans värt rädd för att misslyckas! till viss del är det nog så, men jag undrar om det verkligen är en enda motiveringen. kan det även vara så att jag vet hur mycket stress och hur mycket struktur det här kommer att kräva av mig att jag är rädd att det ska bra i hop igen?

Egentligen vet jag inte mer en att bröstet är fullt med en mörk känsla av hopplöshet vanmakt och ångest som bara växer sig starkare, det finns absolut inte där hela tiden, en sådan bra skådespelare är jag inte, men det finns där, lite för mycket för att det ska vara behagligt för det är mer en det där lilla som triggar en till lite djävlar anamma.

Jag sitter nu med foten i hög läge, och måste äta något men har ingen lust, ingen aptit, det känns som torr aska i munnen, och en klump med svart asfalt i magen och någon klo försedd arm som tillhör ett olust monster som trycker ihop hjärtat, vill bara lägga mig på golve och gråta, men tårarna kommer inte längre en till ögonen, dom finns inte där, jag vill lägga mig ner och somna så jag kan vakna upp, upptäcka att det som känns jobbigt bara var en obehaglig dröm, ungefär som alla dom olika drömmar som jag drömt i natt som till sammans med foten har saboterat en natts sömn.

Nej nu ska jag sluta själv ömka utan resa mig upp få lite mat i magen, skaffa krafter till att göra något av allt det som jag borde göra, känns redan bättre då man fått skriva ner, för när man själv läser det som man skriver undermedvetet så på börjar en bearbetnings process, så jag är redan på väg att må bättre man måste kunna visa sig svag för att känna sig stark, det är något med att lämna ut sig helt och hållet med känslor och allt som är väldigt skälvstärkande!

Annonser

Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: