Archive for september, 2010

Implodera eller explosion?

september 22, 2010

Varning.

Inlägget som följer kommer kan komma att innehålla; svordomar, våld, naket, alkohol, cynism samt all min förtvivlan. Samt vara (om det ens kommer att bli skrivet) väldigt långt och har troligen värdens tunnaste röda tråd för att knyta ihop det hela. Rubriken är som ni ser en fråga men i sig också ett konstaterande! för det är något av det här som jag kommer råka ut för om jag inte får ut allt här på skärmen som har borrat sig djupt ner i hjärnbalken och ordnar glapp och kortslutning eller på annat sett stör.

Så vad är det då som ordnar denna mentala distraktion då? En stor del är den Ekonomiska ångesten, det är inte kul att vara livegen och beroende av instanser som ska hjälpa en, som om du frågar mig får mig att se ut som en rabiessmittad hund som i ”frensy” jagar sin egen svans medan fradgan syns skummande runt den vidöppna käken.  Det är en kamp man inte kan vinna. Så vara ekonomiskt beroende och samtidigt försöka bygga ett långtida bo, som i sin tur kräver ekonomiska resurser är inte en ekvation som går ihop så bra, det är mer som att blanda limejuice och Baileys, vist det går men resultatet blir inte  vackert.

Det är tur att jag har mina nära och kära. Tur? Det är århundradets understatement! Utan dem så hade mitt liv troligt vis varit mer närmare olidligt en genomlidbart. Utan att gå in på det hela på djupet kan vi nöja oss med att säga att jag hade varit samhällets lilla bitch och troligen fast i ett momet 22 ala noiar. Jag hade blivit ordentligt knullad och inte på det trevliga sättet.

Blir trött och matt av att bara tänka på hur illa det skulle kunna ha gått eller gå, samtligt blir jag varm inombords av det stöd jag har, men det är en värme som är blandad med ångest då jag känner att jag inte är värd den omsorg som jag får och jag mår nästan fysiskt illa över mig själv att jag inte tar och bitchslappar mig själv och rycker upp mig och bara fixar problemet. Men jag har just nu inte det som krävs då alla mina krafter går till något som är totalt galet och som på lång sikt kommer krossa mig! Men om man sitter i en båt som läcker och samtidigt har en kurs som kommer resultera i en kollision ute på ett stormigt och haj fyllt hav. Skulle du då försöka ösa båten så du inte sjunker och hoppas på att du senare hinner ändra kurs, eller skulle du lägga energin på att försöka ändra din kurs på långsikt och där med inte hinna ösa båten och där med snabbt förlisa?

Det är så det känns just nu, så jag öser för allt jag kan, jag öser bort alla uns av känslor, det tar alla mina krafter att hålla mina känslor i kraft och bara försöka leva. Tyvärr så går det inte att därmed att hålla kvar bara lyckliga känslor, utan all from av känslor åker över bord. jag har stängt av helt, eller ja så gott jag kan, då och tar kraften slut och jag översvämmas av känslor som nästan dränker mig på bara ett ögonblick, tills dess jag kan få kontroll över mig i själv. Jag är inte dum! Jag vet att jag om jag inte kommer sluta och ösa för att ändra om kursen kommer att förlisa efter som jag har rev och grynnor framför mig, men jag hoppas på att komma i från dessa haj fylldla och stormiga hav innan jag slutar att ösa och kanske lyckas hålla mig flytande. Det sista som överger än är hoppet sägs det, så jag öser på och hoppas på att det ordnar sig längre fram.

Men att då slappna av och försöka sova innebär att man har drömmar som flimrar på och är konstigare, galnare, värre en vilken film du kan tänka dig. Ta en film skapad av både Tarantion och Tim Burrton tillsammans, en sådan film skulle ändå framstå som en blek svartvit åsanisse rulle i jämförellse med mina drömmar. Vilket innebär att jag inte vet senast jag vaknade och kände mig utsövd, jag kommer verkligen inte ihåg. Man kan ju tycka att jag borde prata om det, med någon av alla jag träffar, alltså de som har det som yrke att rota i mitt medvetande. Vist till en del har jag ju gjort det, men jag funkar inte riktigt så. Jag är väll helt enkelt för trögg för det, eller jag kanske bara behöver mer tid en timman man får på sig för att hälla ut dimman i huvudet och sedan kunna forma det till något som går att ta på och inte ha en konsistens som ett moln.

Jag började skriva för snart 5timmar sedan det här är allt som jag har kunnat få ut, det kanske inte verkar som så mycket, men för mig har det här varit mycket befriande. Samt att efter som jag vänt på saker som har legat långt bak och försökt sätta ord på det gryniga och korniga som finns där bak i huvudet någonstans har jag kommit till insikt och det är nödväntigt för att kunna ta mig vidare.

Jag hällde ut mitt öskar här för att kunna ösa upp mer från huvudet. Jag borde ha skrivit mycket mer på sistone men jag har inte haft ro, ork eller karaktären för att genomföra ett sådant projekt.

Men att göra det här har troligtvis gett mig lite tid och ork för att göra en liten korrigering av min uttagna kurs.  Vem vet kanske tar jag ur det här starkare och visare än innan kanske förliser jag, den som lever få se hur hjulet vrider sig. En sak är säker att det här gav mig kraft att ösa lite till!