Archive for mars, 2012

Plötsligt händer det? Del 3.

mars 27, 2012

Tanken kändes väldigt rätt, ta kontrollen, dessvärre så var det inte riktigt min dag, för att ta kontroll var inget jag lyckades jättebra med, för att lägga fram det hela diplomatiskt sett. Mer sannings enligt så kan vi säga att jag näst intill misslyckades kapitalt.

Jag lyckas få i mig en halvkopp av te, tur att jag bla köpte stora koppar till min blivande fru på vår ettårsdag, så att jag åtminstone lyckades bälga i mig en normalstorkopp te. Det var även knappt att jag fick ha toalettdörren stängd och därmed komma undan att bli filmad när jag satt på porslinstronen. Men tillslut så lyckades jag i alla fall med det, tror det var det sista jag fick bestämma den dagen!

Efter att det har stökas fram saker som tydligen ska med ut på äventyr med oss tre, som jag så klart inte får se vad det är för något. Så är det daggs för sorti. Lyckas precis med en godgärning (tror jag) innan jag blir knuffad ut i trappuppgång, nämligen att få med min fuck cancer mössa, så jag i alla fall kan promota något bra underdagen. Hoppas nu inte att jag i stället har ställt till det för @ungcancer, menade ju bara väll! När vi kommer ut där nere så är jag beredd på allt, jag menar verkligen precis vad som helst. Det är inte en kotte eller endaste person utan för, så jag börjar luta åt att ja vad var det jag trodde, nu får jag ta väska och gå upp och lägga mig igen. Men vänta lite, när jag sneglar åt det ena hållet, vad är det som sticker fram precis bakom knuten? Det ser ut som röven på en stor bil!

Här kan vi snabbt komma med ett litet inlägg för att lyckas med en bra svensexa så behöv det stora bilar. Vist man kan ha många små, men många bilar kräver många chaufförer. Chaufförer bör vara nyktra och därför dricka väldigt minimalt med drycker som innehåller alkohol. Ergo stor bil som slukar många andra dårar som ska förgylla svensexan är ofta kutym. Så när man som möjligen tilltänkt svensexeoffer ser en storbil, eller i alla fall en del av något som skulle kunna vara en bil av modellen större. Då börjar alla möjliga, för all del tror jag även det var några omöjliga, varnings signaler att ljuda samt alla larmlampor bränner av som ett smatterband av ljussignaler.

Hoppet om att det bara är en ”drill” släcks ganska så fort när vi så saktliga spatserar mot bilen modell större, som är någon elegantkorsning av en SUV och en Jepp. När jag sen hör bildörrar öppnas, låter det i mina öron som portar som stäng istället, för nu fattar jag att absolut det är i dag det smäller. Hade det ännu funnits minsta tvivel inom mig, vilket det kanske gjorde, man brukar väll säga eller skriva något om att hoppet är det sista som överger dåren, eller något annat dylikt. Då försvann det när man ser att en vän från Karlskrona som är här. Ska dock tillläggas att den lurifaxen säkert skulle kunna vara här bara för att jag verkligen skulle tro att det var idag, fast det inte skulle vara det. Men det kändes inte så troligt. Sekunder senare så sällar sig ännu fler goda vänner från mitt liv sig runt mig, jag känner kärlek i luften och tänker, fy fan vad kul, det här kommer bli en fantastisk dag.

Det blir ett litet kramkalas, för riktiga män kramas eller hur Bartek! Om ni tror att det inte ska vara så att män ska kramas så tycker jag ni ska läsa Dingo-Dingo, en fantastisk bok om män, män som kramas och gud förbjude inte bara visar känslor, de pratar om dem.

Så jag står i focus för ett lite gäng bestående av Bror, Fidde, Fiddes bror Kalle, Bartek samt Robert i kvadrat, inte så att Robert är formad som en kvadrat likt svampbob utan det var två olika Robert, Robert B och Robert H. Kommer ni ihåg barnprogrammet bananer i pyjamas, med bananerna B1 och B2? Jag kommer inte kalla dem för R1 och R2, bara så ni vet. Medans jag lite härligt omtumlad hälsar på alla så svänger det in två bilar, den ena känner jag igen, det är Björns omisskännliga lilla Audi och där efter kommer en vit bil med Jennsa i.

Nu åker ögonbindel på och jag får ett shotglas i näven, ett stort shotgals i plast. Mina förhållningsregler är att nu ska jag testas, jag får inte lukta på innehållet utan det ska svepas, sen ska jag berätta för de som står runt om kring mig om det är Fernet eller Gameldansk. Jag är ju ganska säker på att det inte är något av det, men vist jag sveper, beredd på allt, även om jag har sagt till att vi får ta det lugnt med alkoholen efter som jag både har dragit ner avsevärt på sponken, men även av den anledningen att jag bara några minuter innan tagit min dags dos av antidepressiva. Mina misstankar blir genast bekräftade, jag hävdar bestämt och sturskt att det är äpplejuice, blir lite spak när dem säger att, nej det är det inte. Slår inte riktigt lika hårt på trumman när ja nu lite mindre bestämt lägger fram att det skulle kunna vara något likvärdigt som päronjucie. Fel det med hävdar killarna som står runtomkring mig. Jag misstänker att jag hade rätt på första och dem ljuger! Fick senare reda på att det var väldigt outspäddsaft av antingen äpple eller päron kommer inte ihåg vilket.

Sen placeras ännu ett plastglas i min näve, det här är dock vad vi kan kalla ölglasmodell. Nu ska jag försöka skilja på tjeckiskt och holländskt öl, eller om ni så vill Stropramen och Heineken. Precis när jag börjar dricka så hör jag någon, tror det vara Jennsa, häva ur sig att det är ett sprucket glas. Även det här glaset ska så klart hävas i en åtbörd. Kommer inte håg var de var, men har för mig att jag svarade rätt. Sen på börjas de obligatoriska, desorientera svensexeoffret åtgärderna, klassiker som snurra runt, men även lite nyskapande som vandra om kring med lite hipp som happ. Sen placeras jag i ett litet obehagligtutrymme som jag först tror är en stor kylbox som man har i båten när man är ute på längreturer. Det visade sig vara pasagerar sätet på Björns lilla Audi, det förstod jag när jag slängde med armarna och spretade med fingrarna och fick tag i ratten.

Nu skulle vi färdas till okänd destination, ja så okänt frukost ställe som nu Hotell11a är, tror det var tredje eller möjligen fjärde svensexefrukosten där. Vad som var skillnad mot de andra gångerna vi varit där och vänner fått bada i kanalen, var ju årstid och väder. Fuck!

Annonser

Plötsligt händer det? Del 2.

mars 26, 2012

Mina två bestman befinner sig alltså i mitt sovrum, filmandes med mobilkamrer som lyser upp rummet med ett kallt ledlampeljus. Ett ljus som riktigt sticker och nästan gör ont i ögongen. Jag befinner mig alltså redan nu min första prekära situation för dagen, dock långt ifrån den sista mistänker jag när jag ligger där. Så där ligger jag naken under ett täcke, ett täcke som säkerligen kommer ryckas av mig om jag inte går upp självmant. Men går jag upp självmant så blir jag filmad naken, då är ju redan ribban för den här dagen lagd. Lagd på en obehagligt mycket högre, eller lägre om man så vill ,nivå än vad jag anser önskvärt att strata på. Ska ju alltid börja med att värma upp på en lägre nivå, för att sen öka successivt.

Nu är det ju så att min blivande fru inte är samordnare för inte, så som från ingenstans så uppenbara sig ett par kallingar i luften för att sen landa på mitt bröst. Hon har likt en skyddsängel förbarmat sig över mig, och ordagrant räddat min nakna röv. Nu tror ni att, nu är han allt bra nervös över vad som hända, det är sant det var jag. Men den största frågan jag brottas med just då var, är det här på riktigt? Eller är det bara en övningsdrill? Smäller det på riktigt idag eller är det här bara en fejk svensexa? Kommer de nu hälla i mig en öl, gå ner med mig för trapporna, för att sen bara säga vi ses och gå. Eller är det i dag jag är körd på riktigt?

I alla förhandlingslägen och köpslåenden så måste man gå ut strakt, det gäller att skaffa sig ett övertag, en möjlig prutmån. Det måste ju i slutet av förhandlingen verka för motparten att denna har gjort en bra affär, samtidigt som du själv ska ha gjort det. Så sagt och gjort jag försöker ta över kommandot och styra lite över min situation. Nu är det inte bara därför jag går ut och fyller upp vattenkokaren, plockar fram en gigantisk soppskåls tekopp och en yelowlabeltepåse. Utan jag behöver verkligen det för min hals och röst som det just då inte känns troligt kommer klara av dagens påfrestelser, om det är i dag det smäller.

Samtidigt är det för mig ett sätt att ta kommandot, att när jag påpekar med rossligröst att utan te och att de köper halstabletter mig så kommer jag låta som en korsning av en brunstigälg och en osexig Dylan från Beverly Hills 90210. Samt att efter halva dagen kommer jag inte kunna prata och om de inte har tänkt att slutet på dagen ska framställas som en stumfilm så borde lyssna på vad jag säger. Ta kontroll!

Plötsligt händer det? Del 1.

mars 22, 2012

Plötsligt händer det? Del 1.

 Jag är klar vaken, jag är medveten om att något händer, det var så jag upplevde det i alla fall. Att Jenny sa att jag drog djupa snarkningar som ett förkylt vildsvin fem sekunder innan, det spelar inte in, jag var klarvaken.
Klarvaken är nog en kraftig överdrift, men jag märkte att något hände runt mig, jag kände inget hotfullt, för jag vaknade lugn. Nu hävdar säkert en del av er besservissar att om jag nu kunde vakna, så krävdes det att jag faktiskt sov!

 

Touche

 

Jag sov väll då! Men jag var medveten om min omgivning!

Jag vaknar, även om jag inte vaknar. Jag skyndar mig upp från djup sömn till att vara medveten fast jag fortfarande sover och snarkar. Men undermedvetet så märker jag att det händer något runt om kring mig.

 

Kan vi komma överens om ovanstående att det är möjligt att dra tunga timmerstockar men ändå vara medveten om sin omgivning?

 

Jag är alltså trotts att elaka rykten gör gällande att jag låg och sov och dreglade på min kudde, medveten om min omgivning. Därför blir jag inte vettskrämd när det kommer in några i sovrummet med mobiltelefoner som lyser upp med rummet med små, men mycket starka ledlampor. Mitt undermedvetna, gör en liknande annalys av situationen, som den olycksaliga valen i Liftarens guide till galaxen gör, på samma sätt om en i en mycket högre hastighet.

 

#en rekonstruktion av hur jag möjligen upplevde en händelse.

 

Aktion.

 

Tänker:

hummm- tror att det är något som min kropp försöker göra mig uppmärksam på. Det har som det säger i Star Wars ”it is a disturbance in the force”. Det är något runt om kring mig som pockar på min uppmärksamhet, tror jag kallar det för ljud. Det är någonting utanför som sveper förbi, jag tror jag öppnar ögonen. Det är mörka figurer som ger ljud i från sig och som är i mitt synfällt, de kastar någonting i mitt ansikten, just mina ögon verkar reagera, tror det är någon form av ljus.

Nu kopplas det på en turbo i hjärnan, nu går det fort, jag är klar vaken. Det är min bror och Fidde som står och lyser på mig, det som lyser är en ledlampa, den i sin tur sitter på en mobiltelefon, den i sin tur är jag väldigt säker på är i kameralägge, mer korrekt den fungera ljust nu som en videokamera.

 

Här ligger jag naken under täcket, jag ska snart gifta mig.

 

Nu kommer nästa citat.

 

”I have a bad feeling about this”

Liv eller död?

mars 11, 2012

Döden är en del av livet, men även en stor del av vad vi kallar underhållning, antingen i form av filmer och böcker. Eller så vill det fånga vår uppmärksamhet som nyhetständningar och katastrofrapporter. Hela vårt liv kretsar kring död, men ändå verkar vi inte bry oss om döden förens den drabbar de våra! Ingen vet hur hjulet vrider sig?


Bilden är "lånad" ifrån http://www.kurbits.nu/2009/04/20/gastblogg-tatuerad-hemslojd/

Igår så zappade jag precis över till skidsändningarna, bara någon sekund efter den tragiska dödsolyckan, hann höra kommentatorerna kommentera att nu bör sjukvårdarna skynda sig ut dit. Men efter som man med allt som händer i världen, det man ser dagligen på tv, så var min reaktion, hoppas det går bra! Sen zappade jag vidare, hittade ingenting och tog iphonen, satt på mig mina lurar, startade min bok på Storytel och gick ut och diskade.

Senare när jag diskat, tagit mina tabletter och ätit en god sötsyrlig rödgrapefrukt så kollade jag igenom Twitter flödet, zapppade igenom tv kanalerna igen, fann inget och tog en välbehövlig städvända i badrummet och fixade till det. Sen lite senare på dagen när jag satte mig vi datorn igen, fattade jag det som att olyckan hade haft en dödlig utgång, det enda jag då reagerade på var, en undran om hur regerade de andra åkarna som fortfarande tävlade i andra riskabla utförgrenar. Samt att vad konstigt det måste vara för de som påverkas direkt av bortgången, att världen inte stannar upp utan tävlingarna fortsätter fast världen som de känner den är slagen i spillror.

Det var inte förrän idag när det sjunkit in och det bara snabbt kom upp till ytan, då jag bara nämnde att det är ju ingen fara för den som dör, det hemska är de de som blir vittnen till det. Jag blev själv vittne till till att se någon från en bilolycka bevittna sin troligen döda vän som varit med i samma olycka. Den ångesten och misstron som den här vännen utstrålade var brutal, äkta och ångest framkallande. Han gick fram kollade på sin vän som låg där mitt på gatan, han skakade på huvudet, tittade på vännen igen, slog sig antingen i ansiktet, eller om han bara slog händerna för ansiktet för att stänga ute den bilden som troligen sitter fast etsad på hans näthinna, en fasansfull bild som kommer sitta där för evigt.

Är vi så avtrubbade i dag av all misär som sker världen över så när vi ser någon omkomma live, även om det visserligen är förmedlat via televisionens magiska värld, att vi knappt reagerar över det? Eller var det bara jag som hade den reaktionen, reagerade alla andra utom jag, är jag så känslokall?

 

Snabb Summering, för ni som likt mig inte orkar läsa långa texter!

Det hemska med att folk dör, är att de som saknar dem, deras liv som skakas i deras grundvalar. Men vi andra runt om är så avtrubbade av allt som media och underhållning slänger i ansiktet på oss dygnet runt. Eller är det bara jag som är känslokall och reagera så?

Unga digital natives eller fuckt?

mars 11, 2012

Måste det var olagligt att köpa en halvböj på bolaget, för att man ska var i den åldern, för att lyckas och vara framgångsrik? Är åldersgränsen för lastgamal sänkt till trettio strecket? Man hör snacket om att 50 är det nya 30, men är det vise versa där, är 30 det nya 50, är du fuckt de 20 åren mellan 30 & 50?

Jag är alltså 33 bast, så frågan är, am i fuckt?

Är det så att för att ha glöden, energin och framåtandan, att man inte får köpa på systemet. Kanske är det just därför, det enda (lagliga) sättet att köpa sprit på är att gå ut och cluba. Så de som då inte kan sitta hemma och skåps supa, därför är så mycket mer energiska och energifulla, än vi skåpsupare som har fyllt system. Nej så klart inte, för i dag har ju redan de som är femton, supit, rökt, dragit cola och haft gruppsex. Så att få tag på lite starksprit föra att supa ner sig, eller späda ut ghbn med är ju inget problem för någon mellan 16-20år. Men det var ju inte om det jag skulle skriva, utan det var ju om den unga drivkraften och entreprenörsandan.

Jag måste säga att en del av mig är irriterad på mig själv, jag la min ungdoms bästa dagar på att stressa ihjäl mig, på ett jobb som aldrig passade mig. För att sedan supa skallen i bitar, dagen efter köra adventsstämning med klassisk lucköppning. Dock tror jag inte att jag hade gjort annorlunda, genom och plugga vidare eller på något annat sätt gjort något stort av mig själv. För jag är inte den typen, jag har inte det i mig, tyvärr. Antar det har och göra med impulskontroll och att se vinningen med att göra något nu för att få belöningen senare.

Jag befinner mig ju nu med en omtumlande framtid runt hörnet, det jag själv känner är ju det att jag vill komma på vad jag vill göra för att försörja mig. Så kan jag ju inte skriva med tanke på att jag snart är en giftman, vad jag ska göra för att försörja min familj. Det låter pretentiöst och vuxet i mina öron, men det är ju så det kommer att vara, jag håller ju på att bilda min familj. Så vad passar mig, vad duger jag till, vad borde jag göra, vad jag kan göra och det som för mig personligen är den viktigaste frågan, the smoking gun, vad vill jag arbeta med i framtiden?

Personligen det jag tycker är kul och intresserad av eller ha arbetat med är ju, försäljning, service och marknadsförning, för att inte tala om att jag är en FET “#sociala-medier-wannabe-junkie”. De i omgivningen tycker att jag borde arbeta på systembolaget, det hade jag säkert gjort med bravur och jag hade troligtvis passat för det, dock tror jag inte det hade passat mig. Inte nu när jag försöker avhålla mig så mångt och mycket jag kan från att inmundiga livets vatten. Det hade troligen gått strålande i början, men ju mer alkoholen kommit insmygande i mitt liv, desto mer hade allt kollapsat ännu en gång, likt för Mc Nolty i the Wire. Så det känns inte som något alternativ, så vad kommer det bli som jag försörjer mig på i framtiden? Kommer jag hitta ett arbete som gör mig lycklig och som är utveckladne likt de unga och framgångsrika bland 90talisterna, det med gott självförtroende, framåtanda och en fet självkänsla. De som bara kör, tar livet som det kommer och tycker livet är enkelt och finns där för dem. troligen är det ju inte så för alla utan det här är medias framgångsage scoop och 90talisternas egna självgoda utmålande av sig själva på socialamedier. En masshysteri i form av en fake untill you make metalitet för hela ”facebook” generation de personerna som går under beskrivningen digital natives.

Bilden är "lånad" från http://systemickids.blogspot.com/2011/05/digital-natives.html

Utöver det så har ju något nytt dykt upp, 180graders gir från mina tankar och den jag var för några år sedan. Jag inte bara känner att det är bra för att rensa skallen att skriva, jag har ett inre behov att få bokstäver att bilda ord, som i sin tur bildar meningar som uttrycker något. Så skulle jag kunna hitta ett jobb där jag får arbeta med människor, marknadsföring, försäljning utan den stressen som jag inte mår bra av. Lägg där till att jag på något sett får uttrycka mig med ord och text, även om det sen omarbetas för det behövs efter som jag inte behärskar grammatik och lingvistik, så skulle grundtanken och orden vara mina. Det skulle vara skulle vara  fantastiskt för mig att hitta det kneget, vem vet kanske kan jag skapa det själv med tiden? Så nej jag hoppas att jag inte är fuckt trotts att jag börjar bli till åren.

Snabb Summering, för ni som likt mig inte orkar läsa långa texter!

33 år gammal, vet inte vad jag vill arbeta med. Undrar om tåget redan har gott för mig, är jag för gammal, har ju passerat trettio strecket. Måste man var 90talist eller yngre för att lyckas, måste man vara en digital natives? Tycker för min egen skull att jag inte borde arbeta på ”Grönaskylten” eller på annat sett med alkohol, för min hälsas skull. Dock borde jag nog arbeta med människor, marknadsföring, försäljning och gärna något där jag får skriva grunden och någon fixar det grammatiska.

Ond eller god?

mars 9, 2012

I sagans värd är det goda mot det onda, det goda vinner i 99% av fallen till slut. Men hur är det i den värld vi lever i dag? Är godhet och omtanke naturligt för människan, eller bara något som har tvingats på oss? Är det så människan egentligen en grym varelse, som försöker undertycka sin egentliga natur?

Ond eller god?
Från man var liten har man fått höra att man ska tillhöra de goda, man ska göra gott för världen och sin omgivning, är det så? Jag kan inte låta bli att undra över om det stämmer, är människan god eller ond, eller något av det? Kan det vara så att det vi kallar för ond och god inte existerar, eller kanske samexisterar? För vist är det så att många av det vi kallar ”onda”, i mot några är väldigt goda! Samtidigt kan vi vända på det, de flesta som ser sig som goda har säkert en eller annan de är, eller önskar att de var onda i mot. Gör det dem onda eller är de fortfarande goda.

Jag undrar om det är bra med sagor som förenklar det hela vad som är ont och gott, det här skriver jag inte lättvindigt, då jag själv är en stor konsument av sagor i form av fantasy böcker. Men vem bestämmer vad som är ont och vad som är gott? Om WWII hade vunnits av nazisterna hade inte då de inte det varit de allierade som varit de onda när man såg tillbaka idag? Är det inte så att det alltid är vinnaren, eller den mäktigaste som bestämmer vad som är rätt? Är det så i dagens värld, i det Sverige som vi kallar demokratiskt? Bara gå till skolan där är det de tuffa, inne gänget, som bestämmer vad som är rätt, fel, inne eller ute!

Välja eller väljas?
Är det gangstrarna och gängen som har rätt och är vi andra som tycker att det är fel, är det vi som är naiva? Krävs det att du har ondska inom dig för och misshandla någon eller handlar det om något annat, finns det folk som njuter av att misshandla andra, i så fall är de onda eller har de bara fostrats till att bli som de blev. Eller är det genetiskt, finns det onda och goda människor från start, i så fall kan man av eget val byta lag, eller är man för evigt en spelare för den sidan som valde dig, på samma sätt som två personer väljer för att bilda ett lag på en idrottslektion. I så fall, tillhör du egentligen det laget du hamnade i?
När jag var liten var det alltid något lag som fick dras med ”dröset” de man egentligen inte ville ha. Har de goda några onda i sin tjänst, vise versa, en drös som bara är utfyllnadsmaterial eller som de kallats förr i tiden kanonmat. Vet du om du tillhör den goda eller den onda sidan? Eller tror du bara att du tillhör den ena sidan men är utan att du vet om det en utsänd undercoveragent för den andra sidan.

Rätt eller fel?
Vad händer om du vid ditt livs slut kommer fram till att just allt det du tror att du gör för din tro på det du tror är gott, att du upptäcker att du hade fel? att du har gått i ondskansledband hela tiden och dem du fördömde som onda var ”the Goodguys”. Hur skulle du så fall resonera och tänka när du kom fram till det, om den hypotesen får dig att fundera, borde du då tänka och döma så som du gör idag?

Makt eller maktlöshet?      
Är det du som bestämmer vilket av ondskans eller godhetens tjänst du ska tjäna, hur du ska tjäna den? eller är du bara en del i något större så som det ofta ritas upp inom fantasy changer, att du bara är en spelpjäs i det evighetslånga maktspelet mellan godhet och ondska.

Godhet är Ondska och Ondska är Godhet?
Vad är det som säger att det två makterna har förstått sin roll? Är det inte så om man tar en t.ex. en religiös konflikt att båda ser sig som goda? Vad händer om ser på Godhet och ondska i den aspekten, kanske ser ondskan sig som god och tycker att godhet är ond?

Finns det något som heter Ondska och Godhet eller inte?
Kan det vara så att människan verken är ond eller god, att det är epitet som vi bara har pådyvlat oss själva, för att på så sätt försöka rättmättigföra oss själva och vår inbillade storhet, som jorden härskare. För det är väll ganska klart för den som har ögon att se med att det inte är vi som bestämmer över jorden, den bestämmer över oss!

Beroende eller missbruk?

mars 8, 2012

Facebook har ju de senaste dagarna varit omskrivna i vad @maktministeriet kallar för prasselpressen, samt diskuteras flitigt  i våra tvaparater. Det här på grund av en omtvistad ”undersökning”. Själv har Facebook fått falla tillbaka för Twitter. Jag är beroende av Twitter, men det gör mig inte till en missbrukare!

Jag följer fantastiska människor och deras levnadsöden på Twitter, är nästan inte längre på Facebook. Så därför har inte jag begått några grova brott i dag den 7/3-12 för att ta ut frustrationen för att boken låg nere idag. Jag märkte det helt enkelt endast genom att det skrevs mycket om det i mitt Twitterflöde.

Twitter, tycker jag är fantastiskt. Eller mer korrekt att skriva är nog, jag tycker att Twitter är fantastiskt, så det inte blir något missförstånd om att jag tror att Twitter tycker det är jag som är fantastisk. Men på Twitter kan man följa vem man vill eller vilka taggar man vill, det är fritt och man får information snabbt och direkt. Förra året den 22 juli 2011, hände något hemskt, det är ett ord som kanske inte uttrycker det tillräckligt, men det finns det inget ord som gör. Tack vare Twitter så var jag involverad i det hela mer än en timma innan SVT behagade att sända från #Oslobomb. Vi hade även den Arabiskavåren där Twitter för oss i omvärlden var viktigt för att ge oss en inblick i vad som pågick. Twitter är inte bara som en nyhetsbulletin, det är kärlek och omtanke också. Där finns t.ex. taggarna #annorlundabra och #fuckcancer som gjort ett djupt avtryck hos mig.

För mig är Twitter även en möjlighet att ge men även att betala tillbaka och betala av den skuld mot mina medmänsikor och den värld som jag lever i. Att kunna ge någon en binärklapp på axeln, en kram eller ett varmt ord när de behöver det. Att stötta någon, för mig än egentligen främmande person, men som jag vill och kan stötta, med omtanke och välvilja. Bara för den enkla anledningen att jag kan. Jag betalar även tillbaka för den tiden då jag var egoistisk och inte brydde mig om någon annan, för att jag inte mådde bra och självmedicinerade mig med flaskan, försökte döva och döda mina känslor, för att kunna vara den känslokalla djävul som världen hade fått mig och tro att jag borde vara.

Men tillbaka till personerna som gör Twitter till vad det är för mig, självklart finns det rötägg överallt, men de har jag än så länge klarat mig i från. Jag följer levnadsöden från helt fantastiska människor som är sådana fantastiska medmänniskor. Dem får mig och skämmas över hur jag har bettet mig i mitt liv tidigare och jag välkomnar det. De får mig att vilja ändra på mig, att få mig att vilja bli än bättre människa, att vilja göra gott för dem, omvärlden mina nära och kära, inte minst mig själv. Mitt flöde betyder väldigt mycket för mig just nu, speciellt eftersom jag är i ett stort behov att interagera och få uttrycka mig, men jag inte har orken inom mig att träffa massa okända människor öga mot öga.

min omgivning som inte är några Twittrare även om några finns på Twitter, förstår verkligen inte, utan pikar är du på Twitter nu igen, du är ju beroende av Twitter!

Ja jo just nu är jag nog det, men innan så har jag varit beroende av TV vilket inte är så socialt. Därefter olinespel vilket var aningen mer socialt. Sen kom FB med buller och bång, med på köpte följde Zyngas alla spel som tex Mafiawars, vist det var socialt jag höll kontakten med gamla vänner och nya bekanta. Men allt handlade ju mest om verklighetsflykt och avkoppling.

Med Twitter följer jag förebilder, bra sådana, diskuterar med intelligenta människor. Jag delar med mig av egna erfarenheter, förmedlar kontakt mellan olika personer. Jag får även reda på nyheter om vad som händer världen över, jag håller mig ajour med viktiga saker som tex #NPF, #svpol, tidigare nämnda #oslobomb, #syrien och en väldans massa olika taggar med ordet riot i.
så vad är problemet med att jag är beroende av Twitter mina vänner?, Det är inte ett missbruk!  Ja det må ta tid, ja jag är lite okoncentrerad, kanske är online och sitter och skriver något i bland när jag kanske inte borde. Men då får det väll vara så, för en sak är säkert jag har ju inte blivit en sämre människa av Twitter!

Hybris eller antiklimax?

mars 7, 2012

Kan inte sluta att fascineras över hur smart jag är ibland, det är nästan som ett gudomligt ”moment” som kan göra vem som helst till troende. Inte bara det att ögonblicket kan få vem som helst till att bli troende, det får även vem som helst att överge sin inbitna tro utan att skänka det en ögonblicks tanke.
Så genial är jag när jag tänker, det är religiöst.  Låter det för bra för att vara sant?

Jag sitter nu sjuk i sängen och minns hur det kändes i morse. Trots huvudverk hade jag ett klart ögonblick då tankarna flöt på som stockarna i Flumride på Liseberg. Jag hade verkligen flyt och filosofen inom mig gick all in! Jag hade så mycket, en del banbrytande. Som jag skulle skriva på bloggen, jag verkligen njöt av tanken att skriva det när jag kom hem. När jag kom hem ja, jag som knapt kommer i håg något längre än en timme förväntade mig att jag skulle komma hem och briljera med min ny tilltänkta visdom, cirka nio timmar senare. När jag redan då mår kasst och har en härligt inponerande huvudverk som jag upplever som jag med tiningarna är fast spoända i et skruvjärn som dras åt. Nio timmar senare tänker jag just då, då ska jag ta bloggsvären med storm, jag ska svepa in som en hord av Spartaner. Inte bara ynka 300 stycken, som krossar allt som kommer i deras väg, utan mågen fler! Nio timmar senare, blev lite drygt tolvtimar senare. Huvudvärken har släpt lite på skruvgärnet men den är fortfarande påtaglig. tolv timmar senare ska jag skriva ner det geniala, jag ska lägga bloggvärlden under mina fötter jag ska stiga upp som en ny Messias och alla ska dyrka mig. Nu tolv timmar senare ska ni alla skälva inför min uppenbarelse!

Ja det vill säga om den dumma apan, jag själv, hade kommit ihåg att skriva ner lite stödord för aftonens till tänka magiska stund. Min brutala hybris transformerades till ett gigantiskt antiklimax!