Liv eller död?

Döden är en del av livet, men även en stor del av vad vi kallar underhållning, antingen i form av filmer och böcker. Eller så vill det fånga vår uppmärksamhet som nyhetständningar och katastrofrapporter. Hela vårt liv kretsar kring död, men ändå verkar vi inte bry oss om döden förens den drabbar de våra! Ingen vet hur hjulet vrider sig?


Bilden är "lånad" ifrån http://www.kurbits.nu/2009/04/20/gastblogg-tatuerad-hemslojd/

Igår så zappade jag precis över till skidsändningarna, bara någon sekund efter den tragiska dödsolyckan, hann höra kommentatorerna kommentera att nu bör sjukvårdarna skynda sig ut dit. Men efter som man med allt som händer i världen, det man ser dagligen på tv, så var min reaktion, hoppas det går bra! Sen zappade jag vidare, hittade ingenting och tog iphonen, satt på mig mina lurar, startade min bok på Storytel och gick ut och diskade.

Senare när jag diskat, tagit mina tabletter och ätit en god sötsyrlig rödgrapefrukt så kollade jag igenom Twitter flödet, zapppade igenom tv kanalerna igen, fann inget och tog en välbehövlig städvända i badrummet och fixade till det. Sen lite senare på dagen när jag satte mig vi datorn igen, fattade jag det som att olyckan hade haft en dödlig utgång, det enda jag då reagerade på var, en undran om hur regerade de andra åkarna som fortfarande tävlade i andra riskabla utförgrenar. Samt att vad konstigt det måste vara för de som påverkas direkt av bortgången, att världen inte stannar upp utan tävlingarna fortsätter fast världen som de känner den är slagen i spillror.

Det var inte förrän idag när det sjunkit in och det bara snabbt kom upp till ytan, då jag bara nämnde att det är ju ingen fara för den som dör, det hemska är de de som blir vittnen till det. Jag blev själv vittne till till att se någon från en bilolycka bevittna sin troligen döda vän som varit med i samma olycka. Den ångesten och misstron som den här vännen utstrålade var brutal, äkta och ångest framkallande. Han gick fram kollade på sin vän som låg där mitt på gatan, han skakade på huvudet, tittade på vännen igen, slog sig antingen i ansiktet, eller om han bara slog händerna för ansiktet för att stänga ute den bilden som troligen sitter fast etsad på hans näthinna, en fasansfull bild som kommer sitta där för evigt.

Är vi så avtrubbade i dag av all misär som sker världen över så när vi ser någon omkomma live, även om det visserligen är förmedlat via televisionens magiska värld, att vi knappt reagerar över det? Eller var det bara jag som hade den reaktionen, reagerade alla andra utom jag, är jag så känslokall?

 

Snabb Summering, för ni som likt mig inte orkar läsa långa texter!

Det hemska med att folk dör, är att de som saknar dem, deras liv som skakas i deras grundvalar. Men vi andra runt om är så avtrubbade av allt som media och underhållning slänger i ansiktet på oss dygnet runt. Eller är det bara jag som är känslokall och reagera så?

Annonser

Etiketter: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: