Alkoholist eller nykterist?

Det här inlägget är skrivet från min vy, så som jag ser och upplever vädren. Det utgår alltså från mig och vem jag är, det finns i det här inlägget inget som jag säger är rätt eller fel för någon annan, det är tankar från mig och mitt liv.

Det handlar om något som varit en väldigt stor del i mitt vuxna liv, det handlar om än av mina största kärlekar och passioner här i livet. Men även om ett gift som har förstört livet för så många!

Alkohol!

Det handlar egentligen varken om alkoholism eller om nykterism utan något som möts på mitten där i mellan.

Så var det obligatoriska ”tvättar blodet från mina händer” skrivet!

 

Prolog:

I mina yngre vuxna år så har jag varit en stor förespråkar för gudarnas ambrosia efter som jag både har arbetat och levt med den 24/7. Alkoholen har förutom att ha varit min bästa polare, livskamrat och älskarinna, även varit min nemesis och det utan att jag till fullo förstod det, men så var det. Det kanske ligger något i det att djävulens bästa trick var att få om värden att tro att han inte fanns.

En del från förr skulle nog säga att jag till och med utklassade giganter så som Hemingway och Churchill när det gällde att romantisera om alkohol som avnjuts från olika kärl som t.ex. kalla ölflaskor på en segelbåt, små halvljumna ölburkar på en gräsmatta. En makabert ful papplåda med plastkran på grillfesten, i kylda och immiga cocktailglas på krogen, eller halsandes direkt ur flaskan för att finna värme och förstålelse likt en nyfödd som suger på mammas bröst.

 

Kapitel 1, Alkohol

Alkohol var biljetten in till att bli cool och att få hänga med dem som var något, det var väll i alla fall det jag kanske hoppades på, i alla fall undermedvetet.

Jag tyckte inte att jag föll för något grupptryck, jag hade ju faktiskt tagit ett medvetet beslut att jag ville följa med de tuffa nu, vi hade ju faktiskt slutat nian!

Det var väll något sådant jag kände första gången som jag skulle med på en hemmafest, hos en av de coolaste. För mig var det stort och jag kunde knappt fatta att jag var välkommen. Jag en person som inte kände någon tillhörighet med förutom några väldigt få, var bjuden på en fest med alla, verkligen alla för jag skulle på en hemmafest där det skulle supas, dansas, grillas, dricka mera, lyssnas på och hånglas. Jag skulle få åtminstone för en kväll göra ett studiobesök i den vuxnavärden!

 

Kapitel 2, Tonåren

Väldigt tidigt fick jag lära mig från min far som var gammal i restaurang gemet att kan du festa och supa ja då kan du arbeta dagen efter. Det här har suttit i min ryggmärg och det är väldigt sällan jag har avvikit från den devisen. Just det och att jag redan som ung hade massa alkohol hemma både högt och lågt. Alkohol som jag kunde ha hemma utan att dricka ur bara för den fanns där, så viste jag att jag inte var alkoholist, alltså var det ingen fara!

Alkohol

Sen att jag blev så shitfacede att jag knappt mindes något från kvällen innan för att jag hade dragit i mig 10 stora stark redan innan vi gick ut, det var ju ingen fara jag var ju inte alkoholist!
Kapitel 3, Restaurangbranschen

När jag började min bana inom restaurangbranschen så blev det inte mindre kröka det är ett som är säkert. Att jag är som jag är och får hangupps på något, som att jag ville bli bartender, det gjorde inte precis så att jag drack mindre.

Nu har man även en inkomst plus dricks, driksen brände man på krogen efter jobbet.

Restaurangpersonal drack när jag började min bana galopp och järn. Galopp är liten fat öl i vinglas, järn är minst 2cl ren sprit gärna t.ex. Fernet.

 

Kapitel 4, Bartender

Efter några år på golven på olika restauranger hamnade jag där jag ville, i baren. Nu var inte sprit bara något man hällde i små glas för att ta sig ett järn, spriten blev mitt liv, jag läste om den, lärde mig om den, jag smakade på den, jag pratade om den och jag sålde den.

Nu blev det heltid sena nätter med att städa barer och räkna kassan, det kan man ju inte göra när man är så ”fett” uppe i varv, man måste varva ner med några öl och järn. Samma sak när man väll kom hem, lite film eller sita vid datorn, snacks och någon öl.

 

Kapitel 5, Igen, igen och igen.

När jag smällde in i den där berömda väggen första gången då förstod jag nog inte riktigt vad som hände. Jag var trött behövde vila upp mig. Sen var det väll bara att köra på som vanligt, jag tycke väll inte det var något egentligt fel på mig.

Andra gången, då fattade jag lite mer att det kanske är en del fel som jag bör åtgärda.

Tredje gången gillt heter det ju, ja om det ändå hade varit så väll!

 

Kapitel 6, AA

Jag har faktiskt varit på ett möte med AA, det var på sett och vis fantastiskt, för jag kom fram till att jag inte Alkoholist. Samtidigt lämnade det ju mig med en fråga, vad fan är det för fel på mig då?

 

Kapitel 7, alkoholfritt

När man var yngre så skojade man ofta, vist man kan ha kul utan alkohol men varför chansa?

Idag är det tvärtom för mig, vist jag kan ha kul med alkohol, men varför chansa. Jag är idag på väg mot att i framtiden bilda familj, jag har gift mig. Så varför om jag nu inte har någon koll på vad jag gör när jag blir full skulle jag vilja chansa och på så sett kanske sabotera det?

Nej jag är väldigt nöjd med att dricka ”alkfri öl” eller dylikt, vist jag tar kanske någon gång ett glas fantastiskt Amarone, eller ett krispigt gott svalkande glas vitt. Kan även ta en whisky någon gång med vänner, alla som var på mitt bröllop vet att jag inte var nykter så vist något enstaka tillfälle så trillar jag väll dit på alkoholen. Men det är inte så att mitt liv styrs av nästa stora fest och hur, när och varför jag ska bli full till helgen!

 

Epilog:

Jag har i dag nästan lagt alkoholen helt på hyllan idag, dricker några öl i veckan kanske, men då av den sorten som håller 0,5% och neråt. Det är ett privat och medvetet val som jag har gjort, jag gillar mitt liv som det är ni och vill fortsätta att ha det så. Men samtidigt kan ju en liten del av mig sukta efter fester och partaja med järn, öl och champagne hela natten lång.

Men det var ett annat liv och ett annat kapitel, de kommer inte kunna bli så igen om jag vill leva mitt liv som jag gör idag, det gör jag!

Annonser

Etiketter: , , ,

14 svar to “Alkoholist eller nykterist?”

  1. a Lady & a Tramp Says:

    fantastiskt bra skrivet! Vilken fin historia och inblick i ditt liv, tack för att du delar med dig!
    STORT lycka till med dina kommande kapitel, helt säker på det kommer sluta lyckligt 🙂

  2. Victoria Says:

    Bra skrivet och reflekterat – och moget! Delat på fb.

  3. Jennie Says:

    Verkligen starkt skrivet! Du tyckte inte du var modig.. Jag tycker du är väldigt modig! Du tar avstånd från din ”bästa vän” och gör ett val att leva på riktigt trots att jag kan tänka mig att det är i vissa situationer rejält jobbigt. Att fortsätta i gamla fotspår kräver inget mod.. Lycka till Martin!
    Vill även passa på att tipsa om en riktigt bra bok, ”och han skall flyga över himlen i mina armar” av Staffan J Thorsell. Läs den!
    http://www.litenupplaga.se/908

    Kram Jennie

    • dyslektiskairrfarder Says:

      Tackar Jennie!

      jag menade väll att jag överlag inte räknar mig som någon som är modig, sen kan väll även jag glänsa till med något i bland!

      Tack

      Låter som ett mycket bra tipps, ska jag försöka kolla upp!

  4. kriskarlsson Says:

    bra val och jävligt bra text… jag gjorde samma val som du… en idag ett av de bästa jag gjort…

    • dyslektiskairrfarder Says:

      Tack så mycket!

      Shit har aldrig fått så mycket respons för något jag har skrivit, i alla fall inte så här mycket positivt.

      Skönt att höra att du gjorde ett val, att det blev väldigt bra, ser fram i mot att följa din blogg, var inne och kollade. Mycket intressant!

  5. Simon Leisjö Says:

    Bra skrivet och jag tror fler än jag kan känna igen sig i vissa delar.
    Själv trivs jag otroligt bra som helt fri från alkoholen och hoppas på ett fortsatt liv på den banan.

  6. Sanna Says:

    Sååå bra inlägg!
    Själv ser min story lite annorlunda ut men går ut
    på samma sak!
    Älskar frasen: ”jag kan ha kul med alkohol,
    men varför chansa??” :-)))

  7. Sanna Says:

    Jag blev aldrig särskilt kär i ruset av alkoholen utan var en träningsnarkoman upp till 25 årsåldern. Drack bara grogg när jag var ute för då fanns ingen smarrig cider.
    Märkte dock vid party att jag redan då tålde hiskeligt stora mängder alkohol!
    Har aldrig gillat smaken av alkohol så jag har alltid fått blanda bra. Normaldrickande pågick tills jag blev gravid och bildade familj.
    Drack inte en droppe under 6 år. När barnens pappa återföll i gammalt narkotikamissbruk och slog sig bokstavligen talat ut ur vårt äktenskap så började jag köpa hem sådana där tjusiga vinboxar som jag sett hos vänner stå lite sådär lyxigt på en snygg kökshylla.
    Tyckte nog att det såg belevat och världsvant ut och den kategorin ville jag tillhöra!
    Blandade vin m fruktsoda och kom i kontakt med min sorg och drack till slut för att få gråta.
    Jag grät till andras sorg också. Allas sorg. Världens sorg! Ja herre gud vilken spillra jag snabbt blev.
    En kväll blev jag jättesnopen av att vinboxen ve TOM?! Va?? Näää… Inte jag väl? Hade jag druckit hela jävla boxen?? På några timmar??
    Kunde inte tro att det var sant. Började tänka på mina inre organ. På hur vinpluffsig jag hade blivit. Vem faan var den där självömkande tjockisen som stod och tittade hålögt på mig i spegeln?? Panik!
    Försökte sluta men som bäst kom jag ner till 2 fyllor i veckan.
    Jag grät över min oförmåga i över 1 år medan jag motvilligt och med en enorm inre strid fortsatte att gå till bolaget och köpa vin.
    Sökte till slut hjälp hos Maria Beroendecenter som faktiskt blev min stabila väg ut ur mitt alkoholmissbruk. 12-steg, AA, kurser och en Minnesotabehandling fick mig att lyfta mig i kragen.
    Hade ett återfall efter 4,3 års nykterhet men drack då inte ens i närheten av förr.
    Men jag räknar inte särskilt mycket dagar och tid nu för tiden. Jag går inte på AA möten heller utan försöker leva mitt liv med mina barn, hunden och all träning med den, min egen träning och ett evigt arbete med mina diagnoser: adhd, borderline å PTSD. Terapi och självrannsakan och en vardag med så mycket rutiner som möjligt.
    Verkar ju kunna skriva hur mycket som helst! Hahaha! Stoppar här så länge.
    Kram! Sanna

    • dyslektiskairrfarder Says:

      Shit!

      vet inte vad jag ska skriva här!

      mer än fantastiskt att du ville dela med dig utav dina upplevelser, skriva om dem så självutlämnande och naket!

      tack det var en ära att läsa!

      jag skulle också må bra av att ha så mycket som möjligt av rutiner i mitt liv. Bara ett problem, jag blir så djävla uttråkad om det blir så!

      Jag är för trött föra att skriva mer nu madam, men jag önskar dig en bra afton madam!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: