Archive for november, 2012

Vi kommer knäcka er eller var så god här får ni lite av våra väljare

november 14, 2012

Måste först skriva att ni fuckar upp min planering av blogginlägg, men med tanke på att jag håller på med ett inlägg om att jag inte attraheras av partier som FP, SD & KD. Så känner jag att det inlägget får stå tillbaka, det som nu kommer här om #SDgate får hoppa in från avbytarbänken. Det andra kommer fortfarande att publiceras, det är i högsta grad fortfarande aktuellt men först måst jag liksom resten av Svearike kommentera skiten som idag verkligen träffade fläkten, big time.

För vad var det som hände idag egentligen? Det var som en politisk bomb briserade i etern idag. Jag upplevde nästan Twitter som en lekplats där alla barnen lekte följa John, eller kanske mer som ”Simon says”, näst intill alla gjorde som media ville. Föresten var det Expressen eller Aftonbladet som var först på bollen? När Expressen sa, Expressen säger häckla SD så gjorde ”alla” det, sen följde alla på Aftonbladets följa John lek mot SD.

Först när några stycken hängde på så njöt jag och retweetade några tweets som var så härligt träffande och underbara, men sen kom klungan i kapp och det blev alla mot SD. Här började jag bli ambivalent i mina känslor kring påhoppen av SD och dess politiker. För det var ju skönt när, för att använda ett taleset jag snappat upp från den tungvrickande samhälls poeten Timbuktu, när högerns röv blev piskad.
Men sen blev det nästan löjligt, det var som att alla kände sig som rasister och svin om dem inte hög allt vad dom kunde mot de onda djävlarna (läs. SD). Här började jag få en klump av oro och bli mäkta irriterad, varför då kanske ni hugger nu, är du en rasist röstar du på SD? Det skulle inte falla mig in! Men enligt mig är det som SD har plockat mest väljare/anhängare på offerrollen som den utsatta underdoggen. Som hånas och följligas av alla så som media, allmänheten och alla de andra partierna.

Känslan jag fick och som jag flera gånger postade på Twitter var den, att det var uppgjort och det hela var ett väll planerat politisktutspel. Vist det kan vara så att jag har läst för mycket deckare om olika konspirationer, jag är kanske en surkuk tilllika bitter cyniker. Men som det skrevs i mitt flöde, den offerkoftan passade lite för bra, jag svarade då något i stil med:

För bra? Det är ju som en skräddarsydd kostym, gjord av en engelsk mästerskräddare, i skräddarkvarteren. Till råga på allt är den gjord i det finaste egyptiskabomullen/siden

Nu hoppas jag verkligen att min mörka fantasi har trippat på svamp eller något och all min oro är oberättigad. Men som J.Reacher (huvudkaraktären i Lee Chileds böcker) brukar uttrycka det hela. Planera för det värsta, hoppas på det bästa. Kanske är det som en annan skrev i mitt flöde.

”börjar känna mig som en riktig foliehatt, men det känns som teorin håller”.

När jag skrev att jag trodde/oroade mig att petningen av Almqvist var planerad från första början. Kanske håller jag på och förvandlas till en galning med foliehatt, det får väll framtiden utvisa.

Men för mig kändes det som att Partiledare Åkesson i spetsen för SD skrattar hela vägen till banken när dammet har lagt sig. Då dem ju har lyckats med konststycket att både äta kakan och ha den kvar!

För dem kommer plocka sympatier och sympatisörer för påhoppen av dem för en gammal fylleskandal för några år sedan, att det rann över var säkert svaret på en lång provokation, det gick tyvärr över styr.

-För det är väll så det kommer läggas fram?

Men sen plockar dem ju även några sympatier och sympatisörer, för dem visar ju krafttag, dem vill ju inte ha någon rasisms i sitt fina parti så därför jagar dem ut dem som inte sköter sig och lever upp till den standarden som SD kräver av sina politiker.

-För det är väll så det kommer läggas fram?

Sen det bästa i kråksången för SD är ju deras lobbyister, de här lobbyisterna är inte vilka som helst, nej vi pratar crème dela crème. Nu tänker ni har SD verkligen råd med lobbyisterna av toppklass? Mitt svar är jag har ingen aning, men lobbyisterna är inte bara av toppklass! Nej några av dem tillhör eliten i Europa, västvärlden, ja till och med några är i världsklass. Det sjuka med det hela är att dem är gratis för SD, ännu värre lobbyisterna tycker inte ens att SD har i svensk politik att göra!

Lobbyisterna är så klart de andra partierna och deras partiledare. Dem som har gjort allt för att visa sin avsky mot det ickepolitisktkorekta SD. De andra partierna har så vitt jag vet verkligen gjort allt för att skydda sig från den här pestsmittan kallad SD. Dem har tagit avstånd, motarbetat och fördömt SD för dem är inte demokratiska så dem har inte i ett demokratiskt samhälle och göra.

Att våra kära partier är i mot odemokratiska partier, det applåderar jag. Dock att jobba med (icke demokratiska) utfrysnings metoder i stället för att slakta SD i demokratiska debatter på den politiska arenan likt ett blodbad på det romerska Coliseum, vilket jag anser att det är precis vad som hade skett om det var så man hade bemött SD från början. För vad vi än tycker om det så är dem inröstade av det svenska folket i en demokratisk ordning, tror vi på demokrati så måste det respekteras, hur mycket det än svider. Det sett som politiker, media och ca 90% av vårt samhälle har attackerat och rasat mot SD tror jag personligen är att en draksådd som inte kommer vara så rolig att skörda. Det är att motverka demokratin i det långa loppet.

Men jag lovar er ingen blir gladare än jag om ni alla efter nästa val säger vad var det vi sa, vi hade rätt du hade fel. SD förlorade på den här incidenten, i stället för att säg plockade upp någon procent till av osäkra röstare, vilket jag idag har en riktigt otrevlig känsla av kan vara resultatet när dammet har lagt sig efter dagens #SDgate

”Samhället” ser ner på mig eller är jag #annorlundabra?

november 11, 2012

Jag postade på Twitter en tweet med taggen #annorlundabra som var riktad till dess skapare @CAMILA_NASLUND. Där jag skrev:
”Är plattfotad, dyslektisk, halvdöv, defektfärgseende, dålig impulskontroll, konsetrationssvårigheter, jag är #annorlundabra @CAMILLA_NASLUND”

Allt det ovanstående är sådant som andra och även jag själv delvis ser som stora svaghets- och tecken på att jag är mindre värd en andra. Eftersom jag inte är skapt som eliten av mänskligheten! Eller vem vet det kanske finns ”elitmänniskor” med plattfötter som har svårt att avgöra om det är en mörktmarinblå strumpa eller en svart strumpa, om man inte har något att jämföra den med som man vet är svart, för att på så sett kunna särskilja dem åt. Jag kanske inte behöver poängtera att det oftast inte är jag som parar-ihop strumpor i vår familj?

Jag vet inte om det beror på de ovanstående bristerna, eller tillkortakommandena som har lätt till att jag har ett dåligt självförtroende, en låg självkänsla, eller om det hade funnits inom mig vilket som. Men så mycket kan jag säga att det i dagens samhällen inte är några attribut som för min del har peppat en låg självkänsla eller höjt självförtroendet. Det här har jag alltid sett som logiskt, självklart om man är (läs, känner sig) värdelös så känner man sig inte störst bäst och vackrast!

Men häromdagen så smög sig något på mig, jag kan inte förklara om det är en tanke, känsla eller något andligt. Jag kan heller inte säga att det beror på en viss sak, eller händelse, utan det är väll som med mycket annat som man undermedvetet har analyserat, då vi människor är väldigt bra på att se mönster i saker och skeenden. Men tänk om det som jag och stora delar av omvärlden ser mina stora svagheter egentligen är det som är mina stora styrkor, eller det jag ska använda för att, inte bli framgångsrik, rik, utan för att komma till freds med mig själv, må bra och vara i ballans och harmoni. När det har uppnåtts vem vet kanske även framgångsrik och snuskigt rik!

Nu är det ju kanske inte så att jag på nästa arbetesintervju kommer rada upp allt det ovanstående från tweeten samt då även allt det andra som inte fick plats på i just den här situationens ynka 140 stycken tecknen. Även om jag säkert kommer avslöja mer än vad jag borde fall jag vill ha jobbet, för sådan är jag.

Men om jag bara kan få möjligheten att prova min, vi kan kalla det för tes om att det som vi ser i samhällena som svagheter kanske är styrkor, eller fingervisningar, små hintar om saker och ting som vi inte greppar eller förstår?

För exempel kan vi ta mitt defekta färgseende som många gånger ställer till förtret för mig, jag menar då inte bara med konststycket att sortera strumpor. Jag har några tydliga och personliga exempel på när det har varit jobbigt, när jag senare förstått att jag inte sett färgen på samma sett som andra. Som t.ex. min fina grågröna vinterjacka, den var enligt andras utsago härligt bajsbrun. En annan sak var att det inte var förrns tredje gången jag såg Schindlers list som jag konstaterade att den inte bara var helt i svart och vitt. Utan att även färgen röd gör ett mycket kort men ack så viktigt gästspel som betyder extremt mycket för handlingen och framför allt betraktarens upplevelse.

Av det här så kan vi ju konstatera att jag nog inte ska jobba med något som kräver ett hundra procentigt färgseende som t.ex. elektriker då det skulle vara en stor nackdel inte bara för mig utan även omvärlden. Men finns det kanske tillfällen då mitt bristande färgseende inte skulle vara av avgörande betydelse för situationen eller kanske skulle det till och med vara en fördel att inte se skillnad på t.ex. svart och mörktmarinblått? Jag kommer inte på något exakt exempel men generellt kan jag ju påstå att där ni skulle fastna i en process på grund av färgen, som kanske egentligen inte spelar någon roll för processen i sig. Där skulle jag ånga ifatt och förbi er som ett ånglokomotiv med en eldare på speed!

För kan det vara så att mina olika tillkortakommanden som jag har fått slängt på vägen framför mig likt en bunt med Spanskaryttare, inte är till för att stoppa min vilda jakt på framtiden. Utan är det så att det bara är en väldigt tydlig markering att, du snubben du ska inte rakt fram här i 210km/h, din idiot du skulle ju tagit den högra avfarten där!
Är det jag som har misstolkat alla signalerna, är det inte så att alla dessa flaggor, pinnar och annat skit i min framfart är där för att hindra mig? Är det till och med så att det bara är en snitslad bana för mig att följa för att jag på så sett ska kunna ta mig ner så hel och hållen som möjligt?

För i så falla om jag likt tjuren Ferdinand på julafton när han sticker sig på en humla (snabb fråga, humlor sticks väll inte) bara går bananas och rusar med skallen först igenom alla möjliga och omöjliga hinder som jag kan uppbringa, då så är det ju inte så konstigt att det har gått som det gått, eller?

Är det så att om jag hade tagit alla mina små hintar och fingervisningar som har försökt och guida mig på allvar, förstått att jag inte sprang på militärens egna stridshinderbanna utan åkte storslalom. Därför också så som småbarnens husgudar Moraträsk sjunger i sin monsterhitt Tigerjakt, Vi kan inte gå igenom det, vi måste ju gå runt det! Hade det hela gått bättre som jag sicksackat mig förbi hindren i ställer för att som en brunstigtjur försökt att springa rakt igenom.

Nu om nu någon eventuell potentiell blivande arbetsgivare har läst så här långt, vilket jag tvivlar på, kommer fortsätta läsa ännu mer så som man har hört att ni gör när ni spionerar. så se det så här du kommer att få tillgång till i stort sätt alla mina tillkortakommanden, hur du väljer att tolka det är upp till dig!

Du kan ju välja att se det som fan den här sopan är ju värdelös eller så resonerar du följande. SHIT, jag har den här mannens alla brister på en skärm framför mig, så från och med nu kan jag bara bli positivt överraskad av den här mannen, om han har alla dessa brister så vilka är då alla hans fördelar? För kom ihåg summan av alla laster är konstant!

Så om min slalombacke är full av flaggor, eller käppar som består av dessa tillkortakommandena

Dyslexi

Plattfotad

Defekt färgseende

Tvång

halvdöv

dålig impulskontroll

koncentrationssvårigheter

allergier

feg

fobier

stresskänslig

bristande tålamod

vart guider det mig då, ska jag hitta en fördel för varje nackdel? Eller handlar det om att avhålla sig från mina käppar så som t.ex. stress och färger, med andra ord förstå att jag inte borde jobba inom t.ex. bombgruppen. ”klipp den röda sladden, neeeeeeej den röda inte den sv… BOOOOOOOM!

Eller ska jag kombinera nackdelar vs fördelar tänket med att avhålla mig?

Kanske är det helt enkelt så att jag bara har kommit att tänka på allt detta pga av att jag vill komma på anledningar för att älska mig själv ännu mer, för att jag börjar tycka att jag är värd att ha både självförtroende och självkänsla?

Men avslutningsvis så är det så här, vist jag kanske inte är så man ska vara i våra samhällen, en psykopatisk framgångsmänniska som vill vara bäst på allt, tjäna mest och som alla andra visar ”respekt” för och ser upp till och fruktar.

Så vist jag kanske är annorlunda, men kom ihåg det här man kan var djävligt bra även fast man är annorlunda mot samhällenas normer!

Jag är #annorlundabra!

Ps. Om ni tänker så som jag, många andra med mig och framför allt då så som Camilla Näslund att man precis som i barnprogrammet Trasdockorna är lika bra fast man är annorlunda. Anslut er då till rörelsen och sprid budskapet Ds.

den 6 november 2012, domedag eller frälsning?

november 6, 2012

Om du ställer frågan till en 4o-talist, vet du vad du gjorde den 20 november 1963, eller den20 juli 1969? Så kommer du troligen få ganska exakta svar, personen kommer till stor sannolikhet vet exakt vad hen gjorde den dagen. Modifierar du den frågan och frågar om datumen den 28 september 1994, eller den 11 september 2001 till en 70-talist så kommer du åtminstone på det senaste få ett väldigt exakt svar.

Så med tanke på den mass- och mediahysteri som råder kan man inte låta bli att fundera på om datumet den 6 november 2012 kommer att få en liknande betydelse för 90-talisterna eller kommer den 6 november 2012 för framtida generationer bara vara ett datum som vilket som? Kommer det vara så att vi om ett, tio, eller hundra år ser tillbaka på den 6 november 2012, så som mänskligheten ser tillbaka på den 29 augusti 1997 i Terminator, judgment day. Eller kommer den 6 november 2012 bara vara ett av alla rätt så lätt glömda datum som finns som ett svar på något frågekort i sällskapsspelet Trivial Pursuit?

Själv vet jag ju att av dem två kandidaterna som finns att välja på så är jag ju Obamas man, det känns i alla fall som det minst dåliga av två alternativ. För det är lite så som @Fredrichl skrev på Twitter idag.

Jag tolkar det amerikanska valet som att folket har att välja på stillastående (Obama) och full fart bakåt in i stenåldern (Romney).

Jag känner ju som så att jag hoppas att det bara idag det är oro för vad som kommer hända i värden om Romney hamnar på 1600 Pennsylvania Avenue, jag funderar på de olika domedags profetior jag tror att den mannen kan lyckas med att förverkliga.

När det kommer till krig m.m. tror jag inte att han är så mycket värre än någon annan presidentkandidat, där i mot är hans människosyn enligt mig fuckt upp!

Men likväll i känns Romney lynnig, instabil och opålitlig. Han skulle i mina ögon mycket väll vara den som stratar WWIII, med det säger jag inte att Obama inte skulle kunna göra det, men det känns mindre troligt än om herr Romney får koder, nyklar till USA´s hela vapenarsenal samt blir the Comander-in-Cheif för hela USA´s samlade militära styrkor.

Apati eller rabiat galen?

november 1, 2012

Ingen har väll missat att ett vist parti med herr utbildningsminister Jan Björklund i spetsen för Folkpartiet försökte få igenom att det skulle vara betyg från det att man gick i fyran, då det blev en stor media storm av det hela. Jag som tycker att det här är helt fel väg och gå, lyssnade på Radio1 med Cissi Wallin @cissiwallin och Hamid Shokatyan @Slutsats kände att jag ville skriva när jag kom hem. Viljan att skriva har funnits ett tag, men inte energin och fokuset, så det var väldigt härligt när fingrarna började sin magiska dans över tangenterna och man kunnde med stolthet se något växa fram på skärmen.
Då så är det som i en Triss reklam, plötsligt händer det, jag börjar reflektera över att fasen det var nog länge sedan jag skrev ett inlägg på WordPress för det ser inte ut som det brukar. Nu är det alltså inte energi och fokus längre, utan den ibland så fantastiska kombinationen energi och nyfikenhet. Just i det här fallet är det dock en förödande kombination, undrar vad det är den där symbolen gör?

Klick!

När jag inser vad jag har gjort går luften ur mig som en badboll som får på käften av en spikklubba. Panik, ångest och jag utbrister du skojar till vem som nu känner sig träffad, datorn, gud, jag själv eller den djävul som regisserar min roll i den här såpan vi kallar för livet! Ja vist det här är ett förbannat löjligt ilandsproblem för en vitman som passerat de trettio, att allt man har skrivit på en halvtimme är borta, det finns ju värre saker. RMI.

Så jag börjar om, jag är mer än nöjd! Har ett mycket bättre flyt än första försöket, fingrar bara ökar takten och ett leende börjar återigen materialisera sig i mitt ansikte. För det här blir bra, jag får fram mina tankar, motiverar alla mina åsikter och idéer. Hybrisen börjar sakta smyga fram, för det här är bra, förbannat bra! Kanske är det här inlägget det som ger mig mina femton minuter i rampljuset? Då börjar oron gnaga i mig, tänk fall det här inlägget också försvinner? Nej det får det inte göra, jag får ta och spara mitt totalt geniala inlägg! Men det finns vist inte någon spara utkast i nya WP. Men nej jag tänker inte ta chansen jag publicerar det, får rätta och skriva klart sen.

Klick!

*cencur* *cencur* *cencur* *cencur* *cencur* *cencur*   osv!

Det som kommer upp är en röd *cencur* text som säger ”du är inte auktoriserad för det här”

Det här är inte sant! Okey då får det bli plan B, alt+a öppna ett word dokument, ctrl+v, nu så bara upp till arkiv och spara som.

Klick!

Där hängde sig min lapptopp!

kapitulation!