#Blogg100 dag40, att få känna sig betydelsefull

Våran lilla har ju inte riktigt viljat växa enligt den utvekligns kurrva som små barn ska följa, så vi har sen i förrgår fått börja med lite extra ersätnning som han ska få en gång om dagen som komplitering.

Min fru har köpt en spacad sked som man ska kunna mata barnet utan spill.

soft cup feeder

Jag säger som Kung Adolf Fredrik i nya loka reklamen, ”det är en super bluff” jag tror banne mig att jag den där första dagen hade ersättning överallt. På mig själv,  på mina kläder och framför allt mina armar. Det är väll bara i håret jag inte hade fått det.
Det kan jag förklara för den som inte vet det. Att ersättnning måste innehålla en faslig mängd av stärkelse, för fasen vad det är kladdigt. Min arm kändes just då som den hade ett tunt, men mycket hårt lager pansar på sig.

Men det jag skulle komma till var den stunden som jag och Gösta fick under några sekunder den där första gången jag fick mata honom, den var helt fantastiskt. Jag kände mig så betydelsefull jag fick ge mitt barn näring och föda. Jag var så löjligt stolt, lycklig och euforisk på en och en samma gång. Vi utbytte blickar och det kändes som vi komuniserade med varandra. Försökte verkligen i min blick säga saker som jag älskar dig och kommer alltid vara där för dig, vet inte om det fram gick men jag fick någon form av lände. Om det sen berode på om han upffatade mitt ordlösa budskap eller om det bara var så gott med ersättning. Kanske var det så enkelt att han bara pruttade och gaserna i magen släpte, vem vet?

Men livet är ju en fantastisk resa på ett nöjesfällt så om vi hade det gött och tryckt nere i en en lugn åkatraktion, så befann vi oss i någon form av fritt fall dagen efter.

Vi var hos min föräldrarna och min frun åkte och handlade själv, lite egen tid så som i Coop reklamen. Hon hann knappt ut igenom dörren innan vår son som var i pappas knä satte sin djävulusika plan ala Stewiei  värkte. Det började med ett torndön i blöjan, så jag tog honom från pappa och skulle byta på honom. Föga anade jag vad för bakhåll som väntade mig.

För när blöjan väll var av så gick larmet på för full styrka, han var otröstlig! trotts jag körde alla knep som finns, Idas sommarvisa, vattenkran, tvätta håret, masera bort gaser i magen, hud mot hud. Men nej otröstlig han verkade bara vilja ha TUTTE. Så till slut när han nästan fått två stycken afektakramper fanns det bara universalbotemedlet. Det som han älskar mer än att äta, sov och skita. Nämligen ett gött varmt bad!

Han gick som vanligt får rabiat galen (i vanliga fall bara otröstlig) till harmonisk och lugn. Även här fick vi ett lite ögonkontakts moment, livet vara bara underbart igen!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: