Archive for november, 2013

Välmenande och sunda eller överbeskyddande och rabiata

november 21, 2013

Vad hände med självständigt tänkande?

(Jag har inte sett programmet, så kanske är det upptakten till en mordisksekt, men jag har svårt att tro det. Om det nu är så att det är ett pysselprogam där man modifierar saker med tex, kniv, sax, starka limm och annat som barn kanske inte ska leka med. Då kanske inte barnen ska se programmen utan vuxen tillsyn?
vad vet jag min son har ju inte kommit till den åldern, jag kanske skulle blivit rabiat om jag sett det med mina barn.
Dock tror jag nog snarare jag hade slaktat några gamla dockor och gjort lampor av, men det är jag)

http://tvdags.se/artikel/dockpyssel-styckmord-och-rasande-foraldrar

”Tänk om man skulle vilja göra dramaserie som innehöll följande händelser:

Liten pojke dör. Två gånger, andra gången i självmordspakt med storebror. Liten flicka hoppar från ett vedbodtak. Hon går även balansgång upp på ett skoltak. Annan flicka klättrar i raviner och simmar utan flytväst. Pojke hissar upp lillasyster i flaggstången. Två små flickor slår varandra blodiga – deras lillasystrar slåss också.

Vad tror ni? Chansen att SVT hade kunnat köpa in och visat Madickens, Emils, Ronjas eller Skorpans äventyr om de skrevs i dag känns ju minimal. Hur många därute som växte upp med Astrid Lindgren fick bestående fysiska eller psykiska men av dessa scener? Eller känner ni tvärtom att det berikade era liv?”

Btw min son har redan lyssnat på Pippi, Emil, Madiken, Ronja sen han var 1/2 år, så det är väll helt kört för honom då?

Hur reagerade mina vänner som också är föräldrar?

Btw jag hade varit fan så mycket mer oroande för att resultatet skulle skrämma skiten ur mitt barn, än när dockan skapades. Den skulle lätt ge mig mardrömmar på natten, hört talas om Chukie?

Bild

BIlden är ”lånad” från vars blogg inlägg det här inläget bygger på:
http://tvdags.se/blog/wp-content/uploads/2013/11/philo3.jpg

Annonser

EN TICKANDE BOMB

november 11, 2013

EN TICKANDE BOMB

WISTI

Svenska Dagbladet går hårt åt Kawa Zolfagary efter att han med humor och adekvat ilska reagerat mot att etablerade debattörer liknat invandrare i Sverige vid en tickande bomb. Kawa har givetvis rätt.
Men det tickar.
Att en tårta ses som ett större hot mot demokratin än att nazister marscherar på gatorna under kristallnatten är en tickande bomb.
Att media alltmer söker dramatiska livesändningar än fördjupade samhällsanalyser och breddad allmänbildning är en tickande bomb.
Att vår regering försöker muta medelklassen med ett par hundralappar för att tiga om ett välfärdshaveri är en tickande bomb.
Att ett riksdagsparti illa dolt driver en hatsajt är en tickande bomb.
Att flera politiska partier vill kriminalisera symtom på ett samhälle byggt på förakt för svaghet är en tickande bomb.

Ingen människa är en bomb.
Till slut behövs bara en lätt knuff för ett urholkat samhälle att rasa.

20131111-201859.jpg

View original post

Samhället är dött, länge leve samhället!

november 8, 2013

 

Jag har använt den här rubriken tidigare, då även snuddat vid vad jag ser som ett stort problem i den icke existerande debatten om SverigeDemokraternas vara eller icke vara. Alla tycker inte som du! Det finns inget enat samhälle längre, det finns dock massa enade samhällen inom samhället.

Vi som är motståndare till SverigeDemokraterna verkar utgå från att alla känner som oss och gör de inte det så blev dem tappade som små och förtjänar inte vår respekt. För vi tänker absolut inte diskutera med idioterna.
SverigeDemokraterna och väljarna som röstar på SverigeDemokraterna kan jag bara gissa känner ungefär samma sak. SverigeDemokraterna har även fördelen över att vara underdoggen som ingen behandlar med ”respekt”, det lockar.

Ett vanlig argument mot SverigeDemokraterna är att de inte, sitt namn till trots är ett demokratiskt parti. Jag är ingen politiker eller politiskt insatt, men jag hade inte kallat dem för ett odemokratiskt parti. Där i mot är SverigeDemokraterna i mina ögon ett exkluderande parti. Det finns vissa parter de inte finner lever upp till deras ”standrad” och dessa vill de inte inkludera.

När man som motståndare till SverigeDemokraterna har som huvudargument att SverigeDemokraterna är rasister och inte ett demokratiskt parti så är det att vifta ett ”rött” skynke framför en rusande hord av tjurar.
För alla vi som motsätter oss SverigeDemokraterna värderingsgrunder, vi gör exakt samma som SverigeDemokraterna om vi exkluderar vissa personer som icke likvärdiga. I det här fallet är det alla dem som har använt sin demokratiska rätt att rösta, på SverigeDemokraterna. Det är ju om man ser till t.ex. SIFO´s sifror en ganska stor del av den svenska befolkningen.

Där i finns ett stort problemet:



kan en demokrati fungera när ett parti som exkluderar vissa individer kan få majoritet och vinna på demokratiskt sett?
Om så sker och vi som nation börjar exkludera dessa individerna är vi fortfarande en demokrati då?

Jag personligen ser det som en framtida och skenande katastrof, för när, om man väll börjar att peta bort ”obehagliga” ickepersoner i vårt samhälle som t.ex. ickesvenskar, ickekristna, ickehetro osv. vad kommer det då att sluta?
För när alla hot är avvärjda? Alla hot som höll ihop den gruppering som röstade bort Ickepersonerna, vad händer då? Vilka nya hot kommer då att upptäckas? Ickehögerhänta, ickenormala, ickeblonda, ickesmala osv.

Det som behövs är tvärt om enligt mig, ta imot SverigeDemokraterna och deras väljare som det dem faktiskt är, en del av den svenska politiken, bemöt dem som vilket parti som helst. För så är det vare sig vi vill se det eller ej, SverigeDemokraterna är ett parti, inte bara det SverigeDemokraterna är ett parti med många väljare.

Då kan inte vi välja att exkludera SverigeDemokraterna som ett ickeparti, även om det är det vi allra helst vill. För om vi väljer att välja bort dem p.g.a.. att vi ser SverigeDemokraterna och deras väljarkrets som t.ex. mindreförstående, då ger vi ju automatiskt dem rätt att välja bort de grupper som dem vill välja bort!

Det som behövs är tydliga och väll nyanserade debatter så att det framgår att SverigeDemokraterna är ett klassiskt missnöjesparti som har termik under sina vingar och nästintill utan motstånd svävar vidare uppåt.

Om SverigeDemokraterna ”förskonas” från debatter för att våra folkvalda politiker väljer att inte gå i clinch med dem, för att de andra partierna vill visa sina väljare vadå? 

- Att SverigeDemokraterna inte är något hot?
Att vi inte tar SverigeDemokraterna på allvar?
Att Jimmie Åkesson och hans gäng är en samling opolitiska tomtar?
Att om man blundar och inte lossas om SverigeDemokraterna så finns dem inte?

Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker nog inte att den taktiken har varit särdeles framgångsrik. Den har enligt mig bara spelat SverigeDemokraterna rakt i händerna. Från mitt sett och se det har man definitivt försökt med olika motåtgärder mot SverigeDemokraterna, men dessa har varit kortsiktiga små segrar.

Kom ihåg fabeln det är sköldpaddan som vinner över haren. Så tänk långsiktigt.

Att få en halvfrusen Frödinge prinsesstårta upptryckt i plytet det är ett statement, hatten av till den ”berömda” tårkvinnan, som hade som en tidskrift skrev BALLAR att genomföra den aktionen. (Var det sedan någon som slog den här 60 åriga madammen för hennes tilltag med tårtan, så är det galet.)

Men att säga att det är ett hot mot demokratin håller jag inte med om, kvinnan tog sin demokratiska makt att protestera. Hon utförde en handling, nu får hon ta sitt straff. Hade hon sluppit påföljder där i mot. För att det ändå bara var partiledaren för ett odemokratiskt parti, vilket är demokratiskt framröstat, då hade det mer varit ett hot mot demokratin.

Men någonstans i glädjeyran över att se en nersölad Jimmie Åkesson stirra förbannat och vanmäktigt in i kameran. Så kanske vi bör fundera på vad aktionen kommer få för konsekvenser i det långa loppet?
För det första har vi nu inte gett honom credd, ja menar det är ju oftast högt uppsatta politiker som blir mulade med en tårta, det för att få dem att framstå som pajasar antar jag?

Om nu Jimmie Åkesson har fått samma behandling som celebriteter så som Leif Pagrotsky, Marit Paulsen, Bo Ringholm samt hans majestet kung Carl XVI Gustaf fått tagit del av. Är inte det att upphöja honom till deras nivå? En verklig bekräftelse på att han är någon inom politiken, han nu får leka med de ”storapojkarna”, så tror jag nog tyvärr att vissa kommer se det. Även vår utrikesminister Carl Bildt har ju fått mat slängt på sig, även om det i det fallet var en matlåda och inget planerat dåd, utan en fylle försellse.

Jag tror det farligaste misstaget vi kan göra är att inte vilja, att vägra se på SverigeDemokraterna som ett riktigt svenskparti för att vi inte uppskattar deras politik. Att ge SverigeDemokraterna politisk frilejd, låta dem få vara politiska vågmästare. Våra politiker måste sluta betrakta SverigeDemokraterna som oberörbara, eller spetälska.

Det är dags för våra politiker att kaval upparmarna och bli skitiga. För om våra folkvaldapolitiker ser SverigeDemokraterna som ett problem så som många av dem påstår. Så bör dem efter en snabb omvärldsanalys konstatera att det här inte är något som kommer att blåsa bort av sig själv!

Jag vill att min son ska känna sig trygg när han växer upp, att han skå få älska och visa kärlek till vem han vill utan att känna oro för hatbrott. Så länge personen som besvarar min sons kärlek, är omtänksam, en god medmänniska och har ett öppet sinne så skiter jag i resten.

Min sons andra hälft kan få vara:

– Feministfitta
– Svartskalle
– Bögdjävel
– CP-unge
– Fetto
– Skelett
– Ful
– Tönt
– Äcklig
– Hora

 
– eller något annat skällsord du kan komma på!

i wouldn’t give a FUCK!

 
Ps. Skulle världen ändå gå åt helvete på ett eller annat sett och bli som i t.ex. V för Vendetta, Equilibriu, 1984 eller något annat deprimerande futuristisk drama där allt sunt är förbjudet. Då kan jag bara hoppas att min son står likt en John Connor på barrikaderna med ett kickassvapen i ena handen, ett uppsträckt långfinger till förtryckare staten i den andra och på läpparna ett brett grin Ds.