Posts Tagged ‘#annorlundabra’

#Blogg100 dag 47, från vitt gift till #annaorlundabra

mars 10, 2013
Från Helvete till sinnesro – Om hur livet återvände utan socker
Följ den fantastiska @CAMILLA_NASLUND som bla. ligger bakom
#Annorlundabra taggen på twitter, skapade från den taggen stiftelsen
Annorlundabra/Differentgood Foundation Insamlingsstiftelse
stiftelse

”Samhället” ser ner på mig eller är jag #annorlundabra?

november 11, 2012

Jag postade på Twitter en tweet med taggen #annorlundabra som var riktad till dess skapare @CAMILA_NASLUND. Där jag skrev:
”Är plattfotad, dyslektisk, halvdöv, defektfärgseende, dålig impulskontroll, konsetrationssvårigheter, jag är #annorlundabra @CAMILLA_NASLUND”

Allt det ovanstående är sådant som andra och även jag själv delvis ser som stora svaghets- och tecken på att jag är mindre värd en andra. Eftersom jag inte är skapt som eliten av mänskligheten! Eller vem vet det kanske finns ”elitmänniskor” med plattfötter som har svårt att avgöra om det är en mörktmarinblå strumpa eller en svart strumpa, om man inte har något att jämföra den med som man vet är svart, för att på så sett kunna särskilja dem åt. Jag kanske inte behöver poängtera att det oftast inte är jag som parar-ihop strumpor i vår familj?

Jag vet inte om det beror på de ovanstående bristerna, eller tillkortakommandena som har lätt till att jag har ett dåligt självförtroende, en låg självkänsla, eller om det hade funnits inom mig vilket som. Men så mycket kan jag säga att det i dagens samhällen inte är några attribut som för min del har peppat en låg självkänsla eller höjt självförtroendet. Det här har jag alltid sett som logiskt, självklart om man är (läs, känner sig) värdelös så känner man sig inte störst bäst och vackrast!

Men häromdagen så smög sig något på mig, jag kan inte förklara om det är en tanke, känsla eller något andligt. Jag kan heller inte säga att det beror på en viss sak, eller händelse, utan det är väll som med mycket annat som man undermedvetet har analyserat, då vi människor är väldigt bra på att se mönster i saker och skeenden. Men tänk om det som jag och stora delar av omvärlden ser mina stora svagheter egentligen är det som är mina stora styrkor, eller det jag ska använda för att, inte bli framgångsrik, rik, utan för att komma till freds med mig själv, må bra och vara i ballans och harmoni. När det har uppnåtts vem vet kanske även framgångsrik och snuskigt rik!

Nu är det ju kanske inte så att jag på nästa arbetesintervju kommer rada upp allt det ovanstående från tweeten samt då även allt det andra som inte fick plats på i just den här situationens ynka 140 stycken tecknen. Även om jag säkert kommer avslöja mer än vad jag borde fall jag vill ha jobbet, för sådan är jag.

Men om jag bara kan få möjligheten att prova min, vi kan kalla det för tes om att det som vi ser i samhällena som svagheter kanske är styrkor, eller fingervisningar, små hintar om saker och ting som vi inte greppar eller förstår?

För exempel kan vi ta mitt defekta färgseende som många gånger ställer till förtret för mig, jag menar då inte bara med konststycket att sortera strumpor. Jag har några tydliga och personliga exempel på när det har varit jobbigt, när jag senare förstått att jag inte sett färgen på samma sett som andra. Som t.ex. min fina grågröna vinterjacka, den var enligt andras utsago härligt bajsbrun. En annan sak var att det inte var förrns tredje gången jag såg Schindlers list som jag konstaterade att den inte bara var helt i svart och vitt. Utan att även färgen röd gör ett mycket kort men ack så viktigt gästspel som betyder extremt mycket för handlingen och framför allt betraktarens upplevelse.

Av det här så kan vi ju konstatera att jag nog inte ska jobba med något som kräver ett hundra procentigt färgseende som t.ex. elektriker då det skulle vara en stor nackdel inte bara för mig utan även omvärlden. Men finns det kanske tillfällen då mitt bristande färgseende inte skulle vara av avgörande betydelse för situationen eller kanske skulle det till och med vara en fördel att inte se skillnad på t.ex. svart och mörktmarinblått? Jag kommer inte på något exakt exempel men generellt kan jag ju påstå att där ni skulle fastna i en process på grund av färgen, som kanske egentligen inte spelar någon roll för processen i sig. Där skulle jag ånga ifatt och förbi er som ett ånglokomotiv med en eldare på speed!

För kan det vara så att mina olika tillkortakommanden som jag har fått slängt på vägen framför mig likt en bunt med Spanskaryttare, inte är till för att stoppa min vilda jakt på framtiden. Utan är det så att det bara är en väldigt tydlig markering att, du snubben du ska inte rakt fram här i 210km/h, din idiot du skulle ju tagit den högra avfarten där!
Är det jag som har misstolkat alla signalerna, är det inte så att alla dessa flaggor, pinnar och annat skit i min framfart är där för att hindra mig? Är det till och med så att det bara är en snitslad bana för mig att följa för att jag på så sett ska kunna ta mig ner så hel och hållen som möjligt?

För i så falla om jag likt tjuren Ferdinand på julafton när han sticker sig på en humla (snabb fråga, humlor sticks väll inte) bara går bananas och rusar med skallen först igenom alla möjliga och omöjliga hinder som jag kan uppbringa, då så är det ju inte så konstigt att det har gått som det gått, eller?

Är det så att om jag hade tagit alla mina små hintar och fingervisningar som har försökt och guida mig på allvar, förstått att jag inte sprang på militärens egna stridshinderbanna utan åkte storslalom. Därför också så som småbarnens husgudar Moraträsk sjunger i sin monsterhitt Tigerjakt, Vi kan inte gå igenom det, vi måste ju gå runt det! Hade det hela gått bättre som jag sicksackat mig förbi hindren i ställer för att som en brunstigtjur försökt att springa rakt igenom.

Nu om nu någon eventuell potentiell blivande arbetsgivare har läst så här långt, vilket jag tvivlar på, kommer fortsätta läsa ännu mer så som man har hört att ni gör när ni spionerar. så se det så här du kommer att få tillgång till i stort sätt alla mina tillkortakommanden, hur du väljer att tolka det är upp till dig!

Du kan ju välja att se det som fan den här sopan är ju värdelös eller så resonerar du följande. SHIT, jag har den här mannens alla brister på en skärm framför mig, så från och med nu kan jag bara bli positivt överraskad av den här mannen, om han har alla dessa brister så vilka är då alla hans fördelar? För kom ihåg summan av alla laster är konstant!

Så om min slalombacke är full av flaggor, eller käppar som består av dessa tillkortakommandena

Dyslexi

Plattfotad

Defekt färgseende

Tvång

halvdöv

dålig impulskontroll

koncentrationssvårigheter

allergier

feg

fobier

stresskänslig

bristande tålamod

vart guider det mig då, ska jag hitta en fördel för varje nackdel? Eller handlar det om att avhålla sig från mina käppar så som t.ex. stress och färger, med andra ord förstå att jag inte borde jobba inom t.ex. bombgruppen. ”klipp den röda sladden, neeeeeeej den röda inte den sv… BOOOOOOOM!

Eller ska jag kombinera nackdelar vs fördelar tänket med att avhålla mig?

Kanske är det helt enkelt så att jag bara har kommit att tänka på allt detta pga av att jag vill komma på anledningar för att älska mig själv ännu mer, för att jag börjar tycka att jag är värd att ha både självförtroende och självkänsla?

Men avslutningsvis så är det så här, vist jag kanske inte är så man ska vara i våra samhällen, en psykopatisk framgångsmänniska som vill vara bäst på allt, tjäna mest och som alla andra visar ”respekt” för och ser upp till och fruktar.

Så vist jag kanske är annorlunda, men kom ihåg det här man kan var djävligt bra även fast man är annorlunda mot samhällenas normer!

Jag är #annorlundabra!

Ps. Om ni tänker så som jag, många andra med mig och framför allt då så som Camilla Näslund att man precis som i barnprogrammet Trasdockorna är lika bra fast man är annorlunda. Anslut er då till rörelsen och sprid budskapet Ds.

Beroende eller missbruk?

mars 8, 2012

Facebook har ju de senaste dagarna varit omskrivna i vad @maktministeriet kallar för prasselpressen, samt diskuteras flitigt  i våra tvaparater. Det här på grund av en omtvistad ”undersökning”. Själv har Facebook fått falla tillbaka för Twitter. Jag är beroende av Twitter, men det gör mig inte till en missbrukare!

Jag följer fantastiska människor och deras levnadsöden på Twitter, är nästan inte längre på Facebook. Så därför har inte jag begått några grova brott i dag den 7/3-12 för att ta ut frustrationen för att boken låg nere idag. Jag märkte det helt enkelt endast genom att det skrevs mycket om det i mitt Twitterflöde.

Twitter, tycker jag är fantastiskt. Eller mer korrekt att skriva är nog, jag tycker att Twitter är fantastiskt, så det inte blir något missförstånd om att jag tror att Twitter tycker det är jag som är fantastisk. Men på Twitter kan man följa vem man vill eller vilka taggar man vill, det är fritt och man får information snabbt och direkt. Förra året den 22 juli 2011, hände något hemskt, det är ett ord som kanske inte uttrycker det tillräckligt, men det finns det inget ord som gör. Tack vare Twitter så var jag involverad i det hela mer än en timma innan SVT behagade att sända från #Oslobomb. Vi hade även den Arabiskavåren där Twitter för oss i omvärlden var viktigt för att ge oss en inblick i vad som pågick. Twitter är inte bara som en nyhetsbulletin, det är kärlek och omtanke också. Där finns t.ex. taggarna #annorlundabra och #fuckcancer som gjort ett djupt avtryck hos mig.

För mig är Twitter även en möjlighet att ge men även att betala tillbaka och betala av den skuld mot mina medmänsikor och den värld som jag lever i. Att kunna ge någon en binärklapp på axeln, en kram eller ett varmt ord när de behöver det. Att stötta någon, för mig än egentligen främmande person, men som jag vill och kan stötta, med omtanke och välvilja. Bara för den enkla anledningen att jag kan. Jag betalar även tillbaka för den tiden då jag var egoistisk och inte brydde mig om någon annan, för att jag inte mådde bra och självmedicinerade mig med flaskan, försökte döva och döda mina känslor, för att kunna vara den känslokalla djävul som världen hade fått mig och tro att jag borde vara.

Men tillbaka till personerna som gör Twitter till vad det är för mig, självklart finns det rötägg överallt, men de har jag än så länge klarat mig i från. Jag följer levnadsöden från helt fantastiska människor som är sådana fantastiska medmänniskor. Dem får mig och skämmas över hur jag har bettet mig i mitt liv tidigare och jag välkomnar det. De får mig att vilja ändra på mig, att få mig att vilja bli än bättre människa, att vilja göra gott för dem, omvärlden mina nära och kära, inte minst mig själv. Mitt flöde betyder väldigt mycket för mig just nu, speciellt eftersom jag är i ett stort behov att interagera och få uttrycka mig, men jag inte har orken inom mig att träffa massa okända människor öga mot öga.

min omgivning som inte är några Twittrare även om några finns på Twitter, förstår verkligen inte, utan pikar är du på Twitter nu igen, du är ju beroende av Twitter!

Ja jo just nu är jag nog det, men innan så har jag varit beroende av TV vilket inte är så socialt. Därefter olinespel vilket var aningen mer socialt. Sen kom FB med buller och bång, med på köpte följde Zyngas alla spel som tex Mafiawars, vist det var socialt jag höll kontakten med gamla vänner och nya bekanta. Men allt handlade ju mest om verklighetsflykt och avkoppling.

Med Twitter följer jag förebilder, bra sådana, diskuterar med intelligenta människor. Jag delar med mig av egna erfarenheter, förmedlar kontakt mellan olika personer. Jag får även reda på nyheter om vad som händer världen över, jag håller mig ajour med viktiga saker som tex #NPF, #svpol, tidigare nämnda #oslobomb, #syrien och en väldans massa olika taggar med ordet riot i.
så vad är problemet med att jag är beroende av Twitter mina vänner?, Det är inte ett missbruk!  Ja det må ta tid, ja jag är lite okoncentrerad, kanske är online och sitter och skriver något i bland när jag kanske inte borde. Men då får det väll vara så, för en sak är säkert jag har ju inte blivit en sämre människa av Twitter!