Posts Tagged ‘Dyngkåt och hur helig som helst’

Jag tänker eller jag tycker?

oktober 18, 2011

Förr sa brukade man resonerar efter filsofens René Descartes uttryck:

bild från Wikipedia

René Descartes

”Jag tänker, alltså finns jag”

Det känns i dagsläget rätt osant och en aningen förlegat. Jag skulle önska att vi gick

efter den filosofin i dag, eller i alla fall att vissa individer åtminstone försökte tänka

innan det tyckte. För det är någonstans där som vår filosofi i vårt media hetsade samhälle på denna sidan millennium har hamnat. vi skulle kunna uttrycka det som:

Om jag inte tycker så finns jag inte.

För är det inte så idag, alla ska tycka något om allt?  vi har blivit så jävla bekräftelsekåta att det inte finns någon gräns om vad folk kan få för sig att tycka till om. Den gräns som har funnits har inte bara passerats eller suddats ut den har helt enkelt förintats så fullständigt så om några år kommer det att vara som att det aldrig har existerat någon gräns.

Så här ligger det till, det spelar absolut ingen roll vad du tycker till om. Du behöver inte veta ett dyft om det du tycker till, det verkar snarare som om det är en fördel om du är totalt oinsatt i det du tycker till om. Bara kolla på våra ”stora-tycka-tillare” (en variant av förstå sig påare) ute i www som förmedlar sina fantastiskt ”intressanta” åsikter som vi vanliga dödlig inte borde kunna leva utan att ta till oss! Det är ju faktiskt så att det är dessa fascinerande personligheter som får värden att gå runt, i alla fall i deras egna lilla hybris tycka till svär. Men se för guds (eller vem ni nu tillber) skulle till att ni tycker något. För i dag tycker alla som är något, något om allt mellan himmel och jord. Ju mer du tycker dessto bättre och hippare är du.

Jag är absolut inte bättre, efter som jag här i ett genuit moment 22 tycker till om att tycka till. känner mig lite som Hank Mody i Californication, självföraktande om nu det kan vara ett ord. Samtidigt så tycker jag att det borde kommer till debbat om varför det måst tyckas till om allt?

Vist är det så att jag skriver för min egen del, för att bearbeta tankar och under medvetet som cycklar runt uppe i velodromen som vi kan kalla min hjärna. Men jag ska inte förneka att det finns ett sug av  att bli bekräftad då jag är en människa av vår tid. En del av mig skulle vilja sitta där med ett rejelt stånd uppfyllt till bristningsgränsen av bekräftad bekräftelsekåthet. För det är presis som Mia Skäringer gestaltar i hennes show Dyngkåt och hur helig som helst så kollar man på facebook på Iphonen: någon som har bekräftat mig? nähä, Nu då?

Annonser