Posts Tagged ‘Dyslexi!’

”Samhället” ser ner på mig eller är jag #annorlundabra?

november 11, 2012

Jag postade på Twitter en tweet med taggen #annorlundabra som var riktad till dess skapare @CAMILA_NASLUND. Där jag skrev:
”Är plattfotad, dyslektisk, halvdöv, defektfärgseende, dålig impulskontroll, konsetrationssvårigheter, jag är #annorlundabra @CAMILLA_NASLUND”

Allt det ovanstående är sådant som andra och även jag själv delvis ser som stora svaghets- och tecken på att jag är mindre värd en andra. Eftersom jag inte är skapt som eliten av mänskligheten! Eller vem vet det kanske finns ”elitmänniskor” med plattfötter som har svårt att avgöra om det är en mörktmarinblå strumpa eller en svart strumpa, om man inte har något att jämföra den med som man vet är svart, för att på så sett kunna särskilja dem åt. Jag kanske inte behöver poängtera att det oftast inte är jag som parar-ihop strumpor i vår familj?

Jag vet inte om det beror på de ovanstående bristerna, eller tillkortakommandena som har lätt till att jag har ett dåligt självförtroende, en låg självkänsla, eller om det hade funnits inom mig vilket som. Men så mycket kan jag säga att det i dagens samhällen inte är några attribut som för min del har peppat en låg självkänsla eller höjt självförtroendet. Det här har jag alltid sett som logiskt, självklart om man är (läs, känner sig) värdelös så känner man sig inte störst bäst och vackrast!

Men häromdagen så smög sig något på mig, jag kan inte förklara om det är en tanke, känsla eller något andligt. Jag kan heller inte säga att det beror på en viss sak, eller händelse, utan det är väll som med mycket annat som man undermedvetet har analyserat, då vi människor är väldigt bra på att se mönster i saker och skeenden. Men tänk om det som jag och stora delar av omvärlden ser mina stora svagheter egentligen är det som är mina stora styrkor, eller det jag ska använda för att, inte bli framgångsrik, rik, utan för att komma till freds med mig själv, må bra och vara i ballans och harmoni. När det har uppnåtts vem vet kanske även framgångsrik och snuskigt rik!

Nu är det ju kanske inte så att jag på nästa arbetesintervju kommer rada upp allt det ovanstående från tweeten samt då även allt det andra som inte fick plats på i just den här situationens ynka 140 stycken tecknen. Även om jag säkert kommer avslöja mer än vad jag borde fall jag vill ha jobbet, för sådan är jag.

Men om jag bara kan få möjligheten att prova min, vi kan kalla det för tes om att det som vi ser i samhällena som svagheter kanske är styrkor, eller fingervisningar, små hintar om saker och ting som vi inte greppar eller förstår?

För exempel kan vi ta mitt defekta färgseende som många gånger ställer till förtret för mig, jag menar då inte bara med konststycket att sortera strumpor. Jag har några tydliga och personliga exempel på när det har varit jobbigt, när jag senare förstått att jag inte sett färgen på samma sett som andra. Som t.ex. min fina grågröna vinterjacka, den var enligt andras utsago härligt bajsbrun. En annan sak var att det inte var förrns tredje gången jag såg Schindlers list som jag konstaterade att den inte bara var helt i svart och vitt. Utan att även färgen röd gör ett mycket kort men ack så viktigt gästspel som betyder extremt mycket för handlingen och framför allt betraktarens upplevelse.

Av det här så kan vi ju konstatera att jag nog inte ska jobba med något som kräver ett hundra procentigt färgseende som t.ex. elektriker då det skulle vara en stor nackdel inte bara för mig utan även omvärlden. Men finns det kanske tillfällen då mitt bristande färgseende inte skulle vara av avgörande betydelse för situationen eller kanske skulle det till och med vara en fördel att inte se skillnad på t.ex. svart och mörktmarinblått? Jag kommer inte på något exakt exempel men generellt kan jag ju påstå att där ni skulle fastna i en process på grund av färgen, som kanske egentligen inte spelar någon roll för processen i sig. Där skulle jag ånga ifatt och förbi er som ett ånglokomotiv med en eldare på speed!

För kan det vara så att mina olika tillkortakommanden som jag har fått slängt på vägen framför mig likt en bunt med Spanskaryttare, inte är till för att stoppa min vilda jakt på framtiden. Utan är det så att det bara är en väldigt tydlig markering att, du snubben du ska inte rakt fram här i 210km/h, din idiot du skulle ju tagit den högra avfarten där!
Är det jag som har misstolkat alla signalerna, är det inte så att alla dessa flaggor, pinnar och annat skit i min framfart är där för att hindra mig? Är det till och med så att det bara är en snitslad bana för mig att följa för att jag på så sett ska kunna ta mig ner så hel och hållen som möjligt?

För i så falla om jag likt tjuren Ferdinand på julafton när han sticker sig på en humla (snabb fråga, humlor sticks väll inte) bara går bananas och rusar med skallen först igenom alla möjliga och omöjliga hinder som jag kan uppbringa, då så är det ju inte så konstigt att det har gått som det gått, eller?

Är det så att om jag hade tagit alla mina små hintar och fingervisningar som har försökt och guida mig på allvar, förstått att jag inte sprang på militärens egna stridshinderbanna utan åkte storslalom. Därför också så som småbarnens husgudar Moraträsk sjunger i sin monsterhitt Tigerjakt, Vi kan inte gå igenom det, vi måste ju gå runt det! Hade det hela gått bättre som jag sicksackat mig förbi hindren i ställer för att som en brunstigtjur försökt att springa rakt igenom.

Nu om nu någon eventuell potentiell blivande arbetsgivare har läst så här långt, vilket jag tvivlar på, kommer fortsätta läsa ännu mer så som man har hört att ni gör när ni spionerar. så se det så här du kommer att få tillgång till i stort sätt alla mina tillkortakommanden, hur du väljer att tolka det är upp till dig!

Du kan ju välja att se det som fan den här sopan är ju värdelös eller så resonerar du följande. SHIT, jag har den här mannens alla brister på en skärm framför mig, så från och med nu kan jag bara bli positivt överraskad av den här mannen, om han har alla dessa brister så vilka är då alla hans fördelar? För kom ihåg summan av alla laster är konstant!

Så om min slalombacke är full av flaggor, eller käppar som består av dessa tillkortakommandena

Dyslexi

Plattfotad

Defekt färgseende

Tvång

halvdöv

dålig impulskontroll

koncentrationssvårigheter

allergier

feg

fobier

stresskänslig

bristande tålamod

vart guider det mig då, ska jag hitta en fördel för varje nackdel? Eller handlar det om att avhålla sig från mina käppar så som t.ex. stress och färger, med andra ord förstå att jag inte borde jobba inom t.ex. bombgruppen. ”klipp den röda sladden, neeeeeeej den röda inte den sv… BOOOOOOOM!

Eller ska jag kombinera nackdelar vs fördelar tänket med att avhålla mig?

Kanske är det helt enkelt så att jag bara har kommit att tänka på allt detta pga av att jag vill komma på anledningar för att älska mig själv ännu mer, för att jag börjar tycka att jag är värd att ha både självförtroende och självkänsla?

Men avslutningsvis så är det så här, vist jag kanske inte är så man ska vara i våra samhällen, en psykopatisk framgångsmänniska som vill vara bäst på allt, tjäna mest och som alla andra visar ”respekt” för och ser upp till och fruktar.

Så vist jag kanske är annorlunda, men kom ihåg det här man kan var djävligt bra även fast man är annorlunda mot samhällenas normer!

Jag är #annorlundabra!

Ps. Om ni tänker så som jag, många andra med mig och framför allt då så som Camilla Näslund att man precis som i barnprogrammet Trasdockorna är lika bra fast man är annorlunda. Anslut er då till rörelsen och sprid budskapet Ds.

Jag är dyslexier så därför borde jag inte kommunicera med text eller är det just därför jag borde göra det? (del 1 av vem vet?)

februari 28, 2012

En personlig monolog, en diskussion på endast en person om dyselexi. Om att likt humlan som inte kan flyga skriva fast man inte kan stava. Om mobbning och utfrysning på nätet av oss som tycker till men som ingen lyssnar på efter som när någon läst två meningar tar oss för inbisiller, idioter och eller latadjävlar.

Du är dyslektiker, du har dyslexi!

Vet inte om jag ens behöver ta upp det, men jag gör det gör det ändå.
Jag misstänker att det i likhet med en person som stammar och inte kan uttala sitt ”handikapp” på grund av hur det uttalas. Eller om personen i fråga faktiskt lyckas, att det kräver en enorm viljeansträngning och koncentration. Att inte kunna stava till sitt handikapp är lika förnedrande,  är det inte så då är det åtminstone inte många trappsteg under på förnedrings skalan. dyslexi ett kort litet ord som jag inte är hundraprocent säker på att jag stavat rätt.

Jag vet inte om jag är någon bra talesman för dyslektiker, eller om jag har en typisk personlighet för någon med dyselexi? Tillhör jag normen av folk med läs- och skrivsvårigheter? Normen? finns det något som kallas för normen bland dyslektiker? Vad är en ett normalt för en person med dyselexi? Nu behöver vi inte gå in på diskutionen vad är normatlt egentligen, utan frågan är mer åt hållet är jag en typisk dyslektier, så som media framhåller att det ”är”!

Jag skulle nog svar nej på ovanstående fråga. Nu ska jag göra ett inlägg här innan jag fortsätter. Jag är dyslektiker, det är inte bara något som jag säger utan jag har det på papper. Nu for jag med osasning, jag har inget sådant papper men det finns hos skolväsendet. Det finns olika kategorier som stämmer av. Så som bland annat stavning och läsförståelse. I mitt fall så blev jag graderad på en skala mellan ett till nio. Där ett är sämst och nio bäst. Nivån är första året på gymnasiet i svårighet, det är det man rellaterar till.

Min stavning på ett sådant här test som sker på tid blev graderat med resultatet ett. min läsförståelse var nio, egentligen mer, då jag var klar med allt men det fortfarande var tid kvar. När jag började skolan så tyckte jag läsa var ett smärre helvete, då är jag ändå överdrivet positiv om jag ska vara ärlig. Under sommarlovet mellan fyran och femman så lossade ändå lite för mig, jämfört med hur det var när jag började skolan som sjuåring. vi hade tre läseböcker (småhäften är nog mer en korrekt beskrivning) röd, gul och blå. Eller om det var röd, blå och gul. Spelar ingen roll jag tog mig aldrig igenom den röda på hela första terminen så om blått- eller gulthäfte var det svåraste minns jag inte. Men det de jag läste, det röda handla om någgra små troll som skulle äta kakor ur en kakburk. Det var i svårighetsgrad som en Maxbok, om än några lite längre handling. så när alla utom jag och två till på några veckor är på nästa svårighetsgrad, det vill säga antingen blått- eller gulthäfte. Så var det inte bara irriterande och frustrerande. Det var förbaskat förnedrande, och från den stund dalade mitt självförtoände. Min självkänsla, även fast det inte var ett ord som man använde då, sköts i sank likt en liten pappersbåt i bäck som beskjuts med parrabellumpatroner. Jag var ett dumt, korkat, idotiskt förbbanat klantarsel till dumskalle, som tog en hel djävla termin på mig att läsa ut det hemska rödahäftet som jag aldrig kommer att glöma, även om jag mången gång försökt förtränga det.

Mot den bakrunden är det svårt att tro att något av det bästa jag vet är att läsa böcker, de senaste tolv månaderna har det dock varit lyssna på böcker. Är mycket frälst i #Storytel, och jag på den här tiden av tolv månader lyssnat på över hundra olika böcker. Vilket är en aningen fler än vad jag brukade läsa på ett år, vilket brukade strecka sig till ett snitt på tre till fem böcker i månaden. Men nu gick jag händelserna i förväg, men då klockan är sent för mig då jag nu mera är en sådan dagarbetare, så fortsätter jag en annan dag/gång. Hoppas jag i alla fall!

sommarpratare eller har jag något att delge?

juli 13, 2010

Om jag skulle varit sommarpratare vad skulle jag ha pratat om, det vill säga mer utöver det jag nu skulle varit ”kändis” för, kändisskapet som hade gett mig den här chansen likt en guldbiljett i en choklad kaka! För att inte tala om vad hade jag spelat för ljudklipp? hade det varit musik som jag gillar och har lyssnat på eller skull det vara något som associeras med det jag pratade om, vad nu det hade varit?

Jag kan ju inte säga att jag har lyckats med något här i mitt liv och jag tror aldrig att jag någonsin kommer att genomföra något som skulle ge mig den äran, vissa skulle nog, vilket jag själv gör till och från säga att jag har misslyckats, inte bara lite utan ganska så katastrofalt!

Men så fall har jag väll en väldigt massa att prata om?

Jag kan ju vara som en annti-kampanj, lite som att sätta en bild av Keith Richards likt den här som en varning om hur du kommer se ut om du röker. Okey det kanske inte skulle funka på alla vem det kanske skulle få folk att börja röka, men en del skulle nog tänka sig för innan de tar ett bloss från ett ciggpaket med den bilden på!

Men det som jag letar efter att faktiskt lyssnat på Sommarpratarna, nu menar jag inte att jag inte har hört pogramet innan, det kan man ju inte ha missat om man varit ute och åkt bil under sommarsemestern med familjen när man var mindre till och från, men då var det något som var ”trist” att lyssna på för det innebar ju att det inte var något Tintin eller Gustengrodslukare från kassettspelaren i bilen.

men jag har med tiden kommit att uppskatta sådan som de ”grå och tråkiga” päronen uppskattade , jag börjar väll bli gammal eller i alla fall äldre om en kanske inte klokare. förra sommaren hörde jag bland annat vad jag tyckte var ett bra pogram, mer än bra med ”Dolphan” t.ex.! Men jag syftar på att jag inte tagit mig tid och lyssnat med ett öppet sinne!

frågan är: ja varför jag inte gjort det tidigare, jo för att jag ska passa en viss tid på radio, ja ni som känner mig förstår ju så klart varför jag inte lyssnat så mycket innan. Men nu har jag ju möjligheten att lyssna när jag vill via nätet! jag kan pausa när jag inte orkar sitta still eller när jag ska fixa lite mat eller spring och pissa. Men framför allt när det som jag upplevde själv att det började gå utför eller mer korekt åt helvetet.

När du väll har så många eller tydliga symtom att du själv konstaterar att du är på väg käpprätt åt helvete om du fortsätter på din snitslade bana, så har du troligtvis redan fått åtminstone  ”små” pikar om att man borde öppna ögonen! Men så klart var man blind eller rättare sagt du skjuter det undan och vill inte se, om inte medvetet så under medvetet efter som saningen är plågsam. Men när jag väll fått undan mina skygg lappar, eller fått undan och fått undan vet jag inte om man kan säga, men jag har i något ursinit frenesi skakat våldsamt på huvudet eller kanske mer i panik så att de inte sitter fast ordentligt och jag kan kisa lite åt sidorna och se min omgiving.

Ooooo shiiiiiiit FUCK! Gira, vänd, vad i helvete det här är ju inte mitt liv! Det här är ju Leo som står på ett stort skepp som skoningst löst går rakt imot en stor flytande ismassa, vad fan är det ingen som sagt något för? hallå, full back i maiskin för fan, isberg för över!

Sen det här att jag har konstaterat vad som har varit på väg att ske, så har jag ökat min konsumering av olika varianter av biografier jag söker styrkan hos andra för att själv hitta min. För jag är faktisk liv rädd, jag har konstaterat att om jag inte ändrar mitt liv så kommer det någonstans längre fram på den snitslade banan antingen ändras eller ändas åt mig!

Så vad skulle jag då kunna prata om? det är ju inte så att jag har dragit i mig linor likt en nil-fisk som löpt amok, jag har inte varit ute och gjort bryt eller beväpnat mig med pistol och kniv, eller ja kniv en gång men det var något helt annat men galet som kunde gått illa förvisso men det var inte så troligt, det var bråk mellan mig och en av mina på den tiden nemesis/bästa vänner någon sort av hat kärlek kanske man kan kalla det! Jag har inte skilda föräldrar, och både mamma, pappa och lillebror lever och frodas. jag har inte vunnit stora priser eller genomfört stora prestationer

Men jag kan prata om hur det är att inte känna att man passar in, att dyslexi inte måste var ett hinder för att lära sig läsa, jag älskar ju som sagt att läsa, skriva kan jag fortfarande inte, men liksom humlan försöker jag än då! jag kan prata om att man kanske inte ska ska dricka de mängder som jag har inmundigat. Det sjuka är att jag har druckit för att bli modig och våga fast jag aldrig nästan blev det eller vågade. massa års tränande i hårt supande som man tycker borde ha lätt till att jag borde kunna hälla i mig en två tre flaskor sprit utan att blinka. Nej det blir precis tvärt om den senaste tiden har jag knappt tålt alkohol! Då menar jag alltså den senaste tiden då jag drack, med tanke på att jag i stort sett varit nykter i ett halv år. Men innan dess så var min alkohol tolerans löjligt låg, hade jag och en fjortis druckit pissljummen folkbärs så hade jag troligtvis blivit bra mycket mer kanon full en fjortisen.Jag kan  prata om hur det känns om att förlora hela sin identitet i och med att jag var mitt yrke och yrket var jag.

Ja vad mer kan jag prata om?

Troligtvis massa, jag har ändå levt 31 år jag har har flyttat 15 gånger, arbetat på ca 20 arbetsplatser på 12år, jag har hoppat av gymnasiet, trodde jag, mamma hade annan åsikt, så jag började läsa igen, så jag har läst 5år på gymnasiet, var väldigt stolt på min student.

Samt att jag har börjat uppleva känslan att man kan lära av alla. Alla har sina erfarenheter eller hur!

jag tror att vi alla som människor hade mått bra av att göra vårat eget sommarpratare program, i alla fall mallen till det!

Lära mig den här bloggen

oktober 19, 2009

nu ska jag lära mig den här bloggen och sedan komma igång igen, men den här bloggen är samma som mina tidigare, framför allt som en dag bok för mig själv, men gillar ni det ni läser, eller gillar ni det inte, så kan ni ju höra av er, då har vi startat en kommunikation!

Det kommer vara mycket stavfel och menadsbyggnadsfel, men det borde ny ju först av titelen…

som ska läsas Dyslektiska Irrfärder, handlar alltså om mitt liv vilket dyslexin är en del av!