Posts Tagged ‘ett gamalt inlägg’

Bytte blogg igen, nu finns jag här, det här är inlägget från blogg punkt se

oktober 19, 2009

Första inlägget! (eller om man vill fortsättningen!) slutet eller början? är det inte båda samma sak?
Nu startar ett nytt kapitel, som egentligen är samma kapitel som alla dom andra, men ändå så anorlunda, det kändes som ett fullt naturligt läge att byta till det här bloggen från min gammal ”http://enfdbarslynas-nyaliv.devote.se/” av flera anledningar!
t.ex. Så är jag inte längre någon f.d. bartender i min ögon längre, det är ett avslutat kapitel och inget som jag längre identifierar mig med, det är dock en sanning med modifikation, för det kommer alltid slå ett Bartender hjärta som blir kåt och varmt av Fernet, som tycker att två av värdens bästa ljud är när man häller is i ett glas, klingandet från isbitarna mot glaset och det gudomligt ploppande ljudet som uppstår när man drar en kork ur en butelj, t.ex. en 30årig Bowmore.
Men nu har väll det övermedvetna (det måste ju finnas ett sådant om det finns ett undermedvetet eller hur) kommit i kapp min kropp och undermedvetna, Iám FUCK´t om jag fortsätter att stressa bakom baren, jag kommer klappa i hop, förtvina krympa i hop, och bli förvandlad till en öl fluga som någon av mina f.d. kolegor med stor fröjd skulle utrota med en massiv attack med radar. Så jag har väll kommit till insikt, att det inte kommer bli något mer bakom baren, förutom kanke någon gång då och då, och på vänner tillställningar.

just nu är jag en vilsen man, jag skrev nyss på FB
Känner mig som om jag står i en vinande bister och förblindande snöstorm i det avlägsna Himalaya, jag vet att jag borde ha ett vägskäl framför mig och att det borde komma snart, fast det beror ju på, för det finns ju bara där om jag har gått åt rätt håll innan, vilket jag inte vet, för ens jag kommer till vägskälet som jag inte kan se. Och jag står där utan verken sherppas, jakar eller Gps!
Så varför oron som en grävling som gnager på min ben, varför känns det i märgen? varför känner jag en uppgivenhet, en stark olust för min morogn dag?
Jo jag ska gå på en intervju för min kommande LIA, det är samma sak som praktik (Lärande I Arbete), varför är jag då så orolig? det är faktiskt inte för att jag inte ska få praktiken, med det så säger jag inte att jag självklart kommer få praktikplatsen, för det har jag ingen aning om, men cirkusmanegen är ordeligt krattad för mig kan vi ju säga.
Nej det vore inte det värsta om jag får avslag, utan det som jag har oro för är om jag får tjänsten, för är det här det jag vill göra, änka fall jag känner där och då att fan det här vill inte jag göra! vad ska jag ta mig till då? har ju inte så mycket annat att ta, så ska jag ta det fast jag inte vill och bita ihop? Om jag känner att jag inte har något att ge, för att jag inte har rätt kunskaper eller helt enkelt bara inte är rätt man för jobbet, eller mer politiskt korrekt uttalande, rätt person för jobbet?

Dock känner jag en hoppfullhet inom mig, det tackar jag Plura Jonsson för, hanns bok Resa igenom ensamheten!
För kan han finna livets mening efter allt strul i hanns liv så ska jag oxå kunna det!

Där kommer vi till nästa femma, Gudarnas Ambrosia , alkoholen, okej jag har inte blivit nykterist och jag tar mig en bläcka då, men det är mycket mindre, vilket gör att livet känns verkligare närmare och fan så mycket skrämande än när man var full flera gånger i veckan.

Nu när jag inte är det, så har jag ingen anledning att inte ta hand om alla mina vänner umgås med dom, ta körkort, vara en god medmänniska, studera flitigt, bli någon, jobba, skaffa familj och barn, ja alla dom här klyschorna.

När jag just nu egentligen ens har ork att ta hand om mig själv! flera dagar, färre och färre, men när den väll kommer en starkare önskan att skita i allt, stick i vägg ställa mig i baren igen, festa på till det går åt helvete, har man tur så går man under på kuppen och slipper och bekymra sig mera, men då jag inte är säker, så känns det mer troligt att man står där sönder bränd i alla ändar, så det är egentligen inget alternativ mest en fantasi eller mer som en abstrakt dröm målad av Dhali, som tankarna tar till i bland, i någon minut för att samla kraft, och ta ny tag!

Men nu ska jag avsluta, det är en ingen början heller inget slut men det är en början!

Tack för eran lånade tid, det är tid ni aldrig kommer få tillbaka så jag hoppas ni gjorde det bästa av den!
Min tid att skriva ner den var väll investerad från min sida, jag hoppas läsandet från eran sida kändes likadant!

Annonser