Posts Tagged ‘Feghet’

Feg för jag är rädd eller rädd för jag är feg?

juli 13, 2010

Om man är rädd är det för man är feg?

eller är man feg för att man är rädd?

kan man vara det ena utan det andra?

Eller är rädsla det som får en att inte göra massa idiotiskt dumdristiga saker medan feghet är det som får en att inte göra det som man egentligen vill? Fast är det så att man är feg på grund av rädsla eller på grund av feghet?

Är jag bara väldigt räddhågsen av mig eller är jag helt enkelt FEG?

Vad det än är så är jag trött på att vara feg eller rädd, vad är jag rädd för? just nu är jag t.ex. rädd för att ens försöka på grund av att jag inte vet om jag klarar av ett nytt misslyckande!

Nu så är det kanske inte ett misslyckande i vissa ögon medan vissa skulle hävda att det är precis vad det är. Jag tycker både att det är mitt största misslyckande i mitt liv medan jag andra gånger känner att det blev så, att det bara är en korkad ungdomlig dumhet, dumhet som tar sitt uttryck i det klassiska undermedvetna tänkandet om ”odödlighet”. Det är inte det att man undermedvetet tror att man inte kommer dö, det är det att man undermedvetet inte tänker på döden utan på allt man ska göra, döden är avlägsen, för de flesta unga,  för en del andra är döden alltid närvarande!

Men för mig är det min feghet och rädsla ett nytt misslykande som paralyserar mig likt en futuristisk laser pistol inställd på ”STUN”

Det jag syftar på med dumhet här ovan är att jag har försökt att ta mitt liv, inte på det sätt som man brukar tänka på! Jag har verken tagit en näve kraftiga bedövande sömntabletter för att lugnt somna in som en manlig variant av Törnrosa, jag har inte heller lagt mig i ett varmt bad och öppnat upp min pulsådror och låta livet forsa ut ur mig, inte har jag tagit ett rep och likt vilda västen förskt hänga mig, jag har inte gjort något sådant. Många skulle nog hävda att jag inte har försökt ta mitt liv. Det har jag inte heller, inte medvetet. Men skulle du fråga min kropp och själ, så skulle den nog inte tveka med att försöka få mig dömd för försök till vållande av egen död.

Vad jag syftar på är ett ganska så ohälsosamt levende, hade det varit Cloedo så hade korten sagt, om jag nu hade dött:

rum: alla, även utomhus

vem: jag själv

verktyg: sprit, stress, socker, avsaknaden av sömn, apati och mani

Jag är i alla fall så trött på att vara rädd för allt hela tiden! Jag är rädd för min egna feghet och jag är feg för min rädsla. Jag känner mig känslomässigt kastrerad, det lilla manliga jag har känt, det är totalt bortblåst, eller inte totalt men delvis så har det blåst i väg likt den vita fjärdern i öppnings senen i Foretst gump, eller som påsen i efterapningen av fjädern men med den här gången i from av en plast påse i filmen American beuty. Jag önskar att jag kunde bara säga åt mig själv att sluta vara rädd! Nej nu ljög jag, rädslan är nog vettig och det som gör att jag faktiskt trotts många gånger det kunde slutat anorlunda fortfarande är i livet!

Men jag önskar att min feghet försvann.

Jag vill inte var FEG längre!

Annonser