Posts Tagged ‘Förvirring’

Jag ballanserar på gränsen eller har jag redan fallit?

december 27, 2011

Jag drog i nödbromsen först lite tveksamt sen hårdare och sen rejält nästan i panik.

Men det hjälpte kanske inte att jag drog i nödbromsen, det kan nämligen ha varit för sent. Kanske tvekade jag allt för länge. Det är inte säkert men så som jag känner mig just nu så vacklar och stapplar jag i alla fall rejält på gränsen till en farlig brant!

Det sjuka är ju att jag borde ryckt för kung och fosterland när jag kände igen omgivningen utanför. Det är ju inte obekant terräng precis, jag har ju varit här förr. Det är ju för fan nästa lika bekant som trädgården i familjehemmet.  Men ändå tvekar man rycka i den där handbromsen, varför?

Men det är inte säkert att det blev försent ändå, för kanske sitter jag i en av de bakre vagnarna medan loket hänger ut över stupet. Så kanske klara jag mig. Eller så barkade jag i full fart ner med lok, gods- passagerar- & restaurang -vagn över stup kanten.

Men då kommer jag komma upp även om det tar sin tid. För den här gången är jag åtminstone utrustad med en mental klätterutrustning att kämpa mig upp till kanten igen.

För att fortsätta med tågsymboliseringen eller det kanske mer är en liknelse. Så känner jag mig som SJ eller Banverket tåglinjenät under höst eller vintersäsongen där löv, regn eller snö ställer till förseningar och omstruktureringar i förbindelserna. Det har så saktliga börjat ta i mot, för att spara energi så kopplas ”onödvändiga” funktioner ut. Det är lite som att bara låta X2000 köra alla de stora viktiga sträckorna och strunta i att trafikera de små lokala tåg förbindelserna. Stäng av alla stick spår vi trafikerar bara trafikera i mellan Malmö, Göteborg & Stockholm. Vist det funkar väll ett tag men vad händer om man växlar ur alla små spåren? Hur ska folk ta sig till de stora knytpunkterna?

Det är i just det här fallet inte SJ jag syftar på utan min egen kropp och själ, det har nämligen börjat ta i mot nu. För jag har lyckats ännu en gång med konststycket att pressa mig mer än en person i min situation bör! För det är ju lite som musikpoeten, samhällsdebattören samt rapparen Jason alias Timbuktu utrycker det:

men jag lär ju mig aldrig av mina misstag

vilket ämne det jag har en brist av

varför går jag alltid över gränsen

min hjärna den står där brevid när det händer

Timbuktu  – The Botten Is Nådd (2003)

Fast det är inte riktigt sant! Någonstans har jag lärt och framför allt så lär jag mig av mina misstag, även om jag ibland råkar upprepa dem på lite olika sett. Exempelvis så torsdagen innan julafton så flexade jag två timmar på morgonen, fantastiskt gött det var inte kolsvart när jag tog mig till jobbet utan jag fick spankulera i dagsljus. Jo det var dagsljus även om det var minst sagt lite disigt. Vilket ju borde ha resulterat i någon form av microladdning av D-vitamin, eller vilka vitainer det nu är som laddas up av lite solljus, eller ja i det här fallet lite härligt grått Göteborgsdis. Utöver det var det gött med lite ”statist” byte på sin resväg. Nya tider innebär nya medresenärer och det kändes lite som en befrielse att få glo, stirra och smygtitta på lite nya personligheter.

För någon vecka sen så fick jag en mentalbild, eller mer rättare sagt en metal videosnutt som spelades upp för mig. Då kände jag på mig att det verkligen var på väg åt fel håll. Snutten jag såg var hur jag såg mig själv speglas i ett par solglasögon pilotmoddelen med spegelglas. Som av någon anledning som jag inte kommer ihåg i dagsläget antingen splittrades, spräcktes krackelerade eller något annat dylikt. Jag vet bara att bilden av mig själv försvann eller om den bara deformerades så kraftigt att den var oigenkännlig. Eller enklare att säga tänk er en stor spegel ala Snövit stilé som har haft en intensiv dejt med ett brännbollsträ, det blir inte så mycket kvar av någon spegelbild då.

Jag kände att det inombord som rämnade var den kontrollen som håller min värsta impulsivitet i schack och lyckas bemästra mitt temperament. Precis innan jul så hade mitt röda vikingaskägg (läs mitt temperament) växt så mycket att kändes som om jag var Gene Kelly i den här scenen (http://www.youtube.com/watch?v=rmCpOKtN8ME) fast istället för regn och vattenpölar så skuttade jag om kring i lätt antändligt flygbränsle.

Med andra ord var jag inte så jag djävla kul och definitivt ingen person som man just då borde retas med. De andra känslorna gick också upp och ner som en sabla bergochdalbana, vist för att jag är en känslig fan. Men jag brukar inte lipa vid tillfällen som när de bortappade pojkarna får en ny familj i slutet på Peter Pan i vanliga fall, så det betyder ju bara att jag är en ”Big pile of mess” just nu.

Just nu så önskade jag bara att jag var någon form av fluffigt husdjur som kan skita i alla sociala regler, spel och måsten. Istället bara få krypa ihop i soffan och bara ligga där och vara när man inte måste äta, pissa, skita jaga sin egna svanns eller möjligtvis vissa tillfällen försöka föra sin fluffiga husdjursras vidare. För jag är helt dränerad på kraft och ork både fysiskt och psykiskt har ont i leder och huvud och känner mig som en djävla gnällkäring. Ursäkta mig alla genusfigthers det kanske inte var PK, jag omformulerar mig vi kan säga gnällkuk i stället om det till talar någon bättre

Det är konstigt med motsatser eller om motstridiga känslor är en bättre benämningen. Jag är just nu väldigt lycklig med mitt liv och mår fantastiskt och hade det bara varit så hade det ju varit soft. Men samtidigt så är jag total nedbruten och mår för djävligt och är olycklig. Hur går det till? Rent teoretiskt borde jag ju inte kunna vara både och samtidigt. Men Praktiken bryr sig vist inte om Teroin lagar, FAN!

Men lyckligt nog är jag mest lycklig och mår mest fantastiskt.

(Allt det här babblet är tankar och funderingar nerskrivna i flera olika omgångar under en jobbig december 2011)

Implodera eller explosion?

september 22, 2010

Varning.

Inlägget som följer kommer kan komma att innehålla; svordomar, våld, naket, alkohol, cynism samt all min förtvivlan. Samt vara (om det ens kommer att bli skrivet) väldigt långt och har troligen värdens tunnaste röda tråd för att knyta ihop det hela. Rubriken är som ni ser en fråga men i sig också ett konstaterande! för det är något av det här som jag kommer råka ut för om jag inte får ut allt här på skärmen som har borrat sig djupt ner i hjärnbalken och ordnar glapp och kortslutning eller på annat sett stör.

Så vad är det då som ordnar denna mentala distraktion då? En stor del är den Ekonomiska ångesten, det är inte kul att vara livegen och beroende av instanser som ska hjälpa en, som om du frågar mig får mig att se ut som en rabiessmittad hund som i ”frensy” jagar sin egen svans medan fradgan syns skummande runt den vidöppna käken.  Det är en kamp man inte kan vinna. Så vara ekonomiskt beroende och samtidigt försöka bygga ett långtida bo, som i sin tur kräver ekonomiska resurser är inte en ekvation som går ihop så bra, det är mer som att blanda limejuice och Baileys, vist det går men resultatet blir inte  vackert.

Det är tur att jag har mina nära och kära. Tur? Det är århundradets understatement! Utan dem så hade mitt liv troligt vis varit mer närmare olidligt en genomlidbart. Utan att gå in på det hela på djupet kan vi nöja oss med att säga att jag hade varit samhällets lilla bitch och troligen fast i ett momet 22 ala noiar. Jag hade blivit ordentligt knullad och inte på det trevliga sättet.

Blir trött och matt av att bara tänka på hur illa det skulle kunna ha gått eller gå, samtligt blir jag varm inombords av det stöd jag har, men det är en värme som är blandad med ångest då jag känner att jag inte är värd den omsorg som jag får och jag mår nästan fysiskt illa över mig själv att jag inte tar och bitchslappar mig själv och rycker upp mig och bara fixar problemet. Men jag har just nu inte det som krävs då alla mina krafter går till något som är totalt galet och som på lång sikt kommer krossa mig! Men om man sitter i en båt som läcker och samtidigt har en kurs som kommer resultera i en kollision ute på ett stormigt och haj fyllt hav. Skulle du då försöka ösa båten så du inte sjunker och hoppas på att du senare hinner ändra kurs, eller skulle du lägga energin på att försöka ändra din kurs på långsikt och där med inte hinna ösa båten och där med snabbt förlisa?

Det är så det känns just nu, så jag öser för allt jag kan, jag öser bort alla uns av känslor, det tar alla mina krafter att hålla mina känslor i kraft och bara försöka leva. Tyvärr så går det inte att därmed att hålla kvar bara lyckliga känslor, utan all from av känslor åker över bord. jag har stängt av helt, eller ja så gott jag kan, då och tar kraften slut och jag översvämmas av känslor som nästan dränker mig på bara ett ögonblick, tills dess jag kan få kontroll över mig i själv. Jag är inte dum! Jag vet att jag om jag inte kommer sluta och ösa för att ändra om kursen kommer att förlisa efter som jag har rev och grynnor framför mig, men jag hoppas på att komma i från dessa haj fylldla och stormiga hav innan jag slutar att ösa och kanske lyckas hålla mig flytande. Det sista som överger än är hoppet sägs det, så jag öser på och hoppas på att det ordnar sig längre fram.

Men att då slappna av och försöka sova innebär att man har drömmar som flimrar på och är konstigare, galnare, värre en vilken film du kan tänka dig. Ta en film skapad av både Tarantion och Tim Burrton tillsammans, en sådan film skulle ändå framstå som en blek svartvit åsanisse rulle i jämförellse med mina drömmar. Vilket innebär att jag inte vet senast jag vaknade och kände mig utsövd, jag kommer verkligen inte ihåg. Man kan ju tycka att jag borde prata om det, med någon av alla jag träffar, alltså de som har det som yrke att rota i mitt medvetande. Vist till en del har jag ju gjort det, men jag funkar inte riktigt så. Jag är väll helt enkelt för trögg för det, eller jag kanske bara behöver mer tid en timman man får på sig för att hälla ut dimman i huvudet och sedan kunna forma det till något som går att ta på och inte ha en konsistens som ett moln.

Jag började skriva för snart 5timmar sedan det här är allt som jag har kunnat få ut, det kanske inte verkar som så mycket, men för mig har det här varit mycket befriande. Samt att efter som jag vänt på saker som har legat långt bak och försökt sätta ord på det gryniga och korniga som finns där bak i huvudet någonstans har jag kommit till insikt och det är nödväntigt för att kunna ta mig vidare.

Jag hällde ut mitt öskar här för att kunna ösa upp mer från huvudet. Jag borde ha skrivit mycket mer på sistone men jag har inte haft ro, ork eller karaktären för att genomföra ett sådant projekt.

Men att göra det här har troligtvis gett mig lite tid och ork för att göra en liten korrigering av min uttagna kurs.  Vem vet kanske tar jag ur det här starkare och visare än innan kanske förliser jag, den som lever få se hur hjulet vrider sig. En sak är säker att det här gav mig kraft att ösa lite till!

Fullmåne eller Tabletterna?

januari 31, 2010

Om det beror på en kombination vet jag inte men de senaste nätterna har var riktigt för djävliga. Jag gick upp för än halvtimma sedan och olusten sitter fortfarande kvar i min ryggmärg! Det kryper i kroppen på mig. Armar och ben knottrar sig lite av kyla men mest en obeskrivlig rädsla.

Eller vist jag skulle kunna beskriva den! Men då hade ni fallit av stolen döda på grund av den skrattattack som mitt återberättande av mina drömmar i natt. Ni hade undrat om jag drv med er och frågat vad som var det ”hemska”. Därför för en betraktare så hade de hela framstått som minst sagt humoristiskt. Om jag skulle försöka jämföra med något så hade jag varit som JD i ett maraton av Scrubs-avsnitt, vist det är humor. Men om du var JD hade det varit lika humoristiskt då?

Det hela som jag har drömt börjar klinga bort och försvinner i en dimma i mitt huvud, men vi pratar inte om en fin dimma som man kunde se på Petterssonsäng på Safjellet om man var där tidigt en morgon. Det är mer som en rå, ruggig och tjock dimma som sveper över en kyrkogård mellan de olika gravstenarna. Det känns som någon griper om benen med kalla slemmig trevande händer när dimman sveper förbi. Misstänker att hela dagen kommer var inbäddad i en stor olust. Men tänte ändå för min egna del skriva ner brottstycken så jag kan bearbeta det hela. Ni kommer inte känna den fasa och rädsla som jag kände.

Motståndsrörelsen, fixa ett nytt pass ta mig igenom passa kontrollen (som var som en kassa i en stor mataffär) man kunde köpa ett pass från 79kr eller tusen för 789kr. men jag som var eftersökt kunde ju inte lösa ett pass (jag hamnade här säkert 10 gånger) och fick lösa det på olika sätt varje gång. Hade ju ett dödsstraff som hängde över mig. Det hela var lite inspirerat av Star- Wars Lego. Kan bero på att jag träffade Kalle i går. Där i mellan så skulle vi bada, hade våt dräkt på mig, brände mig på maneten på foten mistänker det kom från CSI maiami avsnittet som började kolla på men inte såg klart. Medans vi tog oss i vattnet på rygg med huvudet först, ju längre vi kom ut desto tyngre blev dräkten och tillslut började man sjunka ner mot de andra som man redan såg höl på att långsamt singla ner i djupet. Klipp, var i fjällen, hel galet. Klipp, klipp, klipp senare den taxitur där jag blev blåst och blev jätte arg, den hemska branten sen allt som hände runt omkring i fjället med fylla försvinande m.m. flera klipp och andra hemska saker, vilket ordning något av det här hände har jag ingen koll på.

Hahaha och det här skrämde mig fördärvade, det är ju löjligt kan man tycka!

Men ni var inte där. Det var hemskt, riktigt hemskt och fasans fullt.…..

Is it dream or is it Real?

januari 23, 2010

Just nu är det rätt sjukt och förrvirande i mitt liv, pågrund av att jag är så trött när jag vaknar och det tar tid innan jag kommer i gång, jag vet inte riktigt första timmarna vad som är dröm och vad som är verklighet, jag blev sjukt sur och irriterad härom dagen när det inte fanns massa 500hundra lappar i min plånbok när det funnits det nyss (läs: inte alls men jag har någon gång drömt det under natten). Men efter som jag är så seg/trött när jag vaknar på grund av medicinen, så går verkligheten och drömmarna ihop att det tar ett tag för mig att skilja på dem, kan komma på mig i situationer att reagera på ett viss sett bara för något jag drömde för två nätter sedan relaterar till det hela. Mycket märkliga rektioner som herrom dagen när jag undrade vem som tagit alla mina pengar innan det gick upp att det  inte fanns några pengar där i  verkligheten, utan det var något från en galen dröm då jag formligen badade i pengar!

pengar