Posts Tagged ‘hybris’

Hybris eller antiklimax?

mars 7, 2012

Kan inte sluta att fascineras över hur smart jag är ibland, det är nästan som ett gudomligt ”moment” som kan göra vem som helst till troende. Inte bara det att ögonblicket kan få vem som helst till att bli troende, det får även vem som helst att överge sin inbitna tro utan att skänka det en ögonblicks tanke.
Så genial är jag när jag tänker, det är religiöst.  Låter det för bra för att vara sant?

Jag sitter nu sjuk i sängen och minns hur det kändes i morse. Trots huvudverk hade jag ett klart ögonblick då tankarna flöt på som stockarna i Flumride på Liseberg. Jag hade verkligen flyt och filosofen inom mig gick all in! Jag hade så mycket, en del banbrytande. Som jag skulle skriva på bloggen, jag verkligen njöt av tanken att skriva det när jag kom hem. När jag kom hem ja, jag som knapt kommer i håg något längre än en timme förväntade mig att jag skulle komma hem och briljera med min ny tilltänkta visdom, cirka nio timmar senare. När jag redan då mår kasst och har en härligt inponerande huvudverk som jag upplever som jag med tiningarna är fast spoända i et skruvjärn som dras åt. Nio timmar senare tänker jag just då, då ska jag ta bloggsvären med storm, jag ska svepa in som en hord av Spartaner. Inte bara ynka 300 stycken, som krossar allt som kommer i deras väg, utan mågen fler! Nio timmar senare, blev lite drygt tolvtimar senare. Huvudvärken har släpt lite på skruvgärnet men den är fortfarande påtaglig. tolv timmar senare ska jag skriva ner det geniala, jag ska lägga bloggvärlden under mina fötter jag ska stiga upp som en ny Messias och alla ska dyrka mig. Nu tolv timmar senare ska ni alla skälva inför min uppenbarelse!

Ja det vill säga om den dumma apan, jag själv, hade kommit ihåg att skriva ner lite stödord för aftonens till tänka magiska stund. Min brutala hybris transformerades till ett gigantiskt antiklimax!

Annonser

Hur funkar det eller hur funkar jag

oktober 20, 2011

Dagens tanke på bussen till jobbet när jag innan gick och la mig grunade på varför jag börjat skriva lite varje dag igen.

När jag var yngre eller om man vill säga för ett gäng år sedan så brukade jag inför folk gämföra mig med en dator, närmare bestäm en PersonelComputer en PC. För att nu ingen ska tro att jag gick runt med värsta sortens hybris och trodde jag var ett geni, för det var inte det jag menade.
Vilket jag också förklarade.
Utan jag funkade som en då tidens dator. Det tog en evig tid innan den startat upp och operativsystemet kickat i gång. Men sen kunde man vara igång ett bra tag enda till man överbelastade systemet och man var rvungen att starta om allt, eller i värsta fall få defragmenter och formatera om.
Nu sen jag lämnat restaurang världens underbara glamour för ett dolly parton jobb, så har en del av det här förändrats. Jag till och med vissa dagar föredrar att jobba mellan 8-17’ish.
Men det finns fortarande en del av mig som funkar lite som en dator fungerar. Nämligen likheten mellan min hjärna och en hårsisk, då min hjärna inte verkar ha för många gigs minne så blir den då och då för full och slöar ner helamsystemet och jag börjar att lagga.

Efter som jag verkar härstamma från någon lumpsamlar guild som tar sitt utryck att jag lider av svår separtions ångest till prylar, saker men även minnen och tankar så måste jag spara det någonstans när det börjar varna för att det börjar bli för lite ledigt utryme kvar innanför pannnbenet.

Efter som jag tyvär inte i likhet med en sifi rulle som tex jony memonic kan plugga in ett usbminne eller en extern hårddisk för att flytta över så får jag göra det manuellt iform av ett blogginlägg eller vad det väll kanske också är en dagbok ala Bert.

Nu har det blivit nästan fullt, kanske inte så konstit jag har ju slukat över 80 ljudböcker bara sedan 1Mars.
Så för att Frigöra lite urryme på den fulla disken så kopierar jag ner lite här så jag komprimera och packa infon och stuva undan den där den inte tar så stor platts eller i andra fall radera den.

Undrar om det är av samma anledning som jag tar så förbanat massambilder, för att på så sett spara känlor och upleveler utan de tar för mycket plats av hårddisken i skallen. Har vänner som vill skicka mig på avvänjingsläger för jag jämt säger vänta jag fick ingen bra bild!

Verkar som jag ibland raderar allt, tror jag för att få plats med suddiga och defusa fragment från en lång jobb/fest period på några år behövde lite minnes plats och inte bara flyttade till papperskoegen utan tok radera sådant som jag inte trodde jag skulle ha någon nytta av, så som grundskole utbildningen. Vadå jag lärde ju mig aldrig det där med gramatik så en ofulständig utbildning på några år vad ska det vara bra till? Nä vi raderar lite matte, geografi, kemi, fysik och allt annat trist så man rår platd med ofulständiga minnes fragmenr från 8år inom restaurang sfären.
Kändes. Väldigtmgenomtänkt, i alla fall just då. Aningen mindre begåvat just nu när man känner sig obegåvad som ett spån när man försökör bli klok igen genom att kolla på Vem Vet Mest!

Fråga: Vem vet INTE mest?

Svar: det gör jag!