Posts Tagged ‘känslor’

Äkta tonårskärlek eller masshypnos?

augusti 26, 2012

 

Är det normalt att vara en trettioårig hen i dagens samhälle utan att hängt skrikandes utan för ett hotell för att ”den stora kärleken, eller de stora kärlekarna” just har checkat in där. Att ha stått där utanför och skrikigt sig hes, använd upp allt minne på både mobiltelefonen och digitalkameran genom att fota och filma så fort det fladdrat till i gardinerna i något fönster i hotellet.

Eller låtit det gå så långt att man försökt ta sig in på hotellet för att ta sig in på rummet X för att sniffa runt bland kläderna i resväskan, rulla runt i sängen bland lakan och täcken. För att avsluta med att för säkerhets skull slicka lite på toan efter att ha borstat tänderna med en tandborste vars ägare är någon som får hjärtat att dunka som en basgång som ett rave på Dockland!

Jag har aldrig varit med om något av ovanstående och kanske är det naturligt efter som jag är en han, än om jag hade varit en hon?

Är det något som är styrt av könet? 

Förlåt mig nu alla för att jag både generaliserar och målar ut en gruppering som man bör vara ganska försiktig med att hänga ut på allra minsta lilla sett, nämligen tonårstjejer. 

Kan redan se responsen på det här inlägget, men nu är det så tärningarna har redan lämnat tärningskoppen och det som sker det får ske. Men jag vill förtydliga att jag inte är ute för att slänga ut tonårstjejerna framför bussen! För det jag är ute efter är att få reda på om det finns någon motsvarighet till tonårstjejernas masshysteri i grupp för stjärnor hos tonårskillarna?

 

För när man ser gamla klipp från the happydays med konserter med t.ex. Elvis och the Beatles så är det ju obligatoriskt med ett gäng hysteriskt skrikgråtandes tonårstjejer. När jag var tonåring så fans det så många boybands som flickorna svärmade för att jag inte orkar räkna upp alla namnen på grupperingar med skönsjungandepojkar och män. ja för hur omanligt det nu kan vara så kan jag faktiskt namnen på många fler än vad jag skulle önska. jag åberopar tillfällig sinnesförvirring på grund av M´tv hjärntvätt. I dagtid så har vi filmpojkarna som spelar vampyrer och varulvar samt en sjungande kanadensisk bäver som slog igenom på Youtube, som får tonårsflickor att framstå som en flashmob med skrikandes Zombies!

 

Vist killar har väll också alltid haft sina tonårsförälskelser, men dem har inte riktigt tagit sig ut på samma sätt att man har visat sin kärlek öppet och i grupp. Det kanske det är det som är skillnaden, generellt så är tjejerna kära medan killarna mest är kåta? Där av att tjejerna samlas i stora grupper med likasinnade kära och på olika sett försöker visa upp all sin kärlek på olika sett för dem som tjejerna svärmar för.

Medan killarna mer handfast visar sin kärlek i ett på något sett avskärmat, eller låst rum i ensamhet eller i vissa fall mycket, mycket små grupperingar!

fast vist det fins undantag då tonårskillar faktiskt samlas i mycket stora grupper och helt öppet visar sina känslor så som att t.ex. gråta, kramas, spotta, svär, slåss och klappa varandra i baken.

Det kallas oftast för sport, men det gäller inte bara tonårskillar, utan män i alla åldrar. Det gäller faktiskt inte bara dem med kuk utan det är även tonårstjejer, kvinnor, mammor och mormödrar även om det väll ofta är en större mängd av testosteron i de sammanhangen. Fast det kan väll vara så att det bara är en gammal skevt visande könsstereotyp bild som jag har!

 

Men min fråga kvarstår likt väll, har mitt tonårsliv saknat något vitalt för min uppväxt för att jag inte var kär i någon av killarna i BSB eller tjejerna i SG, hade jag blivit en bättre människa om jag varit det då. Hade jag i framtiden varit en mer förstående far för mitt eller mina hjärntvättade tonårsbarn som slår i dörrar, ligger på golvet och skriker för att jag är så korkad, inte förstår att deras liv är förstört om jag inte köper allt som har och göra med deras älsklingar som saluförs på nätet för den ringa summan av ett mindrelands BMP?

Annonser

Är passionen väck eller bara i dvala? (del 2 av vem vet?)

februari 27, 2012

Fortsätter på mitt epos om mig själv, se blogginlägget innan det här! (del 1)

Dock tog vi en snabb liten vända inne på #passionförmat, det var ju ändå en av anledningarna att jag var där. Bara en kvick rekognosering för att se hur landet låg, det kunde ju inte vara så farligt. Jag hann vara där inne i mindre än två minuter innan jag kände ordentlig olustighets känsla komma likt ett kallt dis över ryggraden, på grund av att det var mycket människor och trångt där inne.

Samtidigt så frontalkrockar två andra känslor mitt framför mig. Från ena sidan kommer i full fart likt en biltjuv insladdandes på två hjul i hollywoodstile, en stor glädje över att var tillbaka i mitt räta element igen. Restaurangaren innom mig bara njöt och kände, honny i´m home! Hade det bara varit så då hade ju livet varit som två barpojkar i min svär brukar säga 11miljoner spänn.

Men nej, för från andra sidan så kommer en annan känsla likt en sådan där idiot man ibland ser på ”kvalitets” tvprogram från USA när någon riktigt begåvad person från den briljanta idén jag kör i från polisen, vi får följa det som tv rösten brukare referera till som skräckfärden i den bakomliggande polisens synfält. Den känslan är av en mer svårbestämd art då den är en aningen difus. Men jag kan säga så mycket som så den är kraftigt negativt laddad. Så vi tar en positiv känsla och adrear en negativ. För alla er som slumrade eller bara inte brydde er om vad läraren sa på matte lektionen i er ungdom. Så kan jag säga att positivt plus negativt är lika med negativt.

Så när de här två känslorna i hög fart smällde framför mig, tog all min energi bara slut. jag blev matt och ville bara därifrån fast vi knappt sett 1/7 av mässan. Jag bet ihop och vi gick runt lite till. Min vän var inte så intresserad heller utan kände för och gå han med. Men jag bet ihop och såg till så vi åtminstone nästan såg allt innan. vi gick tillbaka till Kokaihops Loungemonter.  Åt lite mer av det kallskurna, ostarna och de goda oliverna som jag hade inte hade plockat av ännu. Satte mig ner kollade igenom twitterflödet andades ut, började sortera i mina olika känslor som jag hade inom mig.

Bara en liten stund senare var mina vänner upptagna, en av dem höll i en ost och vin avsmakning, den andra tog hand om gästerna.

så då passade jag på att avlägsna mig. Trotts att det tog energi så gav det väldigt mycket energi att jag gick dit.