Posts Tagged ‘rädsla’

#Blogg100 dag 27, Det grova och brutala kvinnohatet är en självklarhet

februari 18, 2013

Rubriken är med avsikt provocerande, min önskan är att ni ska sätta kaffet i vrångstrupen och elden inom er ska flamma upp. Men när ni läst inläget så kommer ni förstå hur jag menar med att det är en självklarhet anno 2013. Men för den som likt mig har svårt att vara fokuserad en så lång text, reflektera över följande punkter.

  • ca halva jordens befolkning är kvinnor
  • Hat uppstår ofta av rädsla och oförståelse 
  • Respekten och språkbruket mot våra medmänniskor blir bara sämre och sämre
  • Vi är ofta uppfostrade av kvinnor som har varit på något sätt auktoritära över oss
  • Självklarhet är inte att missförstås med ACCEPTABELT!

Är nu min rubrik nu verkligen så fel?

Ingen socialmedia aktiv person som t.ex. vi som deltar i #Blogg100 har väll missat begreppet kvinnohat på nätet? Det borde ju inte någon annan person som är kunnig i det svenska språket ha gjort för den delen heller! Då det skrivits spaltmeter om det i pressen den senaste tiden, pratats både högt och lågt om det i radio och tv.

Nu är jag ganska så illa insatt i den här debatten det erkänner jag. Men av det lilla jag har uppsnappat så känns det som att det som man har kommit fram till i debatten är att det inte är okey. Vi måste göra något åt det här!

Vilket i mina ögon är som att komma fram till att solen går upp i öster om man befinner sig på svenskmark, ganska så självklart. För hot mot vem det än är riktat mot är inte godtagbart, då måste man göra något åt situationen det är logiskt. I varje fall borde det vara det om man är uppvuxen med svensklag och norm.

(Svensklag och norm kanske inte tolkas lika av alla men i skolan får vi oftast lära oss enligt skolplanen att var snälla och förstående mot varandra.

Dock så är det ju så att det även på skolor förekommer hat och mobbning. Som vuxna inte ser eller än värre väljer att inte se vilket innebär att vi säger en sak till barn och ungdomar, men vi visar dem något annat.

Barn och ungdomar vet alltså vad som är rätt och fel, det gör även vuxna. Det behöver inte betyda att hen gör det som samhället tycker är rätt.)

Men för att återgå till kvinnohatet som utgångspunkt i det här inlägget så har det flitigt diskuterats. Att så här är det och vad ska vi göra för att motverka det? Men den viktigaste frågan att ställa oss själva  är väll i så fall varför är det så? För om vi ska få stopp på kvinnohatet (hat överlag tror jag tyvärr aldrig vi kommer få bort) måste vi väll ta reda på varför det finns?

För om vi bara har tänkt att behandla symtomen men inte själva orsaken så står vi ju med inte bara byxorna utan även våra underkläder nere vid anklarna. Totalt hjälplösa, om du inte tror mig så pröva själva och försök agera snabbt i en sådan situation!

Den viktigaste frågan är ju varför?
Varför har kvinnohatet blossat upp så starkt just nu?
Kanske är det så att vi inte finner ett svar på den frågan, då måste vi fråga oss varför är det så, beror det på att det inte har skett en ökning av kvinnohat?
Är det bara så att den har tagit en annan form och anpassat sig efter dagens infrastruktur?

För mig är det helt självklart med ett existerande kvinnohat. Det är  till och med mer självklart än hat mot t.ex. andra raser, eller religioner. Homosexuella eller andra som på något sett sticker ut mot det som den som hatar tycker är acceptabelt.

Att jag tycker att det är självklart att hatet finns, ska ABSOLUT inte missförstås med att jag tycker att det som sker på nättet nu är acceptabelt.

Du som person är i din fulla rätt att hata vem du vill av vilken anledning du vill.

Jag kan själv t.ex. hata en kvinna, man, bög, flata, invandrare, kristen, muslim, kort, tjock, lång, smal, vuxen eller ett barn. Men det är i mitt fall en, eller några personer som jag hatar. Inte alla individer som stämmer överens med vad som jag nu tycker utmärker den grupperingen.

Jag anser mig att vara i min fulla rätt att hata, för hat är en känsla och jag är berättigad till att få känna. Samt för mig är det i det flesta fall ett snabbt och ursinnigt hat som exploderar för att i nästa stund vara borta. t.ex. Har nog de flesta av mina kollegor hört mig skrika ”vad är det för djävla idiot som gjort så ”.
Men det är ett snabbt övergående hat och har jag sagt det direkt till  en eller fler personer, så går jag i de allra flesta fall fram och säger ”sorry det var stridens hetta”.

Det som inte är acceptabelt är att skriva, uttala eller än värre verkställa sina hot, som önskan om att någon borde våldtas för att hen är så ful, dum eller av någon annan irrelevant anledning. Gör man det likväl, så får man vara beredd på att det kommer att bli konsekvenser, eller det borde bli det i alla fall.

Men än en gång tillbaka till just kvinnohatet, det hat som jag säger är mer självklart än något annat, med undantag för möjligen manshat!

Varför säger jag då att kvinnohat är en självklarhet?

Kvinnor finns i stort sätt överallt på vår jord, dem har funnits där lika länge som mannen, min utgångspunkt i det påståendet är Darwinistisk och tar inte hänsyn till religioner. Det är mycket få platser i värden där du inte kommer i kontakt med kvinnor dagligen. Utöver det så är de flesta av oss fostrade på något sett av en kvinna.

Jag gissar på att en svensk man garanterat varit i mer kontakt med kvinnor under sin livstid än t.ex. homosexuella, eller invandrare. Speciellt som en del av de invandrare och homosexuella de har kommit i kontakt med även har varit kvinnor!

Sen tillbaka till det facktum att de flesta av oss i Sverige har blivit uppfostrade och tillsagda av vår egen mamma eller t.ex. en styvmor. För att senare fostras vidare på förskola och i skolan där det fortfarande är en överhängande stor del av de anställda som är kvinnor. Jag vet inte längre hur det är med förekomsten av dagmammor men med tanke på att det är två ord i hop satta och mamma är ett av dem. Så vi kan för resonemangets skull hävda att man också där blir fostrad av en kvinna, troligen en som visar auktoritet

Det finns alltid undantag, vissa människor tycker att egenskaper som att en människa visar på godhet och empati är tecken på att människan är svag. Det samma gäller för en människa som är i fysiskt underlägsenhet, svaga människor är inte lika mycket värda som dem själva. Men i mina ögon är det idioter och jag förväntar mig inget annat resonemang av en idiot.

Att säga att en kvinna är det svagare könet det är klyschigt skitsnack enligt mig. Om man nu överhuvud taget ska generalisera över grupperingar och inte diskutera idivid för individ. Men jag har personligen kommit fram till att om man nu ska generalisera så är kvinnan det starkare könet så länge vi inte pratar bara fysisk styrka som t.ex. Bänkpress.

Jag hade redan sådana här tankar sista månaden i min frus graviditet (läs början av året), när sen ämnet om kvinnligtnäthat kom upp tänkte jag på en gång skriva det här inlägget. Men när jag skulle till och börja så kände jag att jag vill vänta, vänta för att  ha mer fakta. För även om jag visste med mig att min fru skulle klara en förlossning bra. Så ville jag få det bekräftat innan jag skrev något, tur var det för jag hade fel, hon klarade det inte bra.

Hon klarade det galant!

Hon födde vår son utan verken EDA, lustgas, sterilakvadlar, tens eller dylikt. Hon klarade det med endast två värktabletter (som hon fick för att kunna sova lite) och sin profylaxandning. Det gör inte någon som är SVAG!

Män testar att ”föda barn” och gråter av smärta

Jag gissar helt enkelt att det är så att de flesta män som ”hatar kvinnor” på nätet egentligen känner sig hotade. För vist vi kan ta liv, men det kan en kvinna likväl göra. Men en kvinna kan även skapa liv, visserligen inte utan en mans säd, men kvinnan formar livet ca 9månader i sin mage. Är det inte det gudomlig kraft vet jag vad som är det!

svaga könet

Män som hatar kvinnor är om dem är det minsta begåvade avundsjuka och rädda för dem. Vilket väll är något som det mesta hatet bygger på:

RÄDSLA & OFÖRSTÅELSE

Så kvinnohatet är väll det mest naturliga hatet som finns i alla fall direkt understående mans hatet!

När vi människor känner oss hotade av någon så går vi i någon form av försvar. Antingen så flyr vi, förhandlar eller fajtas. Det som hotar oss vill vi neutralisera eller oskadliggöra. En motpart kan oskadliggöras på många sett. Ett som används länge är att skrämmas. Kolla på urinvånare som t.ex. Maori, deras Haka som är till för att skrämma motståndaren så det inte blir någon kamp.

Att lära sig om Haka.

Men det gäller även att komma ihåg något som Maktministeriet tog upp i avsnitt 26:. Kvinnohatet som cirkulerar består ju inte bara av det vulgära som det mest hatiska ekevilibristerna al´a H. Lector skriver. det som handlar om kannibalism, stympning och ond bråd död. Utan det är ju vardags kvinnohatet från gemene man, kvinna som är det farliga. Att acceptansen för vad vi tål att se utan att reagera har stigit. Att det idag är fullt acceptabelt (det är klart det inte är det, men det sker än då) att kalla tjejerna i klassen för Hora, luder osv. utan att det egentligen händer något.

Vet inte om ni reagerade på att jag skrev ”gemene man, kvinna”, men så är det, har varit sedan jag var liten att det även kan vara andra kvinnor som kan hota en kvinna.

Sen finns det ju även dem som egentligen inte hatar kvinnor, utan bara av någon anledning vill hota, skada just den enskilda individen.

Så att hatet finns det är bara självklart men inte acceptabelt

Sen en sak till alla haters:

Att hota anonymt så gör ju bara någon som är feg och svag.

Logsikt blir ju då du som hotar den svaga och kvinnan den starka.

Ps. det här blev inte riktigt klart, men jag orkar inte lägga ner ännu en dag på det här inlägget, så nu gör jag som Kungen och vänder blad. Ds.

Implodera eller explosion?

september 22, 2010

Varning.

Inlägget som följer kommer kan komma att innehålla; svordomar, våld, naket, alkohol, cynism samt all min förtvivlan. Samt vara (om det ens kommer att bli skrivet) väldigt långt och har troligen värdens tunnaste röda tråd för att knyta ihop det hela. Rubriken är som ni ser en fråga men i sig också ett konstaterande! för det är något av det här som jag kommer råka ut för om jag inte får ut allt här på skärmen som har borrat sig djupt ner i hjärnbalken och ordnar glapp och kortslutning eller på annat sett stör.

Så vad är det då som ordnar denna mentala distraktion då? En stor del är den Ekonomiska ångesten, det är inte kul att vara livegen och beroende av instanser som ska hjälpa en, som om du frågar mig får mig att se ut som en rabiessmittad hund som i ”frensy” jagar sin egen svans medan fradgan syns skummande runt den vidöppna käken.  Det är en kamp man inte kan vinna. Så vara ekonomiskt beroende och samtidigt försöka bygga ett långtida bo, som i sin tur kräver ekonomiska resurser är inte en ekvation som går ihop så bra, det är mer som att blanda limejuice och Baileys, vist det går men resultatet blir inte  vackert.

Det är tur att jag har mina nära och kära. Tur? Det är århundradets understatement! Utan dem så hade mitt liv troligt vis varit mer närmare olidligt en genomlidbart. Utan att gå in på det hela på djupet kan vi nöja oss med att säga att jag hade varit samhällets lilla bitch och troligen fast i ett momet 22 ala noiar. Jag hade blivit ordentligt knullad och inte på det trevliga sättet.

Blir trött och matt av att bara tänka på hur illa det skulle kunna ha gått eller gå, samtligt blir jag varm inombords av det stöd jag har, men det är en värme som är blandad med ångest då jag känner att jag inte är värd den omsorg som jag får och jag mår nästan fysiskt illa över mig själv att jag inte tar och bitchslappar mig själv och rycker upp mig och bara fixar problemet. Men jag har just nu inte det som krävs då alla mina krafter går till något som är totalt galet och som på lång sikt kommer krossa mig! Men om man sitter i en båt som läcker och samtidigt har en kurs som kommer resultera i en kollision ute på ett stormigt och haj fyllt hav. Skulle du då försöka ösa båten så du inte sjunker och hoppas på att du senare hinner ändra kurs, eller skulle du lägga energin på att försöka ändra din kurs på långsikt och där med inte hinna ösa båten och där med snabbt förlisa?

Det är så det känns just nu, så jag öser för allt jag kan, jag öser bort alla uns av känslor, det tar alla mina krafter att hålla mina känslor i kraft och bara försöka leva. Tyvärr så går det inte att därmed att hålla kvar bara lyckliga känslor, utan all from av känslor åker över bord. jag har stängt av helt, eller ja så gott jag kan, då och tar kraften slut och jag översvämmas av känslor som nästan dränker mig på bara ett ögonblick, tills dess jag kan få kontroll över mig i själv. Jag är inte dum! Jag vet att jag om jag inte kommer sluta och ösa för att ändra om kursen kommer att förlisa efter som jag har rev och grynnor framför mig, men jag hoppas på att komma i från dessa haj fylldla och stormiga hav innan jag slutar att ösa och kanske lyckas hålla mig flytande. Det sista som överger än är hoppet sägs det, så jag öser på och hoppas på att det ordnar sig längre fram.

Men att då slappna av och försöka sova innebär att man har drömmar som flimrar på och är konstigare, galnare, värre en vilken film du kan tänka dig. Ta en film skapad av både Tarantion och Tim Burrton tillsammans, en sådan film skulle ändå framstå som en blek svartvit åsanisse rulle i jämförellse med mina drömmar. Vilket innebär att jag inte vet senast jag vaknade och kände mig utsövd, jag kommer verkligen inte ihåg. Man kan ju tycka att jag borde prata om det, med någon av alla jag träffar, alltså de som har det som yrke att rota i mitt medvetande. Vist till en del har jag ju gjort det, men jag funkar inte riktigt så. Jag är väll helt enkelt för trögg för det, eller jag kanske bara behöver mer tid en timman man får på sig för att hälla ut dimman i huvudet och sedan kunna forma det till något som går att ta på och inte ha en konsistens som ett moln.

Jag började skriva för snart 5timmar sedan det här är allt som jag har kunnat få ut, det kanske inte verkar som så mycket, men för mig har det här varit mycket befriande. Samt att efter som jag vänt på saker som har legat långt bak och försökt sätta ord på det gryniga och korniga som finns där bak i huvudet någonstans har jag kommit till insikt och det är nödväntigt för att kunna ta mig vidare.

Jag hällde ut mitt öskar här för att kunna ösa upp mer från huvudet. Jag borde ha skrivit mycket mer på sistone men jag har inte haft ro, ork eller karaktären för att genomföra ett sådant projekt.

Men att göra det här har troligtvis gett mig lite tid och ork för att göra en liten korrigering av min uttagna kurs.  Vem vet kanske tar jag ur det här starkare och visare än innan kanske förliser jag, den som lever få se hur hjulet vrider sig. En sak är säker att det här gav mig kraft att ösa lite till!

Feg för jag är rädd eller rädd för jag är feg?

juli 13, 2010

Om man är rädd är det för man är feg?

eller är man feg för att man är rädd?

kan man vara det ena utan det andra?

Eller är rädsla det som får en att inte göra massa idiotiskt dumdristiga saker medan feghet är det som får en att inte göra det som man egentligen vill? Fast är det så att man är feg på grund av rädsla eller på grund av feghet?

Är jag bara väldigt räddhågsen av mig eller är jag helt enkelt FEG?

Vad det än är så är jag trött på att vara feg eller rädd, vad är jag rädd för? just nu är jag t.ex. rädd för att ens försöka på grund av att jag inte vet om jag klarar av ett nytt misslyckande!

Nu så är det kanske inte ett misslyckande i vissa ögon medan vissa skulle hävda att det är precis vad det är. Jag tycker både att det är mitt största misslyckande i mitt liv medan jag andra gånger känner att det blev så, att det bara är en korkad ungdomlig dumhet, dumhet som tar sitt uttryck i det klassiska undermedvetna tänkandet om ”odödlighet”. Det är inte det att man undermedvetet tror att man inte kommer dö, det är det att man undermedvetet inte tänker på döden utan på allt man ska göra, döden är avlägsen, för de flesta unga,  för en del andra är döden alltid närvarande!

Men för mig är det min feghet och rädsla ett nytt misslykande som paralyserar mig likt en futuristisk laser pistol inställd på ”STUN”

Det jag syftar på med dumhet här ovan är att jag har försökt att ta mitt liv, inte på det sätt som man brukar tänka på! Jag har verken tagit en näve kraftiga bedövande sömntabletter för att lugnt somna in som en manlig variant av Törnrosa, jag har inte heller lagt mig i ett varmt bad och öppnat upp min pulsådror och låta livet forsa ut ur mig, inte har jag tagit ett rep och likt vilda västen förskt hänga mig, jag har inte gjort något sådant. Många skulle nog hävda att jag inte har försökt ta mitt liv. Det har jag inte heller, inte medvetet. Men skulle du fråga min kropp och själ, så skulle den nog inte tveka med att försöka få mig dömd för försök till vållande av egen död.

Vad jag syftar på är ett ganska så ohälsosamt levende, hade det varit Cloedo så hade korten sagt, om jag nu hade dött:

rum: alla, även utomhus

vem: jag själv

verktyg: sprit, stress, socker, avsaknaden av sömn, apati och mani

Jag är i alla fall så trött på att vara rädd för allt hela tiden! Jag är rädd för min egna feghet och jag är feg för min rädsla. Jag känner mig känslomässigt kastrerad, det lilla manliga jag har känt, det är totalt bortblåst, eller inte totalt men delvis så har det blåst i väg likt den vita fjärdern i öppnings senen i Foretst gump, eller som påsen i efterapningen av fjädern men med den här gången i from av en plast påse i filmen American beuty. Jag önskar att jag kunde bara säga åt mig själv att sluta vara rädd! Nej nu ljög jag, rädslan är nog vettig och det som gör att jag faktiskt trotts många gånger det kunde slutat anorlunda fortfarande är i livet!

Men jag önskar att min feghet försvann.

Jag vill inte var FEG längre!

Fullmåne eller Tabletterna?

januari 31, 2010

Om det beror på en kombination vet jag inte men de senaste nätterna har var riktigt för djävliga. Jag gick upp för än halvtimma sedan och olusten sitter fortfarande kvar i min ryggmärg! Det kryper i kroppen på mig. Armar och ben knottrar sig lite av kyla men mest en obeskrivlig rädsla.

Eller vist jag skulle kunna beskriva den! Men då hade ni fallit av stolen döda på grund av den skrattattack som mitt återberättande av mina drömmar i natt. Ni hade undrat om jag drv med er och frågat vad som var det ”hemska”. Därför för en betraktare så hade de hela framstått som minst sagt humoristiskt. Om jag skulle försöka jämföra med något så hade jag varit som JD i ett maraton av Scrubs-avsnitt, vist det är humor. Men om du var JD hade det varit lika humoristiskt då?

Det hela som jag har drömt börjar klinga bort och försvinner i en dimma i mitt huvud, men vi pratar inte om en fin dimma som man kunde se på Petterssonsäng på Safjellet om man var där tidigt en morgon. Det är mer som en rå, ruggig och tjock dimma som sveper över en kyrkogård mellan de olika gravstenarna. Det känns som någon griper om benen med kalla slemmig trevande händer när dimman sveper förbi. Misstänker att hela dagen kommer var inbäddad i en stor olust. Men tänte ändå för min egna del skriva ner brottstycken så jag kan bearbeta det hela. Ni kommer inte känna den fasa och rädsla som jag kände.

Motståndsrörelsen, fixa ett nytt pass ta mig igenom passa kontrollen (som var som en kassa i en stor mataffär) man kunde köpa ett pass från 79kr eller tusen för 789kr. men jag som var eftersökt kunde ju inte lösa ett pass (jag hamnade här säkert 10 gånger) och fick lösa det på olika sätt varje gång. Hade ju ett dödsstraff som hängde över mig. Det hela var lite inspirerat av Star- Wars Lego. Kan bero på att jag träffade Kalle i går. Där i mellan så skulle vi bada, hade våt dräkt på mig, brände mig på maneten på foten mistänker det kom från CSI maiami avsnittet som började kolla på men inte såg klart. Medans vi tog oss i vattnet på rygg med huvudet först, ju längre vi kom ut desto tyngre blev dräkten och tillslut började man sjunka ner mot de andra som man redan såg höl på att långsamt singla ner i djupet. Klipp, var i fjällen, hel galet. Klipp, klipp, klipp senare den taxitur där jag blev blåst och blev jätte arg, den hemska branten sen allt som hände runt omkring i fjället med fylla försvinande m.m. flera klipp och andra hemska saker, vilket ordning något av det här hände har jag ingen koll på.

Hahaha och det här skrämde mig fördärvade, det är ju löjligt kan man tycka!

Men ni var inte där. Det var hemskt, riktigt hemskt och fasans fullt.…..