Posts Tagged ‘Star wars’

Plötsligt händer det? Del 1.

mars 22, 2012

Plötsligt händer det? Del 1.

 Jag är klar vaken, jag är medveten om att något händer, det var så jag upplevde det i alla fall. Att Jenny sa att jag drog djupa snarkningar som ett förkylt vildsvin fem sekunder innan, det spelar inte in, jag var klarvaken.
Klarvaken är nog en kraftig överdrift, men jag märkte att något hände runt mig, jag kände inget hotfullt, för jag vaknade lugn. Nu hävdar säkert en del av er besservissar att om jag nu kunde vakna, så krävdes det att jag faktiskt sov!

 

Touche

 

Jag sov väll då! Men jag var medveten om min omgivning!

Jag vaknar, även om jag inte vaknar. Jag skyndar mig upp från djup sömn till att vara medveten fast jag fortfarande sover och snarkar. Men undermedvetet så märker jag att det händer något runt om kring mig.

 

Kan vi komma överens om ovanstående att det är möjligt att dra tunga timmerstockar men ändå vara medveten om sin omgivning?

 

Jag är alltså trotts att elaka rykten gör gällande att jag låg och sov och dreglade på min kudde, medveten om min omgivning. Därför blir jag inte vettskrämd när det kommer in några i sovrummet med mobiltelefoner som lyser upp med rummet med små, men mycket starka ledlampor. Mitt undermedvetna, gör en liknande annalys av situationen, som den olycksaliga valen i Liftarens guide till galaxen gör, på samma sätt om en i en mycket högre hastighet.

 

#en rekonstruktion av hur jag möjligen upplevde en händelse.

 

Aktion.

 

Tänker:

hummm- tror att det är något som min kropp försöker göra mig uppmärksam på. Det har som det säger i Star Wars ”it is a disturbance in the force”. Det är något runt om kring mig som pockar på min uppmärksamhet, tror jag kallar det för ljud. Det är någonting utanför som sveper förbi, jag tror jag öppnar ögonen. Det är mörka figurer som ger ljud i från sig och som är i mitt synfällt, de kastar någonting i mitt ansikten, just mina ögon verkar reagera, tror det är någon form av ljus.

Nu kopplas det på en turbo i hjärnan, nu går det fort, jag är klar vaken. Det är min bror och Fidde som står och lyser på mig, det som lyser är en ledlampa, den i sin tur sitter på en mobiltelefon, den i sin tur är jag väldigt säker på är i kameralägge, mer korrekt den fungera ljust nu som en videokamera.

 

Här ligger jag naken under täcket, jag ska snart gifta mig.

 

Nu kommer nästa citat.

 

”I have a bad feeling about this”

Bästa eller bästa?

mars 19, 2010

(En varning det här är en ”SPOILER” så forsätt läs på eget bevåg och egen risk)

Tror ni jag skrev fel? att jag egentligen skulle skrivit bästa eller sämsta? Nej! efter som det inte går att svara något annat på frågan om hur bioupplevelsen på Avatar var?

Jag skulle vilja säga att jag har haft äran, turen, lyckan! ja kalla det va ni vill men jag har upplevt det ögonblicket som de som är några år äldre en mig upplevde när de var på bio för att se:

för första gången  med ett fantastisk

Den euforin som de måste känt, det ruset som sköt genom kroppen likt laserstrålarna på den mäktiga duken framför dem. Vad var det då som framkallade det här tillståndet? berodde det på att det är världens bästa historia? ja frågar du vissa så skulle de nog hävda att så var fallet! berodde det på att de satt där och visste att det skulle bli så ”cult” som det blev? Ja säkerligen så anade än del av dem det. Men vad berodde det hela på? ja jag skulle vilja vara så fräck att påstå och det trotts att jag inte har upplevt storheten  Star Wars på bio när det begav sig en gång i början in a galaxy far, far away, called VINTERGATAN!

Men jag skulle ändå vilja påstå att hade du stått utan för när folk satt där i sitt lyckorus i mörkret så att du känt en kraftig vibration i marken. Ett enda skalv i själva bigrafbyggnaden och dess närmaste omgivning.  Ja till viss del berodde det självklart på det fantastiska Thx sound systemet. Men den viktigaste faktorn i den här mini versionen av en jodbävning som bara skedde på speciela platser där det fanns bigrafer och bara när Star Wars visades berodde på att verkligheten rämnade. Det biopubliken viste var möjligt, gränsen mellan fiktion och verklighet rämnade för alla där inne likt Jerichos murar och föll till bigrafgolvet med ett ljudlöst dån!

Det var något sådant jag upplevde när jag såg Matrix för första gången och såg Neo böja sig bakåt precis som agenten i det vi numera referera till ”Bullet-time” det här är en sådan magisk scen som har kopierats och uppmärksammas på alla möjliga sett.

1 exempel är ju den här lilla filmen

Lego Matrix Trinity Help

Även till viss del när jag såg Ringen trilogins fantastiska epos beskrivas framför mig en december natt i en fullspäckad salong där förväntningarna på något magiskt var så översvallande att man nästan drunknade i dem.  Men allt det jag tidigare har upplevt och då har jag ändå sätt lite 3D film tidigare inklusive trailern för just Avatar i 3D när jag var och såg a Crismas Charoll mer Jim Carrie. Det första jag gjorde då efter filmen var att smsa Fidde, Björn, Kristian, Jennsa om att Avatar den måste vi bara se. Ändå är väll ja en av de sista i vårat gråa avlånga land som ser filmen med tanke på hur fulla hus Avatar har gått för och fortfarande gör. Okey det är svårt att veta hur många som sett den efter som man bara kan se den i 3D på visa biografer och salonger. att se den i något annat en 3D är ju som reklamen för Kanal digital enligt mig.

Jag kommer den här gången inte gå in på själva filmen i sig, utan nu handlar det om upplevelsen av 3D! På ett ställe där jag på en valig film blivit rädd och kikat igenom händerna fall jag varit på bio. Hade jag varit hemma så hade jag med min barndoms vana trogen sprungit och gömt mig i köket eller liknande. Men nu när jag borde vara rädd så var jag så mycket inne i filmen att pulsen gick upp adrenalinet slog in, jag log, kan till och med ha skrattat förhoppnings vis tyst för mig själv, jag var euforisk jag var ett med Jakes Avatar och jag tror till och med att när han slängde sig för livet på duken att jag lutade med ungefär som när man spelar ett tvspel och tror att snowborden ska svänga mer och snabbare om man lutar hela kontrollen. ja nu för tiden gör den ju det men Sonic den blå igelkotten gjorde inte det när man spelade det på sega16bitars. men likt den gamla vanan kom jag på mig själv att jag lutade åt olika håll med mera. Om inte jenny upptäckte och undrade va fan jag höll på med nu? fast troligtvis trodde hon nog bara att jag ville ha liten baconsnacks så hennes rektion om hon uppmärkasammade det hel var nog bara att vinkla på pappkartongen med snacksen. Så  måste ju den främmande tjejen på andra sidan trott jag vart galen eller att jag höll på att få ett epileptiskt anfall. fast vad vet jag hon kanske gjorde likadant fast jag inte såg det, jag var ju fast i filmen. Hela upplevelsen var fantastisk och jag kom på mig med att samtidigt bli ledsen och sentimental, var det här slutet på en era? Kommer jag nu mera inte kunna gå och se på ”vanlig bio/film”? är det förstört? Är jag fast likt en en tung drog? måste jag numera ha 3D för att få min Rusch?

Det får framtiden avvisa! Jag lyfter nu på hatten (har kramp i mina fingrar av skrivandet) bjuder er, ja om nu någon läser det här och om du/ni så fall tog er så långt genom mina osammanhängande tankar som jag försökt fånga med en grovmaskig hov i mitt mentala kaos.

Men om ni faktiskt gjort det läst hit, så vad tror ni är våran ribba höjd för vad som ska tillfredställa våran lust när det gäller bioupplevelsen?

Skriv en rad fall det här har intresserat er =)

God natt för i dag god vänner!