Posts Tagged ‘Storytel’

Jag är dyslexier så därför borde jag inte kommunicera med text eller är det just därför jag borde göra det? (del 1 av vem vet?)

februari 28, 2012

En personlig monolog, en diskussion på endast en person om dyselexi. Om att likt humlan som inte kan flyga skriva fast man inte kan stava. Om mobbning och utfrysning på nätet av oss som tycker till men som ingen lyssnar på efter som när någon läst två meningar tar oss för inbisiller, idioter och eller latadjävlar.

Du är dyslektiker, du har dyslexi!

Vet inte om jag ens behöver ta upp det, men jag gör det gör det ändå.
Jag misstänker att det i likhet med en person som stammar och inte kan uttala sitt ”handikapp” på grund av hur det uttalas. Eller om personen i fråga faktiskt lyckas, att det kräver en enorm viljeansträngning och koncentration. Att inte kunna stava till sitt handikapp är lika förnedrande,  är det inte så då är det åtminstone inte många trappsteg under på förnedrings skalan. dyslexi ett kort litet ord som jag inte är hundraprocent säker på att jag stavat rätt.

Jag vet inte om jag är någon bra talesman för dyslektiker, eller om jag har en typisk personlighet för någon med dyselexi? Tillhör jag normen av folk med läs- och skrivsvårigheter? Normen? finns det något som kallas för normen bland dyslektiker? Vad är en ett normalt för en person med dyselexi? Nu behöver vi inte gå in på diskutionen vad är normatlt egentligen, utan frågan är mer åt hållet är jag en typisk dyslektier, så som media framhåller att det ”är”!

Jag skulle nog svar nej på ovanstående fråga. Nu ska jag göra ett inlägg här innan jag fortsätter. Jag är dyslektiker, det är inte bara något som jag säger utan jag har det på papper. Nu for jag med osasning, jag har inget sådant papper men det finns hos skolväsendet. Det finns olika kategorier som stämmer av. Så som bland annat stavning och läsförståelse. I mitt fall så blev jag graderad på en skala mellan ett till nio. Där ett är sämst och nio bäst. Nivån är första året på gymnasiet i svårighet, det är det man rellaterar till.

Min stavning på ett sådant här test som sker på tid blev graderat med resultatet ett. min läsförståelse var nio, egentligen mer, då jag var klar med allt men det fortfarande var tid kvar. När jag började skolan så tyckte jag läsa var ett smärre helvete, då är jag ändå överdrivet positiv om jag ska vara ärlig. Under sommarlovet mellan fyran och femman så lossade ändå lite för mig, jämfört med hur det var när jag började skolan som sjuåring. vi hade tre läseböcker (småhäften är nog mer en korrekt beskrivning) röd, gul och blå. Eller om det var röd, blå och gul. Spelar ingen roll jag tog mig aldrig igenom den röda på hela första terminen så om blått- eller gulthäfte var det svåraste minns jag inte. Men det de jag läste, det röda handla om någgra små troll som skulle äta kakor ur en kakburk. Det var i svårighetsgrad som en Maxbok, om än några lite längre handling. så när alla utom jag och två till på några veckor är på nästa svårighetsgrad, det vill säga antingen blått- eller gulthäfte. Så var det inte bara irriterande och frustrerande. Det var förbaskat förnedrande, och från den stund dalade mitt självförtoände. Min självkänsla, även fast det inte var ett ord som man använde då, sköts i sank likt en liten pappersbåt i bäck som beskjuts med parrabellumpatroner. Jag var ett dumt, korkat, idotiskt förbbanat klantarsel till dumskalle, som tog en hel djävla termin på mig att läsa ut det hemska rödahäftet som jag aldrig kommer att glöma, även om jag mången gång försökt förtränga det.

Mot den bakrunden är det svårt att tro att något av det bästa jag vet är att läsa böcker, de senaste tolv månaderna har det dock varit lyssna på böcker. Är mycket frälst i #Storytel, och jag på den här tiden av tolv månader lyssnat på över hundra olika böcker. Vilket är en aningen fler än vad jag brukade läsa på ett år, vilket brukade strecka sig till ett snitt på tre till fem böcker i månaden. Men nu gick jag händelserna i förväg, men då klockan är sent för mig då jag nu mera är en sådan dagarbetare, så fortsätter jag en annan dag/gång. Hoppas jag i alla fall!

Annonser

Enfaldig eller allmänbildad?

maj 10, 2011

Jag önskar verkligen jag vore smartare, eller kanske inte smartare i den mening att jag önskade att jag hade en lite sådan där hink som barnen leker med i sandlådan fylld med lite IQ som man kunde öppna locket och hälla på en lite påfyllning. Även om det troligen inte hade skadat för jag har nog lyckats med att bland annat krökat bort ett gäng, de som jag har skulle säkert inte ha något i mot en fet ”backupp” eller varför inte en ny topp femma så som i hockey, där man kan byta mellan olika kedjor eller var det nu heter.

Nej det jag önskar var att jag vore lite mer allmänbildad, jag har för mig att jag någon gång i tiden var så där lite lagom svensson allmänbildad, jag kunde väll var tionde eller femtonde fråga på TP, jag fick några tårtbitar. Men det vi kan säga om att nutiden är att det att det skulle vara ända gången jag skulle gå på en strikt diet, så vore väll det om jag skulle spela TP,. Min lilla ”gå-runt-med-möjlighet-att-fylla-på-tårtbitar-plup” skulle vara väldigt tom. Ja det finns ju såklart en chans att man har en massa flyt och även en blind höna och allt det där. Men jag har svårt att tro att jag skulle känna att jag verkligen hade förtjänat en tårtbit om jag skulle fått den. Det hade troligtvis inte berott på någon genialisk begåvning  utan lite klassisk bonnaröta snarare.

Men jag har i alla fall försökt mig på att få liten allmänbildning, jag har nu bytt ut att gå runt att lysnna på musik mot att lyssna på ljudbok. Ska här nu göra lite reklam: Jag älskar

Storytel!

En helt underbar tjänst som jag att jag kan springa runt och lyssna på ljudböcker, även offline för jag kan ha upp till tre stycken böcker buffrade på den min lilla Yfån. För en som älskar böcker så är det här en härlig euforisk känsla! Men tillbaka till det där om allmänbildningen. Jag har lärt mig en väldigt massa om allt mellan himel och gjord, kanske mest himmel för det har varit väldigt mycket om massa olika religioner. Fast nu far jag med osaning, jag har inte lärt mig men jag har haft möjlighet och göra det. För tanken är full, jag får inte in en droppe till känns det som, jag har på 3 månader lyssnat på 25st olika böcker vissa bara en timme långa andra som den jag lyssnar på nu  Mahatma! av Zac O’yeah med Kjell ‘Coach’ Bengtsson är nästan 20 timmar lång så det är ju nästan som korvstoppning skulle man kunna skriva. Vist det är ju kanske mer skönlitterärt en fakta säg 65% skönlitterärt och 35% fakta. Men nästan alla skönlitterära har massa fakta av olika slag i sig.

Det är väll just därför jag gör ett försökt att likt trollkarlarna på Hogvarts låta tömma ut en del av det man har i skallen i ett kärl så jag kanske har möjlighet att fylla på med lite ALLMÄNBILDNING, om det funkar vem vet!

Men jag hoppas verkligen det jag känner mig som att andra ser på mig som ett fån, som Skarsgård i den enfaldiga mördaren, så som de ser på honom i början inte på slutet när han går bärsärk och är bestialisk utan som när han i början framstår som (hoppas ingen tar illa upp och med tanke på titeln borde ju ingen göra det) lite enfaldig.

Det att man går runt och är så där lite charmigt uttryckt halvdöv, frågan är nog om det inte lutar lite mer åt bara döv hållet i bland. Det gör ju inte att man framstår som någon ”Einstein” precis, eller jo precis så som hanns ej erkända bastard till halvbror i Hundraåring som öppnade fönstret och gick ut (en härlig lite läsupplevelse för er som inte läst/lyssnat). Lägg där till ett drag av koncentrationssvårigheter. Mina gamla klasskamrater minns nog från 4an tror jag det var mitt sköna inlägg åkersorcken!

ja vad är det med åkersorken frågade fröken? Den finns där påpekar jag! Mycket riktigt på uppslaget framför mig i Vidavärden fanns den där på sidorna som informerade om åkern. Det vara bara det att medans jag glatt studerade bilderna och drömde mig bort hade fröken frågat oss om vilka FÅGLAR det fans på åkern, så mitt ”Åkersorken” Är lånad från http://www.biopix.dkblev ju en aningen malplacé och rev ner asgrav om jag inte minns helt fel! Inte den sorten så får en ranglig osäker kille i puberteten att känna sig lycklig utan den som får än att precis liksom åkersorekn känna sig väldig malplacé. har en gamla klasskamrat som nog aldrig kommer glömma det, eller hur Tor? Fast idag känner jag att jag bjuder på det!

Så vad jag hoppas nu när jag dömt ut lite rörigt inhåll från insidan skallen här på ”the BLOGG” är att resten av Mahatma! Eller konsten att vända värden upp och ner av Zac O’Yeah ska sätta sig lika fast i hjärnbalken som vad 6 gånger 8 är.

(Sex gånger åtta kära charlotta är lika med 48)

det stämmer väll jag har väll inte lärt mig fel? 3*8 = 24, 24+ 24+ = 48 jo vist det stämde!

nu tror jag väll inte att resterande boken kommer sitta fast så som en fluga sitter i flug papper men nu har jag i alla fall ökat möjligheterna att något litet ska få plats och fastna! Alla kan vi ju inte vara en så nästan förmycket allmänbilldad som her Moberg. Btw det var fan att du inte soppade hem vem vet mest. Vi på SMH (eller ja vi som gick där ) tycker fortfarande att du är våran obestridde onödighetsvetare och vitsare! Skål för det!  RMI SMH RMI SMH Vi ska dricka vodka.

Over and out  I´ll catch you on the flip side