Posts Tagged ‘Tankar’

Samhället är dött, länge leve samhället!

november 8, 2013

 

Jag har använt den här rubriken tidigare, då även snuddat vid vad jag ser som ett stort problem i den icke existerande debatten om SverigeDemokraternas vara eller icke vara. Alla tycker inte som du! Det finns inget enat samhälle längre, det finns dock massa enade samhällen inom samhället.

Vi som är motståndare till SverigeDemokraterna verkar utgå från att alla känner som oss och gör de inte det så blev dem tappade som små och förtjänar inte vår respekt. För vi tänker absolut inte diskutera med idioterna.
SverigeDemokraterna och väljarna som röstar på SverigeDemokraterna kan jag bara gissa känner ungefär samma sak. SverigeDemokraterna har även fördelen över att vara underdoggen som ingen behandlar med ”respekt”, det lockar.

Ett vanlig argument mot SverigeDemokraterna är att de inte, sitt namn till trots är ett demokratiskt parti. Jag är ingen politiker eller politiskt insatt, men jag hade inte kallat dem för ett odemokratiskt parti. Där i mot är SverigeDemokraterna i mina ögon ett exkluderande parti. Det finns vissa parter de inte finner lever upp till deras ”standrad” och dessa vill de inte inkludera.

När man som motståndare till SverigeDemokraterna har som huvudargument att SverigeDemokraterna är rasister och inte ett demokratiskt parti så är det att vifta ett ”rött” skynke framför en rusande hord av tjurar.
För alla vi som motsätter oss SverigeDemokraterna värderingsgrunder, vi gör exakt samma som SverigeDemokraterna om vi exkluderar vissa personer som icke likvärdiga. I det här fallet är det alla dem som har använt sin demokratiska rätt att rösta, på SverigeDemokraterna. Det är ju om man ser till t.ex. SIFO´s sifror en ganska stor del av den svenska befolkningen.

Där i finns ett stort problemet:



kan en demokrati fungera när ett parti som exkluderar vissa individer kan få majoritet och vinna på demokratiskt sett?
Om så sker och vi som nation börjar exkludera dessa individerna är vi fortfarande en demokrati då?

Jag personligen ser det som en framtida och skenande katastrof, för när, om man väll börjar att peta bort ”obehagliga” ickepersoner i vårt samhälle som t.ex. ickesvenskar, ickekristna, ickehetro osv. vad kommer det då att sluta?
För när alla hot är avvärjda? Alla hot som höll ihop den gruppering som röstade bort Ickepersonerna, vad händer då? Vilka nya hot kommer då att upptäckas? Ickehögerhänta, ickenormala, ickeblonda, ickesmala osv.

Det som behövs är tvärt om enligt mig, ta imot SverigeDemokraterna och deras väljare som det dem faktiskt är, en del av den svenska politiken, bemöt dem som vilket parti som helst. För så är det vare sig vi vill se det eller ej, SverigeDemokraterna är ett parti, inte bara det SverigeDemokraterna är ett parti med många väljare.

Då kan inte vi välja att exkludera SverigeDemokraterna som ett ickeparti, även om det är det vi allra helst vill. För om vi väljer att välja bort dem p.g.a.. att vi ser SverigeDemokraterna och deras väljarkrets som t.ex. mindreförstående, då ger vi ju automatiskt dem rätt att välja bort de grupper som dem vill välja bort!

Det som behövs är tydliga och väll nyanserade debatter så att det framgår att SverigeDemokraterna är ett klassiskt missnöjesparti som har termik under sina vingar och nästintill utan motstånd svävar vidare uppåt.

Om SverigeDemokraterna ”förskonas” från debatter för att våra folkvalda politiker väljer att inte gå i clinch med dem, för att de andra partierna vill visa sina väljare vadå? 

- Att SverigeDemokraterna inte är något hot?
Att vi inte tar SverigeDemokraterna på allvar?
Att Jimmie Åkesson och hans gäng är en samling opolitiska tomtar?
Att om man blundar och inte lossas om SverigeDemokraterna så finns dem inte?

Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker nog inte att den taktiken har varit särdeles framgångsrik. Den har enligt mig bara spelat SverigeDemokraterna rakt i händerna. Från mitt sett och se det har man definitivt försökt med olika motåtgärder mot SverigeDemokraterna, men dessa har varit kortsiktiga små segrar.

Kom ihåg fabeln det är sköldpaddan som vinner över haren. Så tänk långsiktigt.

Att få en halvfrusen Frödinge prinsesstårta upptryckt i plytet det är ett statement, hatten av till den ”berömda” tårkvinnan, som hade som en tidskrift skrev BALLAR att genomföra den aktionen. (Var det sedan någon som slog den här 60 åriga madammen för hennes tilltag med tårtan, så är det galet.)

Men att säga att det är ett hot mot demokratin håller jag inte med om, kvinnan tog sin demokratiska makt att protestera. Hon utförde en handling, nu får hon ta sitt straff. Hade hon sluppit påföljder där i mot. För att det ändå bara var partiledaren för ett odemokratiskt parti, vilket är demokratiskt framröstat, då hade det mer varit ett hot mot demokratin.

Men någonstans i glädjeyran över att se en nersölad Jimmie Åkesson stirra förbannat och vanmäktigt in i kameran. Så kanske vi bör fundera på vad aktionen kommer få för konsekvenser i det långa loppet?
För det första har vi nu inte gett honom credd, ja menar det är ju oftast högt uppsatta politiker som blir mulade med en tårta, det för att få dem att framstå som pajasar antar jag?

Om nu Jimmie Åkesson har fått samma behandling som celebriteter så som Leif Pagrotsky, Marit Paulsen, Bo Ringholm samt hans majestet kung Carl XVI Gustaf fått tagit del av. Är inte det att upphöja honom till deras nivå? En verklig bekräftelse på att han är någon inom politiken, han nu får leka med de ”storapojkarna”, så tror jag nog tyvärr att vissa kommer se det. Även vår utrikesminister Carl Bildt har ju fått mat slängt på sig, även om det i det fallet var en matlåda och inget planerat dåd, utan en fylle försellse.

Jag tror det farligaste misstaget vi kan göra är att inte vilja, att vägra se på SverigeDemokraterna som ett riktigt svenskparti för att vi inte uppskattar deras politik. Att ge SverigeDemokraterna politisk frilejd, låta dem få vara politiska vågmästare. Våra politiker måste sluta betrakta SverigeDemokraterna som oberörbara, eller spetälska.

Det är dags för våra politiker att kaval upparmarna och bli skitiga. För om våra folkvaldapolitiker ser SverigeDemokraterna som ett problem så som många av dem påstår. Så bör dem efter en snabb omvärldsanalys konstatera att det här inte är något som kommer att blåsa bort av sig själv!

Jag vill att min son ska känna sig trygg när han växer upp, att han skå få älska och visa kärlek till vem han vill utan att känna oro för hatbrott. Så länge personen som besvarar min sons kärlek, är omtänksam, en god medmänniska och har ett öppet sinne så skiter jag i resten.

Min sons andra hälft kan få vara:

– Feministfitta
– Svartskalle
– Bögdjävel
– CP-unge
– Fetto
– Skelett
– Ful
– Tönt
– Äcklig
– Hora

 
– eller något annat skällsord du kan komma på!

i wouldn’t give a FUCK!

 
Ps. Skulle världen ändå gå åt helvete på ett eller annat sett och bli som i t.ex. V för Vendetta, Equilibriu, 1984 eller något annat deprimerande futuristisk drama där allt sunt är förbjudet. Då kan jag bara hoppas att min son står likt en John Connor på barrikaderna med ett kickassvapen i ena handen, ett uppsträckt långfinger till förtryckare staten i den andra och på läpparna ett brett grin Ds.

Annonser

”Samhället” ser ner på mig eller är jag #annorlundabra?

november 11, 2012

Jag postade på Twitter en tweet med taggen #annorlundabra som var riktad till dess skapare @CAMILA_NASLUND. Där jag skrev:
”Är plattfotad, dyslektisk, halvdöv, defektfärgseende, dålig impulskontroll, konsetrationssvårigheter, jag är #annorlundabra @CAMILLA_NASLUND”

Allt det ovanstående är sådant som andra och även jag själv delvis ser som stora svaghets- och tecken på att jag är mindre värd en andra. Eftersom jag inte är skapt som eliten av mänskligheten! Eller vem vet det kanske finns ”elitmänniskor” med plattfötter som har svårt att avgöra om det är en mörktmarinblå strumpa eller en svart strumpa, om man inte har något att jämföra den med som man vet är svart, för att på så sett kunna särskilja dem åt. Jag kanske inte behöver poängtera att det oftast inte är jag som parar-ihop strumpor i vår familj?

Jag vet inte om det beror på de ovanstående bristerna, eller tillkortakommandena som har lätt till att jag har ett dåligt självförtroende, en låg självkänsla, eller om det hade funnits inom mig vilket som. Men så mycket kan jag säga att det i dagens samhällen inte är några attribut som för min del har peppat en låg självkänsla eller höjt självförtroendet. Det här har jag alltid sett som logiskt, självklart om man är (läs, känner sig) värdelös så känner man sig inte störst bäst och vackrast!

Men häromdagen så smög sig något på mig, jag kan inte förklara om det är en tanke, känsla eller något andligt. Jag kan heller inte säga att det beror på en viss sak, eller händelse, utan det är väll som med mycket annat som man undermedvetet har analyserat, då vi människor är väldigt bra på att se mönster i saker och skeenden. Men tänk om det som jag och stora delar av omvärlden ser mina stora svagheter egentligen är det som är mina stora styrkor, eller det jag ska använda för att, inte bli framgångsrik, rik, utan för att komma till freds med mig själv, må bra och vara i ballans och harmoni. När det har uppnåtts vem vet kanske även framgångsrik och snuskigt rik!

Nu är det ju kanske inte så att jag på nästa arbetesintervju kommer rada upp allt det ovanstående från tweeten samt då även allt det andra som inte fick plats på i just den här situationens ynka 140 stycken tecknen. Även om jag säkert kommer avslöja mer än vad jag borde fall jag vill ha jobbet, för sådan är jag.

Men om jag bara kan få möjligheten att prova min, vi kan kalla det för tes om att det som vi ser i samhällena som svagheter kanske är styrkor, eller fingervisningar, små hintar om saker och ting som vi inte greppar eller förstår?

För exempel kan vi ta mitt defekta färgseende som många gånger ställer till förtret för mig, jag menar då inte bara med konststycket att sortera strumpor. Jag har några tydliga och personliga exempel på när det har varit jobbigt, när jag senare förstått att jag inte sett färgen på samma sett som andra. Som t.ex. min fina grågröna vinterjacka, den var enligt andras utsago härligt bajsbrun. En annan sak var att det inte var förrns tredje gången jag såg Schindlers list som jag konstaterade att den inte bara var helt i svart och vitt. Utan att även färgen röd gör ett mycket kort men ack så viktigt gästspel som betyder extremt mycket för handlingen och framför allt betraktarens upplevelse.

Av det här så kan vi ju konstatera att jag nog inte ska jobba med något som kräver ett hundra procentigt färgseende som t.ex. elektriker då det skulle vara en stor nackdel inte bara för mig utan även omvärlden. Men finns det kanske tillfällen då mitt bristande färgseende inte skulle vara av avgörande betydelse för situationen eller kanske skulle det till och med vara en fördel att inte se skillnad på t.ex. svart och mörktmarinblått? Jag kommer inte på något exakt exempel men generellt kan jag ju påstå att där ni skulle fastna i en process på grund av färgen, som kanske egentligen inte spelar någon roll för processen i sig. Där skulle jag ånga ifatt och förbi er som ett ånglokomotiv med en eldare på speed!

För kan det vara så att mina olika tillkortakommanden som jag har fått slängt på vägen framför mig likt en bunt med Spanskaryttare, inte är till för att stoppa min vilda jakt på framtiden. Utan är det så att det bara är en väldigt tydlig markering att, du snubben du ska inte rakt fram här i 210km/h, din idiot du skulle ju tagit den högra avfarten där!
Är det jag som har misstolkat alla signalerna, är det inte så att alla dessa flaggor, pinnar och annat skit i min framfart är där för att hindra mig? Är det till och med så att det bara är en snitslad bana för mig att följa för att jag på så sett ska kunna ta mig ner så hel och hållen som möjligt?

För i så falla om jag likt tjuren Ferdinand på julafton när han sticker sig på en humla (snabb fråga, humlor sticks väll inte) bara går bananas och rusar med skallen först igenom alla möjliga och omöjliga hinder som jag kan uppbringa, då så är det ju inte så konstigt att det har gått som det gått, eller?

Är det så att om jag hade tagit alla mina små hintar och fingervisningar som har försökt och guida mig på allvar, förstått att jag inte sprang på militärens egna stridshinderbanna utan åkte storslalom. Därför också så som småbarnens husgudar Moraträsk sjunger i sin monsterhitt Tigerjakt, Vi kan inte gå igenom det, vi måste ju gå runt det! Hade det hela gått bättre som jag sicksackat mig förbi hindren i ställer för att som en brunstigtjur försökt att springa rakt igenom.

Nu om nu någon eventuell potentiell blivande arbetsgivare har läst så här långt, vilket jag tvivlar på, kommer fortsätta läsa ännu mer så som man har hört att ni gör när ni spionerar. så se det så här du kommer att få tillgång till i stort sätt alla mina tillkortakommanden, hur du väljer att tolka det är upp till dig!

Du kan ju välja att se det som fan den här sopan är ju värdelös eller så resonerar du följande. SHIT, jag har den här mannens alla brister på en skärm framför mig, så från och med nu kan jag bara bli positivt överraskad av den här mannen, om han har alla dessa brister så vilka är då alla hans fördelar? För kom ihåg summan av alla laster är konstant!

Så om min slalombacke är full av flaggor, eller käppar som består av dessa tillkortakommandena

Dyslexi

Plattfotad

Defekt färgseende

Tvång

halvdöv

dålig impulskontroll

koncentrationssvårigheter

allergier

feg

fobier

stresskänslig

bristande tålamod

vart guider det mig då, ska jag hitta en fördel för varje nackdel? Eller handlar det om att avhålla sig från mina käppar så som t.ex. stress och färger, med andra ord förstå att jag inte borde jobba inom t.ex. bombgruppen. ”klipp den röda sladden, neeeeeeej den röda inte den sv… BOOOOOOOM!

Eller ska jag kombinera nackdelar vs fördelar tänket med att avhålla mig?

Kanske är det helt enkelt så att jag bara har kommit att tänka på allt detta pga av att jag vill komma på anledningar för att älska mig själv ännu mer, för att jag börjar tycka att jag är värd att ha både självförtroende och självkänsla?

Men avslutningsvis så är det så här, vist jag kanske inte är så man ska vara i våra samhällen, en psykopatisk framgångsmänniska som vill vara bäst på allt, tjäna mest och som alla andra visar ”respekt” för och ser upp till och fruktar.

Så vist jag kanske är annorlunda, men kom ihåg det här man kan var djävligt bra även fast man är annorlunda mot samhällenas normer!

Jag är #annorlundabra!

Ps. Om ni tänker så som jag, många andra med mig och framför allt då så som Camilla Näslund att man precis som i barnprogrammet Trasdockorna är lika bra fast man är annorlunda. Anslut er då till rörelsen och sprid budskapet Ds.

Händer det för mycket runt om kring eller är jag slö?

februari 13, 2012

Jag har nu på börjat ett eller två blogginlägg per dag de senaste dagarna. Fast dem har ni inte sett, för det händer nya saker hela tiden som tar intryck på mig som jag känner att jag behöver skriva på. Det kunde man inte tro, att jag skulle påbörja något nytt, mer aktuellt och intressantare, där med inte skriva klart det jag har på börjat. Det låter väll inte likt mig? Retorisk fråga!

Så nu är det de socialamediernas ramaskri i form av beundran och fördömande om Whitny Huston som sent i går bestämde sig för att det var dags att förena sig med andra legender. När jag vaknade i dag, sent som vanligt. Så var flödena fulla med mest sorg. Men några visade även på irritation över den uppmärksamhet det här väckte och en del störde sig på svenskmedia som verkade ha missa bortgången med ganska många timmar om jag tolkade flödet rätt.

Många gjorde även gemensam sak av att fördöma inte bara knark utan även hustrumisshandel. Hustrumisshandeln var ju redan på tal igår, eftersom Di Leva var ganska så omskriven igår på bland annat Twitter . Men det jag känner att jag behövde skriva om är drogerna!

Om ni läser Rickard Söderber´s tweet, så ser ni att den tar upp drogliberalism.

Där började jag fundera. För trotts att jag vet att ”knark är bajs”, det förstör liv på så många olika sett. Det förstör liv för att det får folk att göra näst intill vad som helst för att komma över droggen. Det förstör liv genom att trasa sönder både kropp och själ. Samt att det är en del i organiserad kriminalitet. Så hur fan kommer det sig då att trotts jag vet allt det här på något sett tycker att det är upp till var och än? Hur tappad är inte jag, vad här det för fel med mina synapser?

Vet inte om det beror på mitt drickande? Eftersom att jag alltid har tyckt att det är upp till mig om jag vill dricka eller inte. När jag skriver dricka, kan ni i det här fallet nog läsa kröka, kröka hårt. För jag har alltid tyckt att det bara finns en person som kan få mig att sluta. Eller rättare sagt reducera alkoholintaget kraftigt, nämligen jag själv.

Sen att det jag behövde passera trettiostrecket för att jag skulle förstå att den alkoholkonsumtion för att inte tala om den relationen som jag hade till alkohol. Inte bara var väldigt osund utan att den på ett eller annat sätt om den fortsatt och eskalera hade fått mig ”GAME OVER”.

Samtidigt har jag ju sett mången av liv som framför mina ögon har förtvinat som plantorna i en ungkarlslya, när jag stått på än den ena än den andra sidan av bardisken. Ändå jag älskar alkohol, nu menar jag inte bara att dricka den. Utan jag älskar det mesta med alkoholen. Dess historia även om den på sina ställen är minst sagt makaber. Att dofta, smaka, testa, prova, njuta och hänföras av den. Den var ändå mitt liv, både det privata och det professionella i så många år. Den var en ständig vapendragare, biktfader, kompanjon, guru och broder. Det var inte för inte som ett järn Jack gick under smeknamnet ”Bror” bland oss som säsongade uppe bland Sälenskullar.

Ja ha var är min korg med garnnystan nu då, ingen som sett en röd tråd jag hade den här för en stund sedan. Jo drogerna var det! Jo jag är som sagt ändå rätt drogliberal i mitt tänk. Nu ska ni inte få för er med det att jag menar att jag vill sälppa allt vad drogpolitik heter lös. För att låta varaje kioskägare kränga Afghan, LSD & E som kompliment till lördagsgodis, porrblaskor och snus. För det är inte så jag menar. Men inte heller vill jag ha dödsstraf på att någon sitter och blossar på en hövding i bältesspännarparken. Jag är helt enkelt djävligt ambivalent hur jag ska förhålla mig till svensk drogpolitik.

En del av mig vill bara var den galna och partyglada bartendern så som en del folk alltid har sätt mig. En annan del av mig känner skit i vilket upp till var och än att bestämma över sitt levnadsöde. En del av mig tycker förbjud hela skiten och skjut av alla involverade. Samt den del av mig som vet hur lätt det är att fastna i mönster, tvång och beroenden som på något sett vill komma till rätta med problematiken.

Slutsatts kan man säga det är inget enkelt fall att lösa inte ens om man vore Ture Sventon, Tintin eller Sherlock Holmes!

Jag ballanserar på gränsen eller har jag redan fallit?

december 27, 2011

Jag drog i nödbromsen först lite tveksamt sen hårdare och sen rejält nästan i panik.

Men det hjälpte kanske inte att jag drog i nödbromsen, det kan nämligen ha varit för sent. Kanske tvekade jag allt för länge. Det är inte säkert men så som jag känner mig just nu så vacklar och stapplar jag i alla fall rejält på gränsen till en farlig brant!

Det sjuka är ju att jag borde ryckt för kung och fosterland när jag kände igen omgivningen utanför. Det är ju inte obekant terräng precis, jag har ju varit här förr. Det är ju för fan nästa lika bekant som trädgården i familjehemmet.  Men ändå tvekar man rycka i den där handbromsen, varför?

Men det är inte säkert att det blev försent ändå, för kanske sitter jag i en av de bakre vagnarna medan loket hänger ut över stupet. Så kanske klara jag mig. Eller så barkade jag i full fart ner med lok, gods- passagerar- & restaurang -vagn över stup kanten.

Men då kommer jag komma upp även om det tar sin tid. För den här gången är jag åtminstone utrustad med en mental klätterutrustning att kämpa mig upp till kanten igen.

För att fortsätta med tågsymboliseringen eller det kanske mer är en liknelse. Så känner jag mig som SJ eller Banverket tåglinjenät under höst eller vintersäsongen där löv, regn eller snö ställer till förseningar och omstruktureringar i förbindelserna. Det har så saktliga börjat ta i mot, för att spara energi så kopplas ”onödvändiga” funktioner ut. Det är lite som att bara låta X2000 köra alla de stora viktiga sträckorna och strunta i att trafikera de små lokala tåg förbindelserna. Stäng av alla stick spår vi trafikerar bara trafikera i mellan Malmö, Göteborg & Stockholm. Vist det funkar väll ett tag men vad händer om man växlar ur alla små spåren? Hur ska folk ta sig till de stora knytpunkterna?

Det är i just det här fallet inte SJ jag syftar på utan min egen kropp och själ, det har nämligen börjat ta i mot nu. För jag har lyckats ännu en gång med konststycket att pressa mig mer än en person i min situation bör! För det är ju lite som musikpoeten, samhällsdebattören samt rapparen Jason alias Timbuktu utrycker det:

men jag lär ju mig aldrig av mina misstag

vilket ämne det jag har en brist av

varför går jag alltid över gränsen

min hjärna den står där brevid när det händer

Timbuktu  – The Botten Is Nådd (2003)

Fast det är inte riktigt sant! Någonstans har jag lärt och framför allt så lär jag mig av mina misstag, även om jag ibland råkar upprepa dem på lite olika sett. Exempelvis så torsdagen innan julafton så flexade jag två timmar på morgonen, fantastiskt gött det var inte kolsvart när jag tog mig till jobbet utan jag fick spankulera i dagsljus. Jo det var dagsljus även om det var minst sagt lite disigt. Vilket ju borde ha resulterat i någon form av microladdning av D-vitamin, eller vilka vitainer det nu är som laddas up av lite solljus, eller ja i det här fallet lite härligt grått Göteborgsdis. Utöver det var det gött med lite ”statist” byte på sin resväg. Nya tider innebär nya medresenärer och det kändes lite som en befrielse att få glo, stirra och smygtitta på lite nya personligheter.

För någon vecka sen så fick jag en mentalbild, eller mer rättare sagt en metal videosnutt som spelades upp för mig. Då kände jag på mig att det verkligen var på väg åt fel håll. Snutten jag såg var hur jag såg mig själv speglas i ett par solglasögon pilotmoddelen med spegelglas. Som av någon anledning som jag inte kommer ihåg i dagsläget antingen splittrades, spräcktes krackelerade eller något annat dylikt. Jag vet bara att bilden av mig själv försvann eller om den bara deformerades så kraftigt att den var oigenkännlig. Eller enklare att säga tänk er en stor spegel ala Snövit stilé som har haft en intensiv dejt med ett brännbollsträ, det blir inte så mycket kvar av någon spegelbild då.

Jag kände att det inombord som rämnade var den kontrollen som håller min värsta impulsivitet i schack och lyckas bemästra mitt temperament. Precis innan jul så hade mitt röda vikingaskägg (läs mitt temperament) växt så mycket att kändes som om jag var Gene Kelly i den här scenen (http://www.youtube.com/watch?v=rmCpOKtN8ME) fast istället för regn och vattenpölar så skuttade jag om kring i lätt antändligt flygbränsle.

Med andra ord var jag inte så jag djävla kul och definitivt ingen person som man just då borde retas med. De andra känslorna gick också upp och ner som en sabla bergochdalbana, vist för att jag är en känslig fan. Men jag brukar inte lipa vid tillfällen som när de bortappade pojkarna får en ny familj i slutet på Peter Pan i vanliga fall, så det betyder ju bara att jag är en ”Big pile of mess” just nu.

Just nu så önskade jag bara att jag var någon form av fluffigt husdjur som kan skita i alla sociala regler, spel och måsten. Istället bara få krypa ihop i soffan och bara ligga där och vara när man inte måste äta, pissa, skita jaga sin egna svanns eller möjligtvis vissa tillfällen försöka föra sin fluffiga husdjursras vidare. För jag är helt dränerad på kraft och ork både fysiskt och psykiskt har ont i leder och huvud och känner mig som en djävla gnällkäring. Ursäkta mig alla genusfigthers det kanske inte var PK, jag omformulerar mig vi kan säga gnällkuk i stället om det till talar någon bättre

Det är konstigt med motsatser eller om motstridiga känslor är en bättre benämningen. Jag är just nu väldigt lycklig med mitt liv och mår fantastiskt och hade det bara varit så hade det ju varit soft. Men samtidigt så är jag total nedbruten och mår för djävligt och är olycklig. Hur går det till? Rent teoretiskt borde jag ju inte kunna vara både och samtidigt. Men Praktiken bryr sig vist inte om Teroin lagar, FAN!

Men lyckligt nog är jag mest lycklig och mår mest fantastiskt.

(Allt det här babblet är tankar och funderingar nerskrivna i flera olika omgångar under en jobbig december 2011)

Enfaldig eller allmänbildad?

maj 10, 2011

Jag önskar verkligen jag vore smartare, eller kanske inte smartare i den mening att jag önskade att jag hade en lite sådan där hink som barnen leker med i sandlådan fylld med lite IQ som man kunde öppna locket och hälla på en lite påfyllning. Även om det troligen inte hade skadat för jag har nog lyckats med att bland annat krökat bort ett gäng, de som jag har skulle säkert inte ha något i mot en fet ”backupp” eller varför inte en ny topp femma så som i hockey, där man kan byta mellan olika kedjor eller var det nu heter.

Nej det jag önskar var att jag vore lite mer allmänbildad, jag har för mig att jag någon gång i tiden var så där lite lagom svensson allmänbildad, jag kunde väll var tionde eller femtonde fråga på TP, jag fick några tårtbitar. Men det vi kan säga om att nutiden är att det att det skulle vara ända gången jag skulle gå på en strikt diet, så vore väll det om jag skulle spela TP,. Min lilla ”gå-runt-med-möjlighet-att-fylla-på-tårtbitar-plup” skulle vara väldigt tom. Ja det finns ju såklart en chans att man har en massa flyt och även en blind höna och allt det där. Men jag har svårt att tro att jag skulle känna att jag verkligen hade förtjänat en tårtbit om jag skulle fått den. Det hade troligtvis inte berott på någon genialisk begåvning  utan lite klassisk bonnaröta snarare.

Men jag har i alla fall försökt mig på att få liten allmänbildning, jag har nu bytt ut att gå runt att lysnna på musik mot att lyssna på ljudbok. Ska här nu göra lite reklam: Jag älskar

Storytel!

En helt underbar tjänst som jag att jag kan springa runt och lyssna på ljudböcker, även offline för jag kan ha upp till tre stycken böcker buffrade på den min lilla Yfån. För en som älskar böcker så är det här en härlig euforisk känsla! Men tillbaka till det där om allmänbildningen. Jag har lärt mig en väldigt massa om allt mellan himel och gjord, kanske mest himmel för det har varit väldigt mycket om massa olika religioner. Fast nu far jag med osaning, jag har inte lärt mig men jag har haft möjlighet och göra det. För tanken är full, jag får inte in en droppe till känns det som, jag har på 3 månader lyssnat på 25st olika böcker vissa bara en timme långa andra som den jag lyssnar på nu  Mahatma! av Zac O’yeah med Kjell ‘Coach’ Bengtsson är nästan 20 timmar lång så det är ju nästan som korvstoppning skulle man kunna skriva. Vist det är ju kanske mer skönlitterärt en fakta säg 65% skönlitterärt och 35% fakta. Men nästan alla skönlitterära har massa fakta av olika slag i sig.

Det är väll just därför jag gör ett försökt att likt trollkarlarna på Hogvarts låta tömma ut en del av det man har i skallen i ett kärl så jag kanske har möjlighet att fylla på med lite ALLMÄNBILDNING, om det funkar vem vet!

Men jag hoppas verkligen det jag känner mig som att andra ser på mig som ett fån, som Skarsgård i den enfaldiga mördaren, så som de ser på honom i början inte på slutet när han går bärsärk och är bestialisk utan som när han i början framstår som (hoppas ingen tar illa upp och med tanke på titeln borde ju ingen göra det) lite enfaldig.

Det att man går runt och är så där lite charmigt uttryckt halvdöv, frågan är nog om det inte lutar lite mer åt bara döv hållet i bland. Det gör ju inte att man framstår som någon ”Einstein” precis, eller jo precis så som hanns ej erkända bastard till halvbror i Hundraåring som öppnade fönstret och gick ut (en härlig lite läsupplevelse för er som inte läst/lyssnat). Lägg där till ett drag av koncentrationssvårigheter. Mina gamla klasskamrater minns nog från 4an tror jag det var mitt sköna inlägg åkersorcken!

ja vad är det med åkersorken frågade fröken? Den finns där påpekar jag! Mycket riktigt på uppslaget framför mig i Vidavärden fanns den där på sidorna som informerade om åkern. Det vara bara det att medans jag glatt studerade bilderna och drömde mig bort hade fröken frågat oss om vilka FÅGLAR det fans på åkern, så mitt ”Åkersorken” Är lånad från http://www.biopix.dkblev ju en aningen malplacé och rev ner asgrav om jag inte minns helt fel! Inte den sorten så får en ranglig osäker kille i puberteten att känna sig lycklig utan den som får än att precis liksom åkersorekn känna sig väldig malplacé. har en gamla klasskamrat som nog aldrig kommer glömma det, eller hur Tor? Fast idag känner jag att jag bjuder på det!

Så vad jag hoppas nu när jag dömt ut lite rörigt inhåll från insidan skallen här på ”the BLOGG” är att resten av Mahatma! Eller konsten att vända värden upp och ner av Zac O’Yeah ska sätta sig lika fast i hjärnbalken som vad 6 gånger 8 är.

(Sex gånger åtta kära charlotta är lika med 48)

det stämmer väll jag har väll inte lärt mig fel? 3*8 = 24, 24+ 24+ = 48 jo vist det stämde!

nu tror jag väll inte att resterande boken kommer sitta fast så som en fluga sitter i flug papper men nu har jag i alla fall ökat möjligheterna att något litet ska få plats och fastna! Alla kan vi ju inte vara en så nästan förmycket allmänbilldad som her Moberg. Btw det var fan att du inte soppade hem vem vet mest. Vi på SMH (eller ja vi som gick där ) tycker fortfarande att du är våran obestridde onödighetsvetare och vitsare! Skål för det!  RMI SMH RMI SMH Vi ska dricka vodka.

Over and out  I´ll catch you on the flip side

Flykt eller överlevnad?

februari 9, 2010

Jag har många gånger tagit till alkoholen för att fly vardagen, nu är det ca 4månader sedan senaste fyllan. Jag börjar känna att jag drar mig mer inåt blir  introvert (är det ordet jag letar efter?) jag flyr nu med andra i metoder, böcker och film och serier, det är på sitt sett en skönare flykt,  men samtidigt ingen flykt så som fyllan. jag grunnar mer och mer. saknar på sett och vis fyllan som tidgt som en del av mig aldrig vill bli full ingen, det handlar inte om den slitna orden man yttra dagen efter, aldrig mer!

Samtidigt så flyr jag vaje natt mer och mer, drömarna böjar på sett och vis ta över min vardag. funderar på någon metod från den mentala träningen för att stänga av drömmarna. Samtidigt så säger man ju att drömmarna är vårat undermedvetna!

Funderar på att börja skriva själv i stället för att läsa andras verklighetsfykt.

Men om jag skulle skapa en egen värd för mig själv, skulle det bli en god värd? för är det inte så att det måste finnas en balans i världen? kan det finnas godhet utan ondska?

Kanske är det som vi beskriver som ondska runt om i världen bara balansen till den godhet som finns, mänsika kanske inte är menad att var ett så kallat ”civeliserat” väsen! Vi kanske bara är det djur som vi skades som verken ont eller gott utan bara ett djur som följer durens lagar precis som allt annat!