Posts Tagged ‘Twitter’

#Blogg100 dag 10, Politikens tomte!

februari 1, 2013

(Det här inlägget är till mesta del skrivet i anteckningar på mobilen, jag kommer förhoppningsvis städa upp lite utseendemässigt här i mån av tid!)

Skrivet dag 9e:

Av rubriken skulle man kunna dra slutsatsen att här kommer ännu ett raljerande om en SD politiker, men nej idag är inte fallet sådant!

Ska först börja med att förklara att jag kommer föra en diskussion eller om man skulle kalla det monolog? Det är ju bara mina ord och tankar ni kommer få ta del av, eftersom jag bara är en person. Mono borde betyda ”en” om man relaterar det med ord som monokeln, monoski osv.

Hur som haver så har jag inte sett ”föreställningen”, att blunda för verkligheten med Jan  Björklund i huvudrollen som i dag sändes på primetime i TV4 NyhetsMorgon. Utan jag fångade upp kritiken den fick i mitt twitterflöde från Bla. @bitchtanten @SusanneASweden @SusannSol.

Vilket jag är mycket glad för eftersom jag vaknade på ett gott humör om än väldigt trött. Något säger att hade jag sett den mannens arroganta uppsyn så här tidigt på morgonen, lyssnat till hans förgiftade tunga, tagit del av den skolpolitik han har. Då så hade nog min stackars fru väckts av att jag gick bärsäck och på bästa rock n roll maner slängt vår tjocktv ut från balkongen! Jag hade säkert inte änns brytt mig om att öppna balkongdörren.

För att än mer förtydliga vad jag just nu tycker om FP i allmänhet, Björklund i synnerlighet. Så satt jag härom kvällen med några vänner som allt annat en vänligt inställda till Åkesson & Co. Mina vänner blev nästan, nej dem blev chockade när jag sa att skulle jag vara tvungen att rösta på antingen SD eller FP, så viste jag fan inte vad som var värst! Dagar som idag håller jag nästan fast vi det.

Det var de här två tweetsen från den fantastiska NPF Förkämpen @SusanneASweden som fick eldarna inom mig att skyffla på mer kol i ångpannan som driver min avsky mot den tomtens värderingar, som om de arbetade på ackord och var höga på speed!

Tweet nr 1.

Pucko Björklund!! Handlar inte om att bli akademiker! Utan om att ges rätt stöd för ORKA MED & klara ta examen!! #NyMo

Tweeten hittar ni här

Tweet nr 2.

Så jäkla arrogant så det finns inte !! Björklund dissar en stor grupp av elever bara för att han har en låg människosyn! Skärpning! #NyMo

Tweeten hittar ni här

Senare dök även en tweet som jag kallar för nr 3 här. Även om det kanske är den viktigaste, den borde spridas!
Men kronologiskt blev den nr 3.

Tweet nr 3.

Nästa gång ni ska ha Björklund med i #NyMo för prata #Skolan vill jag gärna vara där -han behöver få möta en konkretiserad verklighet #NPF

Tweeten hittar ni här

Anledningen till den starka reaktionen från min sida är ju att jag känner att vår kära ”utbildningsminister” spottar på mig och min skolgång, Ja ni läste rätt jag känner mig som en kränkt vitman!

Jag är som kan tolkas av sidans namn dyslktiker! Jag hade i skolan problem med att både sitta stilla och att koncentrera mig, samt att komma igång med något skolprojekt gick ju inte allt för fort. Jag borde haft en LGF skyllt fast häftad på röven. Fast när jag fick en impuls att hitta på något kul då var det oftast fullfart framåt på ett halvt manöverdugligt fartyg!

Här påbörjas nu dag 10e efter som jag inte blev klar igår! 

Jag har nu sett på inslaget, jag ska faktiskt delvis mildra mitt tonläge mot tomten, där ser man vad farligt retorik kan vara, det kan få än att tycka bättre om något än vad man egentligen gör.

Dock igår på Nyhetsmorgon så var det ju mest någon vuxenvariant av barn som tjafsar i sandlådan.

Socialdemokraterna tycker så, Jan Björklund har ju redan provat, enligt socialdemokraterna så, om vi gör som Jan Björklund säger osv. 

Det hade ju varit komiskt att lyssna på dem att likt små barn ”min pappa är starkare än din pappa” fast det i deras fall var: vår politik är bättre än din politik. Det hade varit hysteriskt komiskt, det vill säga om det inte hade var en så förbannat allvarlig diskussion.

Men nej oroa er inte för trotts retoriken så torskade Björklund ordentligt i mina öron när han låter sin människosyn sippra igenom. En syn som jag inte kan tolka på något annat sett än att de som inte klara skolan är en andra, eller tredje-klassens invånare i det här landet. Dock ska jag faktiskt ännu en gång gå i lite försvar för herr Björklund. För i går, dag 9e, då fick madam Knyckare på P3 mig att se rödare än vad politikernas slipsar var. btw borde inte Björklund och Baylan haft olika färger på sina slippsar så som Obama och Rommney?
Nu vet jag att Tankesmedjan på P3 så klart kan klippa in ord och fraser som är tagna ur sin kontext. Men jag kan bara lyfta på hatten för Knyckare & Co då de lyckade med att ”press all my bottons”. Jag var rosenrasande jag var mordisk, all min vrede siktade in sig likt en målsökande robot på vår utbildningsminister.

För jag känner mig väldigt träffad av Björklund uttalande om de som misslyckats och är skoltrötta, så ja jag tar åt mig! Det här till trotts att jag till slut tog min gymnasiumexamen. Fast jag hoppade av min min första gymnasiumutbildning när jag skulle ha börja trean. För att hoppa på en ny och det innebär att jag läste på gymnasium i totalt fem år!

Ändå känns det björklund talar om mig!

  • Jag är dyslektiker.
  • Jag var skoltrött och struntade i lektioner jag inte brydde mig om.
  • Jag hade stora koncentrationsvårigheter.
  • Jag hoppade av min utbildning (eller rättare sagt bytte)
  • samt har troligen även en bokstavskombination, även jag inte har fått papper på det.

Samtidigt är jag inte helt i mot allt det som utbilningsminstern berättar om sin vission. Men jag menar då att vist sätt högre krav och dylikt, men sluta då vara så förbannat korkade politiker att ni drar ner på skolan!

ska faktsikt låta de här hänga här innan det blir för överskådligt, men tycker vår utbildningsminister borde lyssna lite på gatulyrik som avslutning, ta sig en rejäl funderarare på vad det menas och innebörden av de här orden.

”Mannen är dom kloka

Plundrar dom unga och springer ifrån notan”

från: Aki & Kapten Röd

”När Solen Går Ner”

”Samhället” ser ner på mig eller är jag #annorlundabra?

november 11, 2012

Jag postade på Twitter en tweet med taggen #annorlundabra som var riktad till dess skapare @CAMILA_NASLUND. Där jag skrev:
”Är plattfotad, dyslektisk, halvdöv, defektfärgseende, dålig impulskontroll, konsetrationssvårigheter, jag är #annorlundabra @CAMILLA_NASLUND”

Allt det ovanstående är sådant som andra och även jag själv delvis ser som stora svaghets- och tecken på att jag är mindre värd en andra. Eftersom jag inte är skapt som eliten av mänskligheten! Eller vem vet det kanske finns ”elitmänniskor” med plattfötter som har svårt att avgöra om det är en mörktmarinblå strumpa eller en svart strumpa, om man inte har något att jämföra den med som man vet är svart, för att på så sett kunna särskilja dem åt. Jag kanske inte behöver poängtera att det oftast inte är jag som parar-ihop strumpor i vår familj?

Jag vet inte om det beror på de ovanstående bristerna, eller tillkortakommandena som har lätt till att jag har ett dåligt självförtroende, en låg självkänsla, eller om det hade funnits inom mig vilket som. Men så mycket kan jag säga att det i dagens samhällen inte är några attribut som för min del har peppat en låg självkänsla eller höjt självförtroendet. Det här har jag alltid sett som logiskt, självklart om man är (läs, känner sig) värdelös så känner man sig inte störst bäst och vackrast!

Men häromdagen så smög sig något på mig, jag kan inte förklara om det är en tanke, känsla eller något andligt. Jag kan heller inte säga att det beror på en viss sak, eller händelse, utan det är väll som med mycket annat som man undermedvetet har analyserat, då vi människor är väldigt bra på att se mönster i saker och skeenden. Men tänk om det som jag och stora delar av omvärlden ser mina stora svagheter egentligen är det som är mina stora styrkor, eller det jag ska använda för att, inte bli framgångsrik, rik, utan för att komma till freds med mig själv, må bra och vara i ballans och harmoni. När det har uppnåtts vem vet kanske även framgångsrik och snuskigt rik!

Nu är det ju kanske inte så att jag på nästa arbetesintervju kommer rada upp allt det ovanstående från tweeten samt då även allt det andra som inte fick plats på i just den här situationens ynka 140 stycken tecknen. Även om jag säkert kommer avslöja mer än vad jag borde fall jag vill ha jobbet, för sådan är jag.

Men om jag bara kan få möjligheten att prova min, vi kan kalla det för tes om att det som vi ser i samhällena som svagheter kanske är styrkor, eller fingervisningar, små hintar om saker och ting som vi inte greppar eller förstår?

För exempel kan vi ta mitt defekta färgseende som många gånger ställer till förtret för mig, jag menar då inte bara med konststycket att sortera strumpor. Jag har några tydliga och personliga exempel på när det har varit jobbigt, när jag senare förstått att jag inte sett färgen på samma sett som andra. Som t.ex. min fina grågröna vinterjacka, den var enligt andras utsago härligt bajsbrun. En annan sak var att det inte var förrns tredje gången jag såg Schindlers list som jag konstaterade att den inte bara var helt i svart och vitt. Utan att även färgen röd gör ett mycket kort men ack så viktigt gästspel som betyder extremt mycket för handlingen och framför allt betraktarens upplevelse.

Av det här så kan vi ju konstatera att jag nog inte ska jobba med något som kräver ett hundra procentigt färgseende som t.ex. elektriker då det skulle vara en stor nackdel inte bara för mig utan även omvärlden. Men finns det kanske tillfällen då mitt bristande färgseende inte skulle vara av avgörande betydelse för situationen eller kanske skulle det till och med vara en fördel att inte se skillnad på t.ex. svart och mörktmarinblått? Jag kommer inte på något exakt exempel men generellt kan jag ju påstå att där ni skulle fastna i en process på grund av färgen, som kanske egentligen inte spelar någon roll för processen i sig. Där skulle jag ånga ifatt och förbi er som ett ånglokomotiv med en eldare på speed!

För kan det vara så att mina olika tillkortakommanden som jag har fått slängt på vägen framför mig likt en bunt med Spanskaryttare, inte är till för att stoppa min vilda jakt på framtiden. Utan är det så att det bara är en väldigt tydlig markering att, du snubben du ska inte rakt fram här i 210km/h, din idiot du skulle ju tagit den högra avfarten där!
Är det jag som har misstolkat alla signalerna, är det inte så att alla dessa flaggor, pinnar och annat skit i min framfart är där för att hindra mig? Är det till och med så att det bara är en snitslad bana för mig att följa för att jag på så sett ska kunna ta mig ner så hel och hållen som möjligt?

För i så falla om jag likt tjuren Ferdinand på julafton när han sticker sig på en humla (snabb fråga, humlor sticks väll inte) bara går bananas och rusar med skallen först igenom alla möjliga och omöjliga hinder som jag kan uppbringa, då så är det ju inte så konstigt att det har gått som det gått, eller?

Är det så att om jag hade tagit alla mina små hintar och fingervisningar som har försökt och guida mig på allvar, förstått att jag inte sprang på militärens egna stridshinderbanna utan åkte storslalom. Därför också så som småbarnens husgudar Moraträsk sjunger i sin monsterhitt Tigerjakt, Vi kan inte gå igenom det, vi måste ju gå runt det! Hade det hela gått bättre som jag sicksackat mig förbi hindren i ställer för att som en brunstigtjur försökt att springa rakt igenom.

Nu om nu någon eventuell potentiell blivande arbetsgivare har läst så här långt, vilket jag tvivlar på, kommer fortsätta läsa ännu mer så som man har hört att ni gör när ni spionerar. så se det så här du kommer att få tillgång till i stort sätt alla mina tillkortakommanden, hur du väljer att tolka det är upp till dig!

Du kan ju välja att se det som fan den här sopan är ju värdelös eller så resonerar du följande. SHIT, jag har den här mannens alla brister på en skärm framför mig, så från och med nu kan jag bara bli positivt överraskad av den här mannen, om han har alla dessa brister så vilka är då alla hans fördelar? För kom ihåg summan av alla laster är konstant!

Så om min slalombacke är full av flaggor, eller käppar som består av dessa tillkortakommandena

Dyslexi

Plattfotad

Defekt färgseende

Tvång

halvdöv

dålig impulskontroll

koncentrationssvårigheter

allergier

feg

fobier

stresskänslig

bristande tålamod

vart guider det mig då, ska jag hitta en fördel för varje nackdel? Eller handlar det om att avhålla sig från mina käppar så som t.ex. stress och färger, med andra ord förstå att jag inte borde jobba inom t.ex. bombgruppen. ”klipp den röda sladden, neeeeeeej den röda inte den sv… BOOOOOOOM!

Eller ska jag kombinera nackdelar vs fördelar tänket med att avhålla mig?

Kanske är det helt enkelt så att jag bara har kommit att tänka på allt detta pga av att jag vill komma på anledningar för att älska mig själv ännu mer, för att jag börjar tycka att jag är värd att ha både självförtroende och självkänsla?

Men avslutningsvis så är det så här, vist jag kanske inte är så man ska vara i våra samhällen, en psykopatisk framgångsmänniska som vill vara bäst på allt, tjäna mest och som alla andra visar ”respekt” för och ser upp till och fruktar.

Så vist jag kanske är annorlunda, men kom ihåg det här man kan var djävligt bra även fast man är annorlunda mot samhällenas normer!

Jag är #annorlundabra!

Ps. Om ni tänker så som jag, många andra med mig och framför allt då så som Camilla Näslund att man precis som i barnprogrammet Trasdockorna är lika bra fast man är annorlunda. Anslut er då till rörelsen och sprid budskapet Ds.

den 6 november 2012, domedag eller frälsning?

november 6, 2012

Om du ställer frågan till en 4o-talist, vet du vad du gjorde den 20 november 1963, eller den20 juli 1969? Så kommer du troligen få ganska exakta svar, personen kommer till stor sannolikhet vet exakt vad hen gjorde den dagen. Modifierar du den frågan och frågar om datumen den 28 september 1994, eller den 11 september 2001 till en 70-talist så kommer du åtminstone på det senaste få ett väldigt exakt svar.

Så med tanke på den mass- och mediahysteri som råder kan man inte låta bli att fundera på om datumet den 6 november 2012 kommer att få en liknande betydelse för 90-talisterna eller kommer den 6 november 2012 för framtida generationer bara vara ett datum som vilket som? Kommer det vara så att vi om ett, tio, eller hundra år ser tillbaka på den 6 november 2012, så som mänskligheten ser tillbaka på den 29 augusti 1997 i Terminator, judgment day. Eller kommer den 6 november 2012 bara vara ett av alla rätt så lätt glömda datum som finns som ett svar på något frågekort i sällskapsspelet Trivial Pursuit?

Själv vet jag ju att av dem två kandidaterna som finns att välja på så är jag ju Obamas man, det känns i alla fall som det minst dåliga av två alternativ. För det är lite så som @Fredrichl skrev på Twitter idag.

Jag tolkar det amerikanska valet som att folket har att välja på stillastående (Obama) och full fart bakåt in i stenåldern (Romney).

Jag känner ju som så att jag hoppas att det bara idag det är oro för vad som kommer hända i värden om Romney hamnar på 1600 Pennsylvania Avenue, jag funderar på de olika domedags profetior jag tror att den mannen kan lyckas med att förverkliga.

När det kommer till krig m.m. tror jag inte att han är så mycket värre än någon annan presidentkandidat, där i mot är hans människosyn enligt mig fuckt upp!

Men likväll i känns Romney lynnig, instabil och opålitlig. Han skulle i mina ögon mycket väll vara den som stratar WWIII, med det säger jag inte att Obama inte skulle kunna göra det, men det känns mindre troligt än om herr Romney får koder, nyklar till USA´s hela vapenarsenal samt blir the Comander-in-Cheif för hela USA´s samlade militära styrkor.

Beroende eller missbruk?

mars 8, 2012

Facebook har ju de senaste dagarna varit omskrivna i vad @maktministeriet kallar för prasselpressen, samt diskuteras flitigt  i våra tvaparater. Det här på grund av en omtvistad ”undersökning”. Själv har Facebook fått falla tillbaka för Twitter. Jag är beroende av Twitter, men det gör mig inte till en missbrukare!

Jag följer fantastiska människor och deras levnadsöden på Twitter, är nästan inte längre på Facebook. Så därför har inte jag begått några grova brott i dag den 7/3-12 för att ta ut frustrationen för att boken låg nere idag. Jag märkte det helt enkelt endast genom att det skrevs mycket om det i mitt Twitterflöde.

Twitter, tycker jag är fantastiskt. Eller mer korrekt att skriva är nog, jag tycker att Twitter är fantastiskt, så det inte blir något missförstånd om att jag tror att Twitter tycker det är jag som är fantastisk. Men på Twitter kan man följa vem man vill eller vilka taggar man vill, det är fritt och man får information snabbt och direkt. Förra året den 22 juli 2011, hände något hemskt, det är ett ord som kanske inte uttrycker det tillräckligt, men det finns det inget ord som gör. Tack vare Twitter så var jag involverad i det hela mer än en timma innan SVT behagade att sända från #Oslobomb. Vi hade även den Arabiskavåren där Twitter för oss i omvärlden var viktigt för att ge oss en inblick i vad som pågick. Twitter är inte bara som en nyhetsbulletin, det är kärlek och omtanke också. Där finns t.ex. taggarna #annorlundabra och #fuckcancer som gjort ett djupt avtryck hos mig.

För mig är Twitter även en möjlighet att ge men även att betala tillbaka och betala av den skuld mot mina medmänsikor och den värld som jag lever i. Att kunna ge någon en binärklapp på axeln, en kram eller ett varmt ord när de behöver det. Att stötta någon, för mig än egentligen främmande person, men som jag vill och kan stötta, med omtanke och välvilja. Bara för den enkla anledningen att jag kan. Jag betalar även tillbaka för den tiden då jag var egoistisk och inte brydde mig om någon annan, för att jag inte mådde bra och självmedicinerade mig med flaskan, försökte döva och döda mina känslor, för att kunna vara den känslokalla djävul som världen hade fått mig och tro att jag borde vara.

Men tillbaka till personerna som gör Twitter till vad det är för mig, självklart finns det rötägg överallt, men de har jag än så länge klarat mig i från. Jag följer levnadsöden från helt fantastiska människor som är sådana fantastiska medmänniskor. Dem får mig och skämmas över hur jag har bettet mig i mitt liv tidigare och jag välkomnar det. De får mig att vilja ändra på mig, att få mig att vilja bli än bättre människa, att vilja göra gott för dem, omvärlden mina nära och kära, inte minst mig själv. Mitt flöde betyder väldigt mycket för mig just nu, speciellt eftersom jag är i ett stort behov att interagera och få uttrycka mig, men jag inte har orken inom mig att träffa massa okända människor öga mot öga.

min omgivning som inte är några Twittrare även om några finns på Twitter, förstår verkligen inte, utan pikar är du på Twitter nu igen, du är ju beroende av Twitter!

Ja jo just nu är jag nog det, men innan så har jag varit beroende av TV vilket inte är så socialt. Därefter olinespel vilket var aningen mer socialt. Sen kom FB med buller och bång, med på köpte följde Zyngas alla spel som tex Mafiawars, vist det var socialt jag höll kontakten med gamla vänner och nya bekanta. Men allt handlade ju mest om verklighetsflykt och avkoppling.

Med Twitter följer jag förebilder, bra sådana, diskuterar med intelligenta människor. Jag delar med mig av egna erfarenheter, förmedlar kontakt mellan olika personer. Jag får även reda på nyheter om vad som händer världen över, jag håller mig ajour med viktiga saker som tex #NPF, #svpol, tidigare nämnda #oslobomb, #syrien och en väldans massa olika taggar med ordet riot i.
så vad är problemet med att jag är beroende av Twitter mina vänner?, Det är inte ett missbruk!  Ja det må ta tid, ja jag är lite okoncentrerad, kanske är online och sitter och skriver något i bland när jag kanske inte borde. Men då får det väll vara så, för en sak är säkert jag har ju inte blivit en sämre människa av Twitter!

Händer det för mycket runt om kring eller är jag slö?

februari 13, 2012

Jag har nu på börjat ett eller två blogginlägg per dag de senaste dagarna. Fast dem har ni inte sett, för det händer nya saker hela tiden som tar intryck på mig som jag känner att jag behöver skriva på. Det kunde man inte tro, att jag skulle påbörja något nytt, mer aktuellt och intressantare, där med inte skriva klart det jag har på börjat. Det låter väll inte likt mig? Retorisk fråga!

Så nu är det de socialamediernas ramaskri i form av beundran och fördömande om Whitny Huston som sent i går bestämde sig för att det var dags att förena sig med andra legender. När jag vaknade i dag, sent som vanligt. Så var flödena fulla med mest sorg. Men några visade även på irritation över den uppmärksamhet det här väckte och en del störde sig på svenskmedia som verkade ha missa bortgången med ganska många timmar om jag tolkade flödet rätt.

Många gjorde även gemensam sak av att fördöma inte bara knark utan även hustrumisshandel. Hustrumisshandeln var ju redan på tal igår, eftersom Di Leva var ganska så omskriven igår på bland annat Twitter . Men det jag känner att jag behövde skriva om är drogerna!

Om ni läser Rickard Söderber´s tweet, så ser ni att den tar upp drogliberalism.

Där började jag fundera. För trotts att jag vet att ”knark är bajs”, det förstör liv på så många olika sett. Det förstör liv för att det får folk att göra näst intill vad som helst för att komma över droggen. Det förstör liv genom att trasa sönder både kropp och själ. Samt att det är en del i organiserad kriminalitet. Så hur fan kommer det sig då att trotts jag vet allt det här på något sett tycker att det är upp till var och än? Hur tappad är inte jag, vad här det för fel med mina synapser?

Vet inte om det beror på mitt drickande? Eftersom att jag alltid har tyckt att det är upp till mig om jag vill dricka eller inte. När jag skriver dricka, kan ni i det här fallet nog läsa kröka, kröka hårt. För jag har alltid tyckt att det bara finns en person som kan få mig att sluta. Eller rättare sagt reducera alkoholintaget kraftigt, nämligen jag själv.

Sen att det jag behövde passera trettiostrecket för att jag skulle förstå att den alkoholkonsumtion för att inte tala om den relationen som jag hade till alkohol. Inte bara var väldigt osund utan att den på ett eller annat sätt om den fortsatt och eskalera hade fått mig ”GAME OVER”.

Samtidigt har jag ju sett mången av liv som framför mina ögon har förtvinat som plantorna i en ungkarlslya, när jag stått på än den ena än den andra sidan av bardisken. Ändå jag älskar alkohol, nu menar jag inte bara att dricka den. Utan jag älskar det mesta med alkoholen. Dess historia även om den på sina ställen är minst sagt makaber. Att dofta, smaka, testa, prova, njuta och hänföras av den. Den var ändå mitt liv, både det privata och det professionella i så många år. Den var en ständig vapendragare, biktfader, kompanjon, guru och broder. Det var inte för inte som ett järn Jack gick under smeknamnet ”Bror” bland oss som säsongade uppe bland Sälenskullar.

Ja ha var är min korg med garnnystan nu då, ingen som sett en röd tråd jag hade den här för en stund sedan. Jo drogerna var det! Jo jag är som sagt ändå rätt drogliberal i mitt tänk. Nu ska ni inte få för er med det att jag menar att jag vill sälppa allt vad drogpolitik heter lös. För att låta varaje kioskägare kränga Afghan, LSD & E som kompliment till lördagsgodis, porrblaskor och snus. För det är inte så jag menar. Men inte heller vill jag ha dödsstraf på att någon sitter och blossar på en hövding i bältesspännarparken. Jag är helt enkelt djävligt ambivalent hur jag ska förhålla mig till svensk drogpolitik.

En del av mig vill bara var den galna och partyglada bartendern så som en del folk alltid har sätt mig. En annan del av mig känner skit i vilket upp till var och än att bestämma över sitt levnadsöde. En del av mig tycker förbjud hela skiten och skjut av alla involverade. Samt den del av mig som vet hur lätt det är att fastna i mönster, tvång och beroenden som på något sett vill komma till rätta med problematiken.

Slutsatts kan man säga det är inget enkelt fall att lösa inte ens om man vore Ture Sventon, Tintin eller Sherlock Holmes!

Ska man glädjas i stunden eller sörja i frånvaron?

december 15, 2011

Stunden som jag syftar på är så klart http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?ProgramId=3946, #mh11 ja kärt barn har många namn, men menar så klart Musikhjälpen2011. Hela projektet eller vad man vill kalla det för är ju ett helt fantastiskt initiativ på så många, många olika sett. Först och främst är det så berömmelsevärt vad insamlingen ska gå till! Sen att se den kämpar glöd som man kan skönja hos svenska folket samt men medföljande generositeten. Det är ju ett mycket smart drag att lägga Musikhjälpen i samband med jul och julhandel, nä smart är att undervärdera, för det är ett jäkla genidrag.

Sen vilken njutning det här eventet är när det kommer till själva programet musikhjälpen med Jason, Gina och Kodjo. För det är som en liten befrielse att få ett uppehåll från allt vad Energi, Voice, mix och vad allt annat det är som säger att de är först, störst, spelar mest, bara nya låter eller vad för annan löngn till reklam de drar. det är samma djävla musik och det känns som ett försökt till att lobotomera mig med upprepade ljudvågs attacker. Varför finns det inte någon radio kanal som bara spelar önskemusik hela tiden på det fantastiska sett som har gjorts de här dagarna. Fast sen är det väll just att det är ett avbrott mot det vanliga skvalet som gör att det är extra bra, just nu spelar de Killing in the name, Ljuvligt är ett ord som kommer till mig!

Men vad är det då som ska sörjas i frånvaron? Jo det är just frånvaron! För snart är den här happeningen, om man nu får kalla den det vara över för att vi sen ska gå tillbaka till vardagen för att vi sen om ett tag kommer ta på oss något som visar vad stödjer eller redigera våra profilbilder på twitter, facebook eller något annat socialtmedie för att visa vår ståndpunkt!

Jag vill inte på något sett dissa allt bra som görs i stundens hetta nu under musikhjälpen2011, tvärtom det är ju fantastisk och jag hoppas och tror verkligen att det gör skillnad för många kvinnor, tjejer och flikor världen runt (har jag förstått det rätt då?). Nej det jag dissar eller sörjer är det att i vår mediehätska värld så finns det inte tid för något som inte dagsfärskt eller åtminstone aktuellt. vilket gör att allt det här fantastiska som har gjorts på något sett kommer att glömas bort! Nej glömas bort, det är mer som möblerna i ett fint hus på landet som man lägger lakan över när man är borta för det inte ska samlas damm på dem. Det i sig är ju fint för när man tar bort lakanen när man är tillbaka med musikhjälpen2012!

Men ändå så hoppas jag att ni gör det ni kan sprider ordet och önskar skön musik för att glädja våra sinnen och främja våra öron från det vanliga radio skvalet som nog kommer tillbaka på många arbetsplatser nästa vecka, tyvärr! Just nu är det ”Rock houer” och AC/DC lirar  T.N.T. Men gör det ni kan för att så många tjejer världen över ska ha någorlunda samma möjligheter till utbildning som kvinnorna i din omgivning som du gillar och älskar !

I’ll catch you on the flip side

Twitter inlägg no 1000.

november 30, 2011

@enfdbarslyna Martin Andersson Tror det här är #Tweet no #1000. Av de #tusen #tweetsen är kanske ett något vättigt! Tänker #montypythonhttp://www.youtube.com/ watch?v=anwy2MPT5RE #SPAM
http://twitter.com/#!/enfdbarslyna

stora kvantiteter av snabba inkomster eller kvalitativa långsiktiga kund relationer?

juli 21, 2011

Ni vet att i bland så händer något. Ni hör, ser eller på anant sett får en tanke/reflektion eller dylikt som lägger sig i bakhuvudet. Det är knappt att man är medveten om den, men den finns där. Sen likt ett tecknat ”kapaow” eller ”poff” från den gamla Batman (Läderlappen) tvserien så dyker något nytt upp  som fungera som en nyckel! Nej mer som ett VIP kort eller rätt sällskap som sluter upp och du kan lämna klungan efter som vakten öppnar det röda avspärrningsbandet och du kan glida in på nattklubben.

Så efter en diskussion häromdagen så fick jag mig en tankeställare. Efter som den i samband med en tanke om ett twitterinlägg fick mig att fundera!

I diskussionen så berättade någon för mig att slarv, missförstånd, fel och dylikt på företaget han jobbar för  INTE är en tillfällighet, det är ett strategiskt taget beslut för att spara pengar och tid. Tid som ju är lika med pengar det med.

Resonemanget lyder bättre chansa att kunden troligtvis blir nöjd och lägga mer focus att betjäna så många kunder som möjligt (vilket genererar mer inkomster på kort sikt) även om kunden inte säkert blir nöjd. Istället för att ha mindre bråttom och se till den visserligen mindre kundkretsen är nöjd. Eviga diskussionen kvantitet vs kvalité!

Det jag inte förstår är hur en ledare för ett företag vågar göra den chansningen? För tio år sedan när ord som socialmedier, facebook, twitter och bloggar inte fanns, eller åtminstone låg i vaggan okey! Men i dagsläget?

Med tanke på att om man retar upp rätt person (läs. Helt fel person för företaget) så kan personen i fråga få hela den socialamedie himmelen att ramla ner över företagen. Kanske överdrivet men det kan komma att storma ordentligt krig företagen. Inte bara stora företagsjättar som är så ”otrendiga”  att de både är miljöbovar och låter bli att ta sitt sociala ansvar. utan även mycket mindre företag som tex en restaurang!

För ca två dagar sedan så gjorde Göran Adlén som jag och 2516 andra personer följer ett inlägg, ett som inte tillhörde de vanliga gängse inlägg om trender eller annat intressant som han brukar flika in i våra liv. Rättelse det var något intressant, eller mer rätt det blev något intressant. Det ovanliga var att han vädrade sitt stora missnöje över en restaurang på Gotland, det var en varning till alla att hålla sig där ifrån. Jag som gammal ”Barslyna” fann det hela extremt intressant, nästan lite upphetsande. För jag anade nog redan då efter som det bröt mot normen för @trendspanaren(s) vanliga twitter att det skulle bli reaktioner, intressanta reaktioner.

Jag kontaktade Göran och frågade om jag fick skriva om det här och hänvisa till hans inlägg, vilket jag fick. Varningen ses längst ner, sen svar till mig på att det gick bra att skriva och ca hur många som RT inlägget.

Och det är den här poängen jag har försökt att skriva mig fram till, för tänk er snöbolls efekten.  2500 personer följer @trendspanaren, vi räknar lågt och säger att av dessa så såg 3% hanns inlägg, ca75 st. Sen var det ca 15st som RT. Hypotetiskt hade dem i snitt 1000 som följer dem och räknar vi med 3%igen får vi 30 personer gånger 15. så nu är vi uppe i totalt 525st alla som följer dessa som har sett den här varningen, inget att gräma sig över som krögare!

Men #Gotland är ett djävla gissel, för det innebär ju att alla som följer #Gotland, vilket väll troligtvis är de flessta twittrare på Gotland samt alla som inte slutat följa #Gotland sedan politiker veckan och stockholmsveckan. Alla de har hypotetiskt en möjlighet att se trendspanarens varning. Det är ett mer alarmerande problem för en krögare.

Allt det här på grund av EN missnöjd kund. Förr sa man en missnöjd person berättade att den var missnöjd för sina vänner och arbetskollegor. Idag är det för alla, verkligen ALLA som vi når ut till. Vilket är många.

Nu vet jag inte om Nisseviken tappade en enda kund eller ej? Men som krögare hade i alla fall jag reflekterat och tänkt om på den gamla klyschan ”All PR är bra PR”. Nej jag skulle inte tro det!

Vet någon om de tappade kunder hade det varit väldigt intressant att veta, just i det här fallet tror jag inte det. Men tänk att det varit någon av de unga blogg tjejerna som hade bojkottat något i någon stor stad. Då hade nog utgången kunna bli riktigt jobbig för den bojkottade, Eller?